|
| - som omhandler tro | Tilbage til oversigten |
Den längsta tidsprofetian
tidningen "Världen i fokus"
Vi finner den i Dan. 8 och 9, och den fastställer stunden då den stora domen påbörjas, himmelen.
För nästan 2.000 år sedan då aposteln Paulus talade till folket i Aten upplyste han dem om att Gud hade fastställt en dag då han skulle "döma världen med rättfärdighet genom en man som han har bestämt därtill". Apg. 17:31. På Pauli tid låg den fortfarande i framtiden, ty i sitt tal inför Felix talade han om "den tillstundande domen" (Apg. 24:25), men Johannes såg i en syn på ön Patmos att ett budskap skulle förkunnas över hela världen i de sista dagarna, att "stunden är kommen, då han skall hålla dom". - Upp. 14:6, 7.
Daniel fick i uppdrag att nedteckna de detaljer i profetian som fastställer tiden. "Då svarade han mig: ´Två tusen tre hundra aftnar och morgnar; därefter skall helgedomen komma till sin rätt igen´." - Dan. 8:14. Daniels folk förstod med detta, att reningen (återuppbyggandet) av helgedomen symboliserade det domsverk som ängeln uppenbarade för Daniel, nämligen att domen skulle börja efter 2.300 dygn.
Profetian förklarad
Angeln Gabriel förklarade betydelsen av denna stora profetiska tidsperiod och han delade de 2.300 åren i två delar. Han sade att de "70 veckorna" skulle avskiljas från de 2.300 åren. Sjuttio veckor utgör 490 dagar vilka representerar 490 år som "äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad". - Dan. 9:24. Gud hade haft stort fördrag med sitt folk. Han hade gjort allt han kunnat för att vinna dem tillbaka till rättfärdighetens väg. Men de fortsatte i uppror mot honom; de förkastade hans profeter och avfärdade hans ord. Gud skulle inte alltid visa sådant tålamod. Han skulle ge dem ytterligare 490 år innan han förkastade dem som sitt egendomsfolk. När skulle denna period på 490 år börja?
"Så vet nu och förstå: Från den tid då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trångmål." - Dan. 9:25. Vid den tid då Daniel mottog denna syn levde han och hans folk som landsflyktiga i Babylon. Några år tidigare hade Jerusalem belägrats och förstörts och folket tillfångatagits. Nu riktades profetens uppmärksamhet på det faktum att ett dekret skulle utgå, vilket skulle leda till den heliga stadens återuppbyggande. Skriftens och historiens vittnesbörd gör det mycket klart att ett sådant dekret utgick hösten 457 f. Kr. Vi har sålunda här utgångspunkten inte endast för de 490 åren utan också för de 2.300 åren.
Messias´ framträdande förutsagt
Den bibeltext som just citerats härovan framhåller, att det från den dag då detta dekret utgick skulle förflyta en period på 69 veckor, vilken skulle nå fram till fursten Messias´ framträdande. Sex tionio veckor eller 483 dagar ger enligt årsdagprincipen 483 år. Då vi med utgångspunkt från år 457 f. Kr. går 483 år ner i tiden passerar vi gränslinjen mellan tiden före Kristus och tiden efter Kristus och profetians finger pekar på hösten år 27 e. Kr. Men vad kan vi vänta att få se detta år? Den Smordes födelse? Nej. Låt oss lägga märke till tre bibeltexter som talar om den stora händelsen.
1. Johannes l:4l avslöjar att ordet Messias är ett hebreiskt ord som översatts till grekiska med ordet "Kristus". Det betyder "Den Smorde".
2. Apg. 10:38 talar om hur "Gud hade smort honom med helig ande och kraft". När blev Jesus smord med helig ande?
3. Matt. 3:16 utmålar för oss den vackra scenen då Jesus blir döpt i Jordanfloden av Johannes. "Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och kom´,," över honom."
Jesus blev Messias eller den Smorde vid sitt dop och Lukas 3:1 förlägger denna händelse till det 15:e året av Kejsar Tiberius regering, som inföll år 27 e. Kr. Jesu dop inträffade utan avvikelse, på rätt tid på hösten år 27 e. Kr. En kort tid efter denna händelse hänvisade Jesus själv till den i Mark. 1:15 med orden: "Tiden är fullbordad, och Guds rike är nära."
Hans död förutsagd
Sedan de 69 veckorna eller de 483 åren hade gått i uppfyllelse år 27 e. Kr. återstod endast en vecka eller 7 år av tidsperioden 490 år. Under denna årsvecka skulle Messias:
1. "med många sluta ett starkt förbund". - Dan. 9:27.
2. "förgöras, utan att någon efterföljer honom". - Dan. 9:26.
3. avskaffa "slaktoffer och spisoffer", i mitten av veckan. - Dan. 9:27.
Trogen sin kallelse dog Jesus i mitten av veckan (dvs. 3½ år räknade från hösten 27 e. Kr., vilket för oss till våren 31 e. Kr.) inte för sin egen skull utan för världens synder.
Judarna förkastas
Efter Kristi död återstod endast 31/2 år av de 490 åren. Under den tiden uppfor Kristus till Fadern i himmelen men fortsatte alltjämt att verka genom sitt folk och stadfäste ytterligare sitt förbund med dem. De skulle få ett sista tillfälle att, såsom nation, höra och ta emot Kristi evangelium. Därför säger Paulus i Apg. 13:46: "Guds ord måste i första rummet förkunnas för eder. Men eftersom I stöten det bort ifrån eder och icke akten eder själva värdiga det eviga livet, såvända vi oss nu till hedningarna." Men judarna hade förkastat Guds egen Son och de började förfölja hans efterföljare. Ar 34 e. Kr., i slutet av de 490 åren hade de fyllt sina missgärningars mått i det att de stenade Stefanus, den förste kristne martyren. Gud hade vänt sig bort ifrån det judiska folket såsom en nation. I fortsättningen kunde de erhålla frälsning endast om de såsom enskilda tog emot Kristus, som sin Herre och Frälsare. Judarna hade misslyckats i sin uppgift som missionärer för världen.
Domens begynnelseår
Efter de 490 åren återstod ytterligare 1.810 år innan de 2.300 åren nått sin fullbordan. Då år 1844 var inne, slog den stora klockan i himmelen och "tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans (Gud Fadern) tjänst. Så satte man sig ned till doms och böcker blevo upplåtna." Dan. 7:10.
Detta är ett ämne som angår oss alla, som Paulus säger: "Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont." - 2 Kor. 5: 10. Men vi behöver inte bli rädda eller förlora modet, ty en underbar text som gäller domen återfinns i 1 Joh. 2: l: "Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig." Ingen behöver befinnas vara för lätt då vi vägs i himmelens vågskål. Jesus är där för att ta hand om vårt fall, om vi låter honom göra det.