svenska   norska   danska


Bibelstudium nu



effata



DVD-erbjudande



Information om hemsidan



översikt

23. Vår Frälsares stora Profetia

1. Vilket särskilt löfte gav vår Frälsare angående Sin andra ankomst?
”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” Johannesevangeliet 14:2, 3.

2. Vad skulle äga rum före Herrens återkomst?
”Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.” Joel 2:31.

3. Då lärjungarna fick höra Jesus säga, att den tid skulle komma, då templet i Jerusalem helt och hållet skulle förstöras, vad frågade de Honom då?
”’Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?’” Matteusevangeliet 24:3.

4. Gav Han någon antydning om, att världens ände då var för handen?
”Jesus svarade dem: ’Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit.” Verserna 4-6.

5. Sedan Han hade omtalat för dem, att det skulle bli krig, hungersnöd, farsoter och jordbävningar på många ställen, vad sade Han, att dessa företeelser skulle vara?
”Men allt detta är bara början på ’födslovåndorna’.” Vers 8. Om allt bara skulle utgöra början på smärtorna, kunde lärjungarna förvisso ej vänta sig Herrens återkomst i sin livstid.

6. I vilken utsträckning skall evangelium predikas före världens slut?
”Och detta evangelium om riket skall bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och då skall änden komma.” Vers 14, Reformations-Bibeln. Ordet då är ett tidsadverb, som betyder: På den tiden. Ett sålunda predikat evangelium kommer ej nödvändigtvis att omvända hela världen, utan skall helt enkelt vara ett vittnesbörd för alla folk eller nationer, så att de som ej vill lyda det, skall fördömas genom det.

7. Vad medges allmänt om evangeliets utbredning i vår tid?
”Afrika, denna tillflyktsort för barbarism, har för mindre än ett år sedan blivit öppnat för missionärer, och dessa förkunnar nu Guds ord i ett av de vildaste och mäktigaste av dess konungariken. Om den läran är rätt, att evangelium skall predikas, inte för att omvända världen, utan som ett vittnesbörd för alla folk, och att sedan det blivit så förkunnat, kan vi förvänta oss slutet, då kan vi med goda skäl anta, att slutet är närmare, än vi föreställer oss.” – Christian Union för den 13. November, 1878.

8. Sedan Han hade omtalat det hela sammanfattningsvis, hur beskriver Han de särskilda händelserna i framtiden?
”När ni då ser ’förödelsens styggelse’, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – den som läser detta bör noga lägga märke till det –”. Matteusevangeliet 24:15.

9. Hur uttrycks samma tanke på ett annat ställe?
”När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd.” Lukasevangeliet 21:20.

10. Vad sade vår Herre skulle följa på stadens förödelse?
”Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma” Matteusevangeliet 24:21.

11. Under hur lång tid skulle påvedömet ha de heliga i sitt våld?
”Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar, och de skall ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid.” Danielsboken 7:25.

12. Vad betyder uttrycket ”en tid och tider och en halv tid”?
”Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.” Uppenbarelseboken 12:6. Den här omtalade tidsperioden uppges igen i den 14. versen, där med orden ”en tid, tider och en halv tid”. Tolv hundra sextio dagar är alltså betydelsen av detta uttryck. Men dessa dagar är symboliska och måste ha avseende på en bokstavlig tidsperiod.

13. Hur lång tid betecknas genom en symbolisk dag?
”Detta skall vara ett tecken för Israels hus…. När du har fullgjort dem, skall du för andra gången lägga dig, nu på högra sidan, och bära Juda folks missgärning under fyrtio dagar, en dag för varje år. Jag har tilldelat dig en dag för varje år.” Hesekiel 4:3-6.
Anm.: Dessa symboliska dagar skulle alltså beteckna ett lika stort antal bokstavliga år. Påvedömet erhöll sin makt, att tillrättavisa förmenta kättare år 538 e.Kr., då den romerske kejsarens Justinianus’ påbud verkställdes. Den tid, som påveväldet skulle fortfara, 1 260 år, slutade alltså 1798.

