|
| - som omhandler tro | Tilbage til oversigten |
Vem skall rädda KLIMATET åt oss?
Lennart Sundstad
Folk känner flygskam och klimatångest inför tanken på Jordens förmodat snara undergång. Blir skönheten hos bilden ovan ett minne blott, eller finns det en utväg ur knipan? Ett antal vetenskapliga faktas väsentliga upplysningar leder oss fram till det hoppingivande svaret!
Det kosmologiska argumentet
Allt, som börjar att existera, har ett ursprung, en orsak till sitt vara. Ingenting kan komma till ur tomma intet.
Universum började att existera.
Det finns en orsak till universums existens. Allt, som börjar att existera, har ett ur-sprung, och universum började att vara, alltså finns det en orsak till dess tillvaro. Detta visar på en verklighet bortom rum och tid. Någonting skapade uni-versum från ingenting, vilket framgår av följande.
Alstras tusenlappar, när papper eldas?
Knappast! Ändå förväntas vi tro på an-taganden beträffande livets uppkomst. Vår tro härvidlag påverkar vår mänskosyn och vårt framtidshopp.
En grundsten i teorin om alltets uppkomst lyder så här: ”Det synliga universum kan ha utvecklats ur en oändligt liten punkt. Då är det frestande att gå ett steg längre och anta, att hela världsalltet utvecklats ur bokstavligt talat ingenting.” Alan Guth & G.P. Steinhart, Scientific American, Maj, 1984, s. 128. Denna svindlande tankegång belyses i Vance Ferrells uppslagsverk i tre delar, ”Evolution Encyclopedia”, Chapter 1, The Origin of Matter, Part 4, på evolutionfacts.com:
Ingentings tomhet är lika med noll
Utan hjälpmedel tryckte således ingenting ihop sig självt till en ytterst liten, tom punkt. Punkten utvidgade eller sprängde sig sedan, utan energi. Så uppkom helium och väte – tomrummet hade fyllt sig självt med innehåll! Övriga grundämnen tros ha uppstått genom ytterligare sprängningar. Men i avsaknad av tyngdkraft skulle sam-mantryckningen aldrig ha avstannat. Ingenting hade då i evighet fallit in i sig självt. Och utan gravitation skulle ut-vidgningen inte heller ha upphört. Då hade ingenting fortfarande funnits och Du hade inte fått denna artikel. (En annan variant hävdar, att i begynnelsen var uni-versums materia samlad i en pytteliten punkt, som sedan tänjde ut sig enligt ovanstående. Materien måste alltså ha skapat sig själv, varpå den trängt ihop sig och sprängt sig till kosmos och liv. Vilken prestation! Släng Dig i väggen, Zlatan…)
Den redan omöjliga ursmällen skulle dock bara ha orsakat strålning, och det ger inget universum. Skapande, däremot, byg-ger upp, det förstör inte. Big Bang ute-sluter därmed sig själv. Såg Du det?
Gaser, typ väte och helium, klumpar inte ihop sig. Alltså skulle materien i den friktionsfria (= utan motstånd) rymden ha fortsatt att spridas i all evighet. Ändå lär materien ha samlat sig, utan plan eller Skapare, till universum. Naturlagarna måste, enligt evolutionstanken, ha upp-funnit sig själva. Tror Du det?
I tillägg är universum matematiskt uppbyggt, ytterst välordnat och fint av-stämt. Utan precisa naturlagar från första början, skulle planeterna ha farit planlöst omkring, eller ha störtat in mot varandra! En ”stor smäll” hade därför omöjliggjort himlakropparnas precisa omloppsbanor. En explosion medför kaos, inte ordning.
Den gynnade planeten!
Av den fängslande DVD:n The Privileged Planet (beställs hos illustramedia.com, eller ses gratis på YouTube) lär vi oss, exempelvis, tjugotalet förutsättningar för liv i rymden. Här följer några av dem: Planeten skall ligga inom den beboeliga zonen (låge Jorden 5 % närmare Solen, vore den het som Venus; 20 % längre bort och den skulle vara kall som Mars). Den skall kretsa kring rätt slags stjärna; vara skyddad av gasjättar; ha en nästan cirkelrund omloppsbana kring sin sol; äga en syrerik atmosfär; besitta rätt massa; själv kretsas av en måne; vara utrustad med ett magnetfält. Vidare krävs det rörliga delar i jordskorpan, flytande vatten, korrekt förhållande mellan vatten och kontinenter och lagom snabb rotation. Alla förutsättningar måste uppfyllas samtidigt. Att det skulle ha skett spontant, är matematiskt omöjligt. Vidare skulle små fel i fysikens lagar – som är enhetliga i världsalltet – förhindra liv. Lika litet som att man trollar fram motorfordon, genom att slänga in en tänd dynamitstav på Volvo, lika litet skapar tillfälligheter ett universum och liv!
