svenska   norska   danska


Bibelstudium nu



effata



DVD-erbjudande



Information om hemsidan



översikt

61. Förvanskningen av Sabbaten


1. Med vilka ord vittnar profeten om Kristi förhållande till Faderns lag?
”Det behagade Herren för hans rättfärdighets skull att låta sin undervisning [King James Version: Lag] komma till makt och ära.” Jesaja 42:21.

2. Hur mycket av lagen försvarade Han?
”Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.” Matteusevangeliet 5:18.

3. Hur skulle Gud betrakta dem, som skulle söka att upplösa ett av Hans bud?
”Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket.” Vers 19.

4. Hur mycket av Guds lag innefattas i de två stor kärleksbuden, enligt Jesu vittnesbörd?
”På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.’” Matteusevangeliet 22:40.

Anm.: Det är klart och tydligt, att hela lagen, som innefattas i Guds Tio Bud, är bindande för alla kristna. Ovan anförda Skriftställen visar, att Kristus icke hade i tankarna att förändra något av dem. Ett av dessa bud befaller, att den sjunde dagen skall helighållas som vilodag; men de flesta kristna håller i stället den första veckodagen, och många av dem tror, att Kristus förändrade Sabbaten. Men vi har sett av Hans egna ord, att Han stadfäste den, i stället för att förändra den.

5. Vad sägs om den makt, som symboliseras av det lilla hornet?
”Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar,”. Danielsboken 7:25. För förklaringen av denna profetia, se läsningen ”En märkvärdig Symbol”.

6. Vilken makt påstår sig ha rättighet till, att förändra Guds lag? – Den Romersk-katolska Kyrkan.

Anm.: ”Påven har makt, att förändra tider, att avskaffa lagar och att åsidosätta alla ting, till och med Kristi bud.” – Decretal de Translat. Episcop. Cap.

”Påven har makt (och han har ofta utövat denna makt), att åsidosätta Kristi bud om krig, äktenskap, skilsmässa, edgång, ocker, falsk edgång och orenhet.” – Påve Nicholas, stycke 15, fråga 6.

”Påvens vilja träder i stället för förnuftet. Han kan upphäva all lag samt göra rätt av orätt, genom att rätta eller förändra lagar.” – Påve Nicholas, dist. 96.

7. Vilken del av lagen har denna makt företagit sig att förändra? – Det fjärde budet.

Anm.: ”De (katolikerna) påstår, att Sabbaten är förändrad till Söndagen, Herrens dag, vilket tycks vara i strid mot Guds bud. Det finns heller ingenting, som de så mycket berömmer sig av som Sabbatens förändring. Stor, säger de, måste kyrkans makt och myndighet vara, när den har kunnat avskaffa ett av de tio buden.” – Den Augsburgska Bekännelsen, artikel 28.

”Den (romerska kyrkan) har förändrat det fjärde budet, i det att den har avskaffat Guds Ords Sabbat och insatt Söndagen som helgdag.” – N. Summerbell, i History of the Christians, s. 418.

8. Vem var den förste, som utfärdade en lag för helighållandet av Söndagen? – Konstantin den Store.

Anm.: ”Det första man vet om Söndagens helighållande såsom en laga plikt, är Konstantins lag år 321 e.Kr. Den befallde, att alla domstolar, stadsbor och fabriksarbetare skulle vila på Söndagen (solens ärevördiga dag) och blott de var undantagna, som arbetade med jordbruk.” – Encyclopædia Britannica, artikeln Sunday, nionde upplagan, 1887.

”Konstantin den Store gjorde det till en lag för hela riket (år 321 e.Kr.), att Söndagen skulle hållas som vilodag i alla städer och byar; men han tillät landsbygdens folk att fullfölja sitt arbete på den dagen.” – Encyclopedia Americana, artikeln Sabbath.