14. Vad sade vår Herre skulle ske på grund av dessa dagars stora vedermöda eller lidande?
”Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.” Matteusevangeliet 24:22. Det var vedermödans dagar, som skulle förkortas, inte tidsperioden, under vilken påvemakten enligt profetians förutsägelse skulle äga herravälde. Den reformation, som Wycliffe, Luther, m.fl. satte igång, förmildrade den offentliga stämningen till den grad, att påvemaktens förföljelser till en del hämmades, och alltså blev vedermödan förkortad.

15. Sade Herren, att Han skulle komma igen strax efter vedermödans slut?
”Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.” Matteusevangeliet 24:23, 24.

16. Vad sade Han skulle äga rum strax efter vedermödan?
”Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas.” Vers 29.

17. Hur uttrycks samma förutsägelse av Markus?
”Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken.” Markusevangeliet 13:24. Det var under det påvliga herraväldets dagar, sedan den omtalade vedermödan upphört, som dessa händelser skulle inträffa. Förföljelserna nådde sin kulmen eller höjd under Jesuiternas ledning. Denna orden upprättades av Ignatius de Loyola samt stadfästes eller godkändes av påve Paulus den 27. September, 1540. Så småningom blev dock orden så motbjudande för påvarna på grund av sin ständigt tilltagande makt, att den genom en påvlig bulla eller skrivelse upplöstes den 21. Juli, 1773. Från denna tid har vi ingen uppgift om någon offentlig förföljelse av de heliga. Enligt det senast anförda Skriftstället kan vi alltså vänta oss, att det förstnämnda tecknet, som vår Frälsare omtalar – solens förmörkelse – skulle inträffa mellan åren 1773, då förföljelsen upphörde, och 1798, då den profetiska tidsperioden för det påvliga överväldet slutade.

18. Har ett sådant fenomen inträffat?
Ja; det inträffade den 19. Maj, 1780.
Anm.: ”Den 19. Maj, 1780 var en märkvärdigt mörk dag. Ljus tändes i många hus. Fåglarna tystnade och försvann; fjäderfäna gick till sina sovställen. Man antog allmänt, att domedagen var nära för handen. Connecticuts lagstiftande församling hade ett sammanträde i Hartford, men mötet upplöstes, emedan ingenting kunde uträttas.”

”Det största mörkret var åtminstone så stort, som när man tänder ljus om aftonen. Företeelsen var verkligen ovanlig, och orsaken är inte känd.” – Connecticut Journal, New Haven, den 25. Maj, 1780.

”Den mörka dagen den 19. Maj, 1780. Den fick sin benämning, därför att det denna dag inträffade en märkvärdig förmörkelse, som sträckte sig över hela New England. På några platser kunde folket inte på flera timmar läsa vanlig stil utomhus…. Den verkliga orsaken till denna märkvärdiga företeelse är inte känd.” – Webster’s Unabridged Dictionary in Explanatory and Pronouncing Vocabulary, artikeln Dark Day.

Man kunde fråga: Varför var solförmörkelsen inskränkt till ett så ringa eller litet område som en mindre del av Västra Halvklotet, om den skulle vara ett tecken på Herrens återkomst? – På grund av samma skäl, som Betlehemsstjärnan, vilken skulle ledsaga de vise männen från Österlandet till Frälsarens födelsestad, endast blev sedd av dem. Ehuru profetiorna om Kristi första ankomst hade uppfyllts och tiden för den förutsagda stjärnan att visa sig hade kommit (Fjärde Moseboken 24:17), var Guds föregivna folk, som bodde i själva landet för Messias’ födelse, på denna tid så djupt försjunket i otrons mörker, att Gud frånhöll det detta tecken och gav det till några få förskingrade troende i det avlägsna Österlandet. Liknande omständigheter existerade, då tiden inträffade för givandet av det första tecknet på Kristi andra ankomst. De, som bekände sig vara Herrens folk, var kalla och formella. På grund härav kunde tecknet ej ha varit dem till någon nytta. Det fanns dock några trogna själar, vilka genom förföljelse blivit drivna från sitt fädernesland till att söka sig ett ostört hem på New Englands stränder. Till dessa, som kunde rätt uppskatta ett sådant tecken och bevara kunskapen därom, gav Gud det första tecknet på Sin Sons annalkande uppenbarelse.

19. När var det, som månen ej gav sitt sken?
”Natten efter denna dag (den 19. Maj, 1780) rådde ett sådant ogenomträngligt mörker, att i somliga fall kunde ej hästarna förmås till, att lämna stallet, då man önskade att bruka dem.” – Stones History of Beverly (Mass.).