Hur kom den första, encelliga varelsen till?
”Under många år var den medeltida tron på spontan uppkomst av liv en godtagen förklaring. Men enligt The Webster Ency-clopedia är begreppet ´spontan uppkomst av liv från icke-levande materia taget från en numera övergiven uppfattning att de organismer man finner i organiskt material under nedbrytning, spontant skulle ha alstrats från detta material.´
Man menade, att det ur ruttnande materia under gynnsamma förhållanden av temperatur, tid och plats, osv. helt enkelt uppstod organiskt liv. Denna naiva tro dominerade vetenskapens tänkande, tills Louis Pasteur år 1846 fullkomligt tillintetgjorde teorin genom sina experi-ment. Han blottställde hela begreppet som ytterlig dårskap. Under kontrollerade för-hållanden i laboratorium, och i halv-vakuum, uppstod inte en enda gång organiskt liv ur nedbrytande, icke-levande materia. Motvilligt övergavs teorin som ett gällande vetenskapligt begrepp.” – Joe Crews, How Evolution Flunked the Science Test, s. 3 (finns att läsa och ladda hem gratis på amazingsfacts.org, Media Library, och hoppetsrost.org, klicka på ”Bibliotek”).
Gör evolutionen ändå det omöjliga?
”Dr. George Wald, Nobelpristagare vid Harvard University, förklarar det så kryptiskt och ärligt som en evolutionist kan göra:
´Man behöver bara begrunda inne-börden av medgivandet, att spontan upp-komst av levande organismer är en omöj-lighet. Ändå är vi här – som ett resultat, tror jag, av spontant frambringande.´ – Scientific American, Augusti, 1954.
Detta uttalande av dr. Wald visar en mycket större tro, än vad en religiös skapelsetroende kan åstadkomma. Lägg märke till, att den store, evolutionstroende vetenskapsmannen säger, att det inte kunde ha skett. Det var omöjligt! Och ändå tror han på det. Vad kan vi säga om en sådan tro? Den skapelsetroende menar åtminstone, att Gud var i stånd till, att åstadkomma liv. Han har ingen blind tro på någonting, som han inför sig själv måste erkänna är omöjligt.” – Crews, sid. 4-5.
Slumpen, då?
”Sannolikheten för att slumpen har skapat en korrekt kombination av molekyler för aminosyror, som sedan bildat livsdugliga proteiner, är helt orealistisk. Tidskriften The American Scientist gjorde följande medgivande i Januari, 1955: ´Från sanno-likhetens synpunkt, skulle omvandlingen av nuvarande yttre miljö till en enda aminosyremolekyl vara fullständigt osan-nolik under all den tid och rymd, som varit tillgängliga för uppkomsten av jordiskt liv.´
Den schweiziske matematikern Char-les Eugene Guye beräknade faktiskt san-nolikheten för, att detta skulle inträffa till en möjlighet på 10 multiplicerad med sig själv 160 gånger. Detta är en etta med etthundrasextio nollor efter. Det är för stort för att uttala. En annan veten-skapsman uttryckte det på detta sätt:
´Mängden materia nödvändig för att skaka ihop och därmed framställa en enda proteinmolekyl, skulle vara millioner gånger större än den i hela universum. Att det skulle ske enbart på Jorden, skulle kräva många, ja, nästan oändligt många milliarder år.´ – The Evidence of God in an Expanding Universe, s. 23.” – Crews, sid. 7-8.
Långt till en fungerande cell
Den undersökande journalisten Lee Stro-bel belyser cellen på DVD:n The Case for a Creator (utgiven av illustramedia.com och tillgänglig på YouTube): Oavsett an-talet molekyler uppkomna i en ursprung-lig atmosfär, är man likväl långt, långt borta från att åstadkomma en levande cell. Ta ett sterilt provrör och tillsätt rätt bland-ning av salter och rätt temperatur. Tillsätt en levande cell, som har allting den kräver för att leva. Stick hål på cellen med en steril nål. Då läcker cellens innehåll ut i provröret. Alla molekyler nödvändiga för liv finns nu i provröret. Ändå går det inte, att skapa en levande cell av dem. Det går inte, att sätta ihop Humty Dumpty (en figur på engelsk vers) igen. Några amino-syror i en ocean ger heller inga levande celler. Icke levande komponenter kan inte ha ordnat sig till den första, levande cel-len. Materialistiska förklaringar till livets uppkomst är därför behäftade med all-varliga fel. Likväl tror vi på dem! Det är dags, att lägga om tänkandet härvidlag!
Programmerade Du Dig själv?
Molekylära maskiner förekommer i cel-len, som man förut trodde var ytterst enkel. En typisk cell är en tiondel så stor som ett knappnålshuvud. Tre milliarder enheter av DNA finns i cellen! Tack vare DNA har vi molekylära maskiner, som gör att cellen fungerar.
Människokroppen består av billioner invecklade celler. Dessa sätts ihop på en avancerad ”fabrik” och måste passa ihop samt uträtta sitt eget arbete. DNA är universums mest verksamma system för informationshantering. Häri ingår livets språk, dess kod. DNA-molekylen bär med sig en fyrsiffrig kod, det vill säga fungerar som mjukvaran i en dator, men är mycket mera invecklad. Koden krävs för cellens och molekylära maskiners funktion. Denna information lagras i form av fyra olika kemikalier, vilka vetenskapen be-skriver med bokstäverna A, T, C och G. Serier av dessa informationsbitar utgör koden hos invecklade molekyler, vilka i sin tur bidrar till uppkomsten av kom-plexa saker som ögon och ben, vingar och hjärtan. Koden är universums mest tätt packade information.
DNA har inbyggda skyddsmekanismer mot felkodning. Exakta kopior skall fram-ställas. Det utesluter övergång, utveck-ling, till andra arter med sitt DNA.
Varifrån kom informationen i DNA? Bläckets förmåga att häfta vid papper förklarar inte, hur innehållet i dagens tid-ning kommit till. Det finns en kemisk för-klaring till, hur bläcket häftar vid pap-peret, men det förklarar inte, hur bläcket arrangerades på så sätt, att meningsfull information står att läsa i tidningen. Infor-mationen övergår redskapet, som för-medlar den.
Det finns bara ett känt upphov till information, nämligen intelligens. Infor-mationen i DNA kräver således en intel-ligens som upphov.
(Läs även Steve Parkers Människo-kroppen, med tillhörande DVD, utgiven av Tukan Förlag.)
Måste inte allt vara på plats?
Varje evolutionär förändring måste inne-bära något slags fördel. Det naturliga ur-valet skulle gå förbi ofullständiga fördelar – de saknar värde. Urvalet sker bara mel-lan existerande ting, det är oförmöget att skapa dem. Alltså inskränker sig utvec-klingen till små förändringar inom ett släkte, den åstadkommer inte väldiga förändringar: Övergångar mellan arter. Nu inser vi det skadliga i arters utrotning: Den invecklade skapelsen hänger ihop. Evolutionens utplåning av arter är farlig!
Serietecknaren Jim Pinkoskis album A Creationist´s View of Dinosaurs and the Theory of Evolution borde få oss att nyktra till: Alla delar i ögat måste vara på plats samtidigt, för att fungera. Även enkla livsformer har invecklade ögon och dessa fungerar först, när delarna sitter på plats. Pinkoski citerar självaste Darwin: ”Att tro att ögat, med alla sina oefter-härmliga anordningar för att anpassa syn-skärpan till olika avstånd, för att släppa in olika ljusmängder, och för korrigering av form- och färgavvikelse, kan ha uppkom-mit genom det naturliga urvalet, måste jag tillstå verkar vara förnuftsvidrigt i högsta möjliga grad” (Origin of Species, 1902 års utgåva, del 1, s. 250). Därmed motbevisar ögat Darwins lära (s. 12). När bestämde sig alla enögda djur för, att de skulle ut-veckla ytterligare ett öga? Var finns alla enögda skräcködlor, t.ex. (s. 13)? Just frånvaron av mellanformer är en extra belastning för utvecklingsläran.
Dessutom: Borde inte evolutionen fortskrida? Var är, till exempel, djur med ett extra ben, eller någon annan nymodig-het (s. 14)? Hur förändrar man det egna, oföränderliga DNA:et härvidlag?
