|
| - som omhandler tro | Tilbage til oversigten |
När himmelens böcker öppnas
Bibeln talar om himmelska böcker. Den nämner livets bok, en minnesbok, och andre böcker. (Se Fil. 4:3; Malaki 3:16; Upp. 20:12.) En dag skall de himmelska böckerna öppnas i en synnerligen bestämd avsikt. Profeten Daniel berättar om hur