9. Vad fordrade Konstantins Söndagslag?
”Alla domare och stadsfolk samt de, som är sysselsatta med handel och hantverk, må vila på solens ärevördiga dag; men de, som bor på landet, må oförhindrat och med full frihet fullfölja sitt åkerbruk; emedan det ofta händer, att ingen annan dag är så lämplig till att så säd och sätta ut vinrankor, och om man läte det gynnande ögonblicket förflyta, kunde man förlora de gåvor, som himmelen skänker. Givet den sjunde dagen i Mars, då Krispus och Konstantin var konsuler, bådadera för den andra gången.” – Taget från det latinska originalet i Harvard College.

Anm.: Man torde lägga märke till, att denna lag använder ingen helig benämning för den dag, som skulle hållas. Den kallas blott för solens ärevördiga dag och blev inskärpt endast som sådan. Konstantin tillbad solen, liksom sina förfäder. Den första dagen i veckan hade under många århundraden varit helgad åt solens tillbedjan och på grund härav behåller den ännu namnet Söndag [tyska Sonntag, engelska Sunday = Soldag. Min anm.]. Då Konstantin erkände Kristus, vägrade han att förkasta solens ärevördiga dag; däremot införde han den i kristendomen. Därefter fick denna dag allt säkrare rotfäste såsom vilodag i den kristna församlingen.

10. När och av vilken auktoritet blev de kristna först ålagda, att hålla Söndagen som Herrens dag?
”Sjundedags-Sabbaten … firades av Kristus, apostlarna och de första kristna, tills kyrkomötet i Laodicea på ett visst sätt alldeles avskaffade dess iakttagande…. Kyrkomötet i Laodicea [år 364 e.Kr.]… fastställde först Herrens dags iakttagande och förbjöd den judiska Sabbatens hållande under hotelse om förbannelse.” – Dissertation on the Lord’s Day Sabbath, s. 163, år 1633.

11. Vad bestämde detta råd angående Sabbaten?
”Emedan kristna ej borde följa judarnas seder och vila på Sabbaten, utan arbeta på den dagen…. Därför, om de håller sig till de judiska sederna och bruken, är de förbannade ifrån Kristus.” – Samma verk, sid. 33, 34. De föregående vittnesbörden är från protestanter.

12. Erkänner katolikerna själva, att de har förvanskat Sabbatsbudet? – Ja, det gör de.

”Fråga. Hur bevisar Du, att kyrkan har makt att påbjuda fester och helgdagar?

Svar. Genom själva handlingen, att förändra Sabbaten till Söndagen, som protestanterna erkänner; och därför motsäger de narraktigt sig själva, genom att strängt hålla Söndagen, men ej de flesta av de andra högtiderna, som samma kyrka påbjudit.” – Abridgment of Christian Doctrine, s. 58.

”Fråga. Kan Du på något annat sätt bevisa, att kyrkan har makt att inrätta föreskrivna högtider?

Svar. Hade hon inte sådan makt, kunde hon inte ha gjort det, som alla nutida religionsbekännare håller med henne om – hon kunde inte ha infört hållandet av Söndagen, den första dagen i veckan, i stället för hållandet av Lördagen, den sjunde dagen, för vilken vilkens [Söndagens] hållande det ej finns det ringaste stöd i Skriften.” – Doctrinal Catechism, s. 351.

13. Vilken auktoritet följs i verkligheten av folket?
”Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder,”. Romarbrevet 6:16.

14. Vad sade Frälsaren om den gudsdyrkan, som ej stämmer överens med Guds bud?
”Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.’” Matteusevangeliet 15:9.

15. Vad var skillnaden mellan Elias tro och de andra profeternas tro på hans tid?
”Då sade Elia till folket: ’Jag är ensam kvar som HERRENS profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man.” Första Konungaboken 18:22.