Månen, Solen och mutationer
Månen avlägsnar sig med omkring 5 cm varje år från Jorden. Hade Månen (och Jorden) uppstått för flera milliarder år sedan, skulle Månen ha varit för nära Jorden. Följden? Jo, att allt liv här hade dränkts två gånger om dygnet av väldiga tidvattenvågor! Då vi landade på Månen, var dammlagret bara omkring 2,5 centi-meter djupt. Hade Månen varit flera mil-liarder år gammal, skulle dammlagret ha varit flera decimeter djupt. Solen förbrän-ner sin massa och krymper med ungefär 1,5 meter i timmen. Hade Solen och Jorden befunnit sig på sina nuvarande platser för årmilliarder sedan, skulle Solen ha varit än mer jättelik än i dag. Solen skulle därmed ha bränt upp vårt hem i kosmos (Pinkoski, s. 19).
Nästan alla mutationer är skadliga, ändå tror man att de bidragit till män-niskor, buskar och stenar (s. 20). Över-gångsformer mellan icke-levande materia, urdjur, osv. ända till apor och människor fattas. Plötsliga hopp i utvecklingskedjan skulle ha inneburit, att en reptil lagt ett ägg och ur det kommit en fågel (s. 21). När hörde Du senast detta på TV?
Vad är evolutionärt självmord?
Jo, att en livsform stadd under utveckling beslutar sig för att dela på sig i två kön! Endast en idiot till livsform skulle kräva en utmaning, genom att förvandla sig till två kön och tvinga hanen och honan att hitta varandra precis i rätt ögonblick under sina fortplantningscykler, för att garantera släktets överlevnad (Pinkoski, s. 15).
Vad är mer, än omöjligt?
”Olika äggvitemolekyler kan bestå av 50, 100, 200, 300, eller rent av 400 samman-länkade aminosyror. Varje aminosyra, i sin tur, utgörs av 4 till 5 särskilt samord-nade kemiska element. Varje kemiskt element består av en bestämd kombina-tion neutroner, protoner och elektroner. … Oddset för att livets kod, DNA-prote-iner, uppstår på eget bevåg, är gigantiskt: 1 på 10167 625!!! … Matematiker betraktar 1 på 1050 som en omöjlighet!!” (Pinkoski, sid. 16-17. Häftet finns hos Amazing Facts på afbookstore.com).
Kände Du till detta om de geologiska avlagringarna?
”I den nordamerikanska Glacier National Park ligger det ett ”en milliard år gam-malt” block av kalksten från ”Prekam-brium” ovanpå en ”ett hundra millioner år gammal” formation med skifferlera från ”Krita”” (Pinkoski, sid. 22-23). Det borde vara tvärtom, enligt utvecklingsläran. Har ett missöde inträffat? Då var det missödet starkt, ty kalkstensblocket är drygt 563 km långt, 56,3 km brett och mer än 9,5 km tjockt! Väldiga, ofattbart starka ström-mar vid en världsvid syndaflod skulle kunna stapla olika sedimentlager från skilda håll (innehållande skeletten från allehanda djur) på varandra. Jämför Första Moseboken 6-8, i början på Bibeln!
Se också Vårt Ursprung?, av Mats Molén och andra böcker om skapelse kontra evolution från xpmedia.org.
Besök dessutom den svenska sidan genesis.nu, som ger ut en tidskrift och anordnar träffar i ämnet.´
Låter vettigt…”
Ur Vance Ferrells nämnda uppslagsverk: ”Kaos förmår aldrig att slumpartat ändra sig självt till kosmos; icke organiserad materia förmår aldrig att förvandla sig själv av en tillfällighet till de ytterst väl-organiserade grundämnena med sina virvlande atompartiklar, eller till stjärnor som kretsar kring varandra i alltigenom precisa och balanserade banor. Och den kan heller inte omvandla lera och havs-vatten till växter och djur.”
Ur Lee Strobels bok Fria eller fälla hans samtal med filosofen Peter Kreeft på sidan 37: ”´Om det inte finns någon skapare och alltså ingen skapelsehandling, då är allt ett resultat av evolution. Om det inte har funnits någon begynnelse har ju universum existerat alltid. Då måste det ha utvecklats under en oändlig tidrymd – och då borde allting vara fullkomligt vid det här laget. Evolutionen måste ha haft gott om tid att bli klar och få bort det onda. Men ondskan och lidandet och ofullkomligheten finns där fortfarande – och det bevisar att ateisten har fel om universum.´” Ateisten tror heller inte, att Skaparen räddar planeten och människan.
