Kristus symboliserad i Helgedomen

Vägen till Kristi försoning

Ordet bildade en helgedom ibland oss (Joh. 1:14; DA 23, 209; Ed 36). Han dolde Sin gudomlighet med människolikhet (Hebr. 10:20). Den gudomliga och mänskliga naturen förenades i ett själstempel. Kristi människohjärta var syndfritt, för det var fyllt med Ordet (skådebrödet), Anden (ljusstakarna) och fortlöpande gemenskap med Gud (rökelsen).

Efter att ha utvecklat en fullkomlig mänsklig karaktär, blev Han döpt. Han gav till sist Sig Själv som ett gudomligt-mänskligt offer på korset. I det att Han dog, blev Hans kötts förhänge rivet i stycken (5BC 1105), det gudomliga och det mänskliga blev ett i Kristus. Rättfärdighet och barmhärtighet, lagens två stora pelare, förenades i försoningen och Kristus öppnade frälsningens dörr.

”Envar del av den (helgedomen) var et symbol på honom. ” Vändpunkten s 25.

Jesus sade: ”Jag är dörren” (Joh. 10:1. 9; 4 Mos. 3:16). Han är Lammet (Joh. 1:29). Det vita linne, som omgav den ångrande syndaren som gick in genom förgårdens dörr, är Hans rättfärdighet (Upp. 19:8; Jer. 23:6). Vi måste döpas in i Kristus, för Han är livets källsprång (Gal. 3:27; Ps. 36:10). Han är det gripbara i helgedomen - brödet, ljuset och rökelsen (Joh. 6:35; 8:12; Ef. 5:2). Förhänget är en symbol på Hans kött (Hebr.10:19).
Hans liv är lagen, för lagen var i Hans hjärta (Gal. 6:2; Ps. 40:9).
Han är vår nådastol eller försoning (1 Joh. 2:2; Rom. 3:25).
Han är det levande mannat och staven som blommade (Joh. 6:33; Jes. 11:1, 2).
Han är livets bok (2 Mos. 28:29; Joh. 1:1; Upp. 13:8, 17:8).
Han är domaren och advokaten (Joh. 5:22; 1 Joh. 2:1).
Han är helgedomens härlighet (Joh. 1:14; Hebr. 1:3).

Alla andliga välsignelser vilar i Honom, både syndernas tillgivelse och deras utradering, tidig- och senregnet (Ef. 1:3). Kristus är vägen till fullkomning, vägens början och dess slut (Joh. 14:6; Ps.77:14). Vi får inte välsignelser från Kristus, det vill säga skilda från Honom, utan vi mottar dem bara i Kristus (1. Joh. 5:10-11).

När vi går in genom förgårdens dörr, finner vi två levande ”strömmar”: Blod och vatten (1 Joh. 5:8; Joh. 19:34), till att tvätta bort det gamla livet och inrätta det nya. Så kan vi förenas med Kristi ”gudomlig-mänskoliga natur.” 1 SM 251