Nattmörkret var lika övernaturligt som den föregående dagens mörker, vilket kan ses av det faktum, som nämns av dr. Adams, att ”det hade blivit fullmåne dagen förut.”

20. När föll stjärnorna, såsom förutsagt i profetiorna?
Den 13. November, 1833.
Anm.: ”Den sublimaste eller upphöjt sköna företeelse med fallande stjärnor världshistorien har att berätta om, bevittnades inom Förenta Staterna på morgonen den 13. November, 1833. Den fulla utsträckningen av detta förunderliga skådespel har icke med visshet blivit utrönt; men det vet man, att det sträckte sig över en ansenlig del av jordens yta…. Hela himlavalvet tycktes vara i rörelse och gav några en antydan om det storartade majestätet hos den symbol, som brukas i Uppenbarelseboken vid öppnandet av det sjätte inseglet eller sigillet, när ’himmelens stjärnor föll ned på jorden, liksom ett fikonträd fäller sina omogna frukter, när det skakas av en stark vind.’” – Burrits Geography of the Heavens, s. 163 i upplagan från 1854.

”Inga ord kan beskriva det storartade i denna märkvärdiga företeelse; och jag tvekar ej att säga, att ingen, som inte har bevittnat densamma, kan göra sig någon lämplig föreställning om dess praktfullhet. Det tycktes som om hela stjärnhimlen hade sammanhopat sig i en punkt på himlavalvets höjdpunkt, och att stjärnorna nu med ens sköt fram med blixtens hastighet mot alla delar av synranden. Men detta oaktat blev icke förrådet uttömt; tusentals stjärnor följde hastigt på varandra, såsom om de blivit skapade för detta ändamål.” – Christian Advocate and Journal, den 13. December, 1833.

En meteorisk stjärna, som var tillredd för det ändamålet, ledsagade de vise männen till Frälsaren. Det är ej nödvändigt, att planeterna skall falla från himmelen, för att uppfylla förutsägelsen i Matteusevangeliet 24:29.

”Skådespelet måste ha varit av den sublimaste beskaffenhet. Aposteln Johannes såg måhända det framför sig, då han nedskrev de ord, vilka beskriver det sjätte inseglets öppnande. ’Himmelens stjärnor föll ned på jorden, liksom ett fikonträd fäller sina omogna frukter, när det skakas av en stark vind.’” – Edward Dunkin, F. R. A. S.*, vid det kungliga observatoriet i Greenwich i The Heavens and the Earth, s. 186. * Förkortningen betyder ”Fellow of the Royal Astronomical Society”, dvs. forskardocent vid Kungliga Astronomiska Sällskapet. Min anm.

21. Vad vet vi, när löven spricker ut?
”Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära.” Matteusevangeliet 24:32.

22. Vad är det, som lika säkert visar, att Kristi andra ankomst är för handen?
”När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.” Vers 33.

23. Hur nära är Kristi andra ankomst, när dessa tecken uppfylls?
”Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.” Verserna 34, 35. Det är som om Han sade: Detta släkte, varom jag talar, det som verkligen ser det sista av dessa tecken, har sett alla av dem i samma mening, som vi har sett vetenskapens framåtskridande. Vi har inte i verkligheten levat under hela dess utveckling, men med den kunskap vi har därom, kan vi säga, att vi skådar tillbaka därpå och har sett den. Så är det även i detta fall. Samma ord på grundspråket, som här är översatt ”detta”, är i Lukasevangeliet 17:34 översatt ”den”, som tydligen innebär denna betydelse: ”Jag säger er: På den natten skall två ligga i en säng.”

24. Kan vi veta dagen och stunden för Hans uppenbarelse?
”Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.” Vers 36.

25. Hur skall världens moraliska tillstånd vara, när vår Frälsare visar Sig?
”Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara.” Verserna 37-39.

26. Vad är vår skyldighet, om vi vet, att Frälsarens ankomst står för dörren?
”Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” Vers 44.

27. Vad skall bli deras öde, som säger i sina hjärtan, att Herren fördröjer Sin återkomst?
”Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till och hugga honom i stycken (grundtexten: Avskära honom) och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.” Verserna 48-51.

nästa