Skapelsens krona, hönan & ägget
I Psaltaren 14:1 heter det: ”Dårarna säger i sitt hjärta: ´Det finns ingen Gud.´ Onda och avskyvärda är deras gärningar, det finns ingen som gör det goda.” Skaparen, däremot, ger och upprätthåller livet, och så här danade Han i begynnelsen: ”Him-len är skapad genom HERRENS ord, alla dess härskaror genom hans muns ande. … Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.” Psaltaren 33:6, 9. Gud talade således fram materien. Den första människan var dock ett hantverk: ”då formade HERREN Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” Första Moseboken 2:7. Gud förmedlade ingen medveten, kring-vandrande ande, utan liv. Bara Gud är odödlig av naturen: ”Evigheternas konung, den oförgänglige… Guden”. Första Timoteusbrevet 1:17. Oförgänglig är detsamma som odödlig. På Honom beror våra liv: ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till”. Apostla-gärningarna 17:28.
Hönan föregick därför ägget, ty ägget kunde inte ha lagt sig självt. Då hönan inte förmådde, att trolla fram sig själv, hade hon – och tuppen! – en Skapare. Sedan kunde ägget läggas och kycklingen titta ut. Adam och Eva danades som vuxna och kunde därefter få barn.
En avgörande vecka
Skaparen talade således fram materien och befallde den att anta önskad form och natur (Första Moseboken 1-2:3). Dag ett infördes dygnet – ljus skildes från mörker och dygnsrytmen bör ha inletts med igångsättandet av Jordens rotation kring den egna axeln (måhända Han brukade ett tillfälligt ljus, i väntan på Solens strålar något senare?). Dag två kom atmosfären, med rätt blandning mellan syre och kväve. Annars hade en gnista fått planeten att brinna upp, eller hade ingen kunnat andas och fåglarna inte haft något att flyga i. Dag tre framkom land, hav och grönska. Det gav utrymme för havs- och landdjur plus människan samt föda åt djuren och oss. Dag fyra ordnade Gud med Solen och Månen, till att reglera årstider och ge ljus natt som dag. Dag fem befallde Han fram havsdjuren och fåglarna, dag sex landdjuren samt formade Gud människan. Alla förutsätt-ningar för liv var på plats.
Sjunde dagen reserverades för vila och mänskligt umgänge med Gud (Första Moseboken 2:1-3; Andra Moseboken 20:8-11; Uppenbarelseboken 14:6-7).
Ett dygn är denna heliga vila, ej långa tidsåldrar, som vissa hävdar att skapelse-veckan bestod av. Den sjunde dagen in-träffar mellan solnedgång Fredag och sol-nedgång Lördag, ty Kristus korsfästes på en Fredag, lades i graven vid kvällningen – då Sabbaten skulle börja – och uppstod på Söndagen, första veckodagen. Mellan dessa dygn kommer vår Lördag, som avslutar veckan och är den enda egentliga helgdagen (Tredje Moseboken 23:32 och evangelierna). Vi ”gör helg” på Fredagen.
Visserligen lades veckans ordning om i almanackan till 1973, varefter Måndagen betecknas som första veckodag. Gud skapade dock inte om världen till dess. Därför gäller Hans ursprungliga vecko-ordning. Ingen kan flytta sin födelsedag med ett dygn, och Jesus uppstod ej på en Måndag. Se också Skapelsen – Jorden vittnar på YouTube.
Den första vigseln
Av Första Moseboken 2:18-25 framgår, att det inte var bra för Adam att vara ensam. Därför skapades en kvinna, en jämlike, åt honom. Hon blev hans fru. Att den hatade ”heteronormen” fastslogs i begynnelsen, skäms till och med kyrkan för numera. Likväl fordras det en plus- och en minuspol, för att naturen skall fungera. Det får vi snällt finna oss i.
Inget bortkokat vatten!
Märk väl och kom detta noga ihåg: Hade Solen strålat under det första 24-tim-marsdygnet, skulle frånvaron av en skyd-dande atmosfär ha gjort, att Solens värme kokat bort vattnet på planeten. Därmed hade skapelsearbetet måst göras om från början, för att Jorden skulle kunna här-bärgera liv. Dessutom: Om långa tids-åldrar och inte bokstavliga 24-timmars-dygn gått mellan skapelsedagarna, skulle det ha medfört brännande hetta i åratal för planetens ena sida, samtidigt som den andra varit nedisad.
Adam levde, enligt Första Moseboken 5:5, 930 år. Hade den första veckans dagar varit, säg, tusen år långa, skulle han ha varit betydligt äldre vid sin död.
”Förträffligt på alla sätt”
Så löd Mästeringenjörens betyg på den värld Han precis danat (Första Mose-boken 1:31). Bibeln beskriver först en lycklig värld, utan lidande och död. Så ville människan lära sig, vad själv-ständighet från Gud innebär. Hon hade varnats för de farliga följderna. Utrustad med fri vilja, fick hon dock välja väg. Gud önskar inte tvångslydnad, och har icke gjort oss till robotar (se Första Moseboken 1-3).
Sedan beskriver nästan hela Bibeln Guds ihärdiga försök, att förmå män-niskan till att vända om från skilsmässan från Honom. Han sonade dessutom hen-nes uppror genom den gudomlige Kristi syndfria liv och frivilliga, tillräckliga offer (för historiska belägg om Frälsaren, läs Fallet Jesus, av Lee Strobel).
Kristus lydde alltid budorden: Vara ärlig, vänlig, värna livet och naturen, inte begära den andres livskamrat eller ägodelar, osv. När vi lever så, fungerar samhället. I stället sågar vi av den gren vi sitter på, genom att trotsa buden och undrar sedan, varför planeten och män-niskan hotas! I stället skulle vi se var-andra som en familj och be Gud om, att befria oss från ondskans nedsmutsning. Det vore lika självklart, som att lindra miljöns nedsmutsning och använda harm-lösa energikällor, videokonferenser och annat vettigt för klimatets skull (jämför klimatupplysningen.se). Till slut får vi uppleva ett av Skaparen räddat klimat!
Säker landning för oss alla, om vi så önskar
Det berättas om en pilot, som skulle landa sitt lilla plan i trakten av Los Angeles. Mörker rådde och vädret var uselt. Runt omkring honom färdades flera andra flygfarkoster. Att försöka att landa på egen hand, hade varit självmord. Därför talade piloten med flygledarna och sade följande: ”Jag skall göra precis som Ni säger.” Flygledarna såg förstås alla planen på sina radarskärmar. Alltså kunde de säkert och lugnt dirigera samtliga ned på marken.
Gud har överblick över allting i våra liv – Hans radarskärm är oöverträffbar! – och Skaparen vill inget hellre, än att leda oss i trygghet.
Omsorg och hjälp
Här följer några exempel på Guds många insatser för vårt eviga väl:
Han är livskraftens källa och uppe-hållare (Apostlagärningarna 17:28). Han är rättfärdig och kärleksfull (Andra Mose-boken 33:19; Johannesevangeliet 3:16-17). Han ger oss bruksanvisningen för lycka (Guds Tio Bud i Andra Moseboken 20:1-17; Matteusevangeliet 19:16-26; Jakobsbrevet 2:10-26). Han lovar, att Han kommer att bo ibland människorna för evigt (Uppenbarelseboken 21:1-7). Där kommer ej klimatångest att råda!
Slutmålet
Sist beskriver Bibeln en värld för evigt fri från ondska och död (Uppenbarelseboken 21-22). Där förverkligas den ur-sprungliga, sunda meningen med till-varon. Den planen omfattar en frisk natur.
För den kristne är den själviska, onda världen ett inferno. För den icke troende vore det osjälviska, vänliga paradiset ett inferno. Vilken grupp ingår Du i?
Vi får ett liv på oss, att avgöra, om vi för alltid skall vara fria från upprorets anda (Hebréerbrevet 9:27-28; Andra Korintierbrevet 5:10), eller välja den eviga dödens tillintetgörande tomhet.
Evolutionsläran bjuder bara på strid och undergång, utan livsmening. Gud fyller tomrummet med godhet och framtidshopp för den, som tar emot Kristi ställföreträdande offer och ger upp sina synder! Tänker Du göra det i dag?
Studera, så att Du blir redo för den lyckliga evigheten!
Hoppets Röst (hoppetsrost.org) har ett flertal högklassiga, gratis elektroniska kurser. De tar upp sådana ting som arkeologiska fynd bevisande bibliska berättelser; Skriftens förutsägelser om vår tid och trons grundpelare. Sanningen för Vår Tid, Box 9, 511 21 KINNA skickar en gratis, grundläggande kurs med post-gången. Gåvoböcker ingår!
Flygbladet skrevs av sjundedags-adventister. Besök i dag lightchannel.dk; endtime.net; svenska adventkyrkan.info och nordiska lifestyletv.se för fakta och kontaktinformation!