Domen. Domen, som förkunnas i domsalen, sker på ett bestämt ställe och börjar på ett bestämt datum. Det allra heligaste är domsalen. Dan. 7:9-14; 26-27; 3 Mos. 23:27-32; 3 Mos. 16:1-2; Upp. 14:6-7; Apg. 17:31. Det är i denna dom, som den ångrande syndaren får nåd.
Förening eller åtskillnad. ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Denna hemlighet är stor - jag talar om Kristus och församlingen.” Ef. 5:31-32. Kallet att lämna Babylon har ett bestämt syfte, nämligen att ingå äktenskap. Psaltaren 45:11 talar om äktenskapet mellan Kristus och församlingen: ”Glöm ditt folk och din faders hus!” Äktenskapet ingås efter det att bruden har lämnat Babylon. Upp. 18 och 19. I den sista utgjutelsen av Anden blir församlingen helt till ett med Honom. Så kommer den att kalla Guds återstående barn ut ur Babylon, och därefter kommer brudgummens och brudens röster aldrig att kunna höras igen i Babylon.
Märke eller sigill, båda är för alltid. Det allra heligaste utgör inte den enda platsen för domen. Domen sker också i bröllopssalen. Kungen ser sig omkring i bröllopssalen. Matt. 22: 12-13. Pakten mellan brud och brudgum beseglas. Det är lagen som förenar brud och brudgum. Rom. 7-4. Så får bruden ett nytt namn. Det är hennes makes namn och brudgummens fars namn. Upp. 14:1; 3:12. Sabbaten är sigillet eller tecknet på denna pakt. Jes. 8:16; 2 Mos. 31:12-17; Hes. 20:12-20.
