Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/2/3/5/effata.se/httpd.www/helgedomen/15.php:1) in /customers/2/3/5/effata.se/httpd.www/helgedomen/15.php on line 1 Tidig- och senregnet

Tillbaka till förstasidan

Tidig- och senregnet

”Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne.” Mark. 4:28,29

  • Kristus gick in i den himmelska helgedom, så att den Helige Ande kunde utgjutas över församlingen. Joh. 14 och 16; 7:37-39; Apg. 2,33; DA 671
  • Liksom det är två avdelningar i helgedomen, likaså är det två stora utgjutelser av Anden, tidigregnet och senregnet.
  • Efter Sin himmelsfärd började Kristus Sin tjänst i den första avdelningen av den himmelska helgedomen. Välsignelsen från denna medling var Pingsten, tidigregnet.
  • Kristus gick in i den andra avdelningen 1844, och när församlingen i tro gör anspråk på nyttan av Hans medling i det allra heligaste, kommer hon att motta senregnet. ”Senregnet faller vid slutet av året och mognar kornet och bereder det för skäran... Mognaden av kornet framställer Guds nåds verks fulländning i själen. Genom den Helige Andes kraft skall Guds moraliska avbild fullkomnas i karaktären. Vi skall omdanas helt till Kristi likhet. Senregnet, som mognar jordens skörd, representerar den andliga nåd som bereder församlingen för Människosonens ankomst. Men om inte tidigregnet har fallit, kommer där inte att vara något liv; de gröna bladen kommer inte att spira fram. Om inte tidigregnet har gjort sitt arbete, kan senregnet inte bringa något frö till fulländning.” TM 506
    ”De hade försummat den nödvändiga beredelsen, och därför kunde de inte motta den vederkvickelse, som alla måste ha för att kunna leva inför Guds heliga åsyn” (utan en medlare i helgedomen). Adventbudskapet, s. 90
  • ”När Kristi karaktär helt och fullt är avbildad i hans folk kommer han och gör anspråk på dem som sin egendom.” Såningsmannen, sid. 45-46; Mark. 4:28, 29; Upp. 14:1-5, 14-16