16. Vem var de hedniska hebréernas Baal?
”Baal, dvs. herre. 1. Den förnämste manlige gudomligheten hos kanaanéerna och fenicierna, den alstrande men också åter förstörande naturkraften, vilken dyrkades under åtskilliga växlande former och gestalter, vilket också var fallet med dess kvinnliga motsvarighet, gudinnan Astarte. Över huvud taget var det väl solen, som dyrkades under namnet Baal; kanske också planeten Jupiter. Den syriska formen av namnet Baal är Beel; den babyloniskt-assyriska är Bel. Jesaja 46:1; Jeremia 50:2; 51:44. Namnet Baal ingick i många feniciska namn, såsom Hannibal = Baals nåd, Asrubal = Baals hjälp, Etbal = med Baal. Första Konungaboken 16:31, osv. Flertalet Baalim, dvs. Baaler (herrar), häntyder väl på gudens olika karaktärer och olika avbildningar hos särskilda folk och på olika orter. Domarboken 2:11; 3:7; Första Samuelsboken 7:4; Andra Krönikeboken 24:7. Baals dyrkan, som var förenad med de skändligaste laster, otukt, människooffer, o.d. (Fjärde Moseboken 25:3 och framåt; Jeremia 19:5), började redan under Moses livstid att intränga i Israel (Fjärde Moseboken 25), och under följande tider upprepades detta avfall med vissa mellantider av bot och bättring både tätt och käckt. Domarboken 2:11; 3:7; 10:6…. Baals profeter, Astartes präster och tempelbolare svärmade i landet. Vid Isebels bord spisade 450 Baalspräster och 400 Astartepräster. Första Konungaboken 18:19. Ej underligt det eldsnit, varmed Elia uppträder just i kampen mot Baal. Sist anförda kapitel ger oss en levande bild av det vilda avgudanitets galenskap och raseri med dess tjut, danser och knivskärning. Baals tempel och altaren restes vanligen på bergshöjderna eller högt belägna platser. Så offrade man åt Baal på hustaken i Jerusalem. Jeremia 32:29. Och konung Ahas byggde honom altaren på taket av sitt slott. Andra Konungaboken 23:12.” – Biblisk Ordbok, av Nyström.


17. Vad sade Elias till folket?
”’Hur länge skall ni halta på båda sidor? Om det är HERREN som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.’” Första Konungaboken 18:21.

Anm.: Om vi blir tjänare åt den, som vi lyder, och någon medvetet lyder den Romersk-katolska Kyrkans föreskrifter, skall han då ej bli betraktad i Guds ögon såsom den kyrkans tjänare, i stället för Guds tjänare? Alltså är Elias ord (med någon liten förändring) väldigt passande för dem som vet, hur Söndagshållandet har uppkommit. Hur länge skall Ni halta på båda sidor? Om Herren är Gud, följ Honom! Men om den romerska kyrkan är det, följ den!

Önskas för Herrens tjänst!


1. Män lika Daniel. Danielsboken 9:3, 4; 1:8.

2. Män lika Sadrak. Danielsboken 3:4-6, 12, 14-18, 21, 28.

3. Män med Nehemjas trohet för ansvarsfulla ämbetsplatser.

4. Män lika Paulus, lärda av den Helige Ande. Första Korintierbrevet 2:2, 13.

5. Män lika Bereanerna, som var begåvade med visdom. Apostlagärningarna 17:10, 12; Femte Moseboken 29:29.

6. Unga män lika Jabes, som fruktade Herren. Första Krönikeboken 4:10.

7. Unga kvinnor lika Rut.

8. Matronor lika den sunemitiska kvinnan. Andra Konungaboken 4:8, 13; Titusbrevet 2:5; Första Timoteusbrevet 5:9, 14.

9. Fäder lika Abraham. Första Moseboken 26:5.

10. Bröder lika Aron och Hur. Andra Moseboken 17:9-12.

11. Systrar lika Maria, som satt vid Jesu fötter. Lukasevangeliet 10:38, 39; Johannesevangeliet 12:2.

12. Familjeöverhuvuden lika Kaleb. Fjärde Moseboken 14:24.

13. Hustrur, som är mönstervärdiga. Ordspråksboken 31:10-31.

14. Mödrar lika Hanna. Första Samuelsboken 1:10, 11, 24-28.

15. Kristi tjänare lika Barnabas. Apostlagärningarna 11:22-26.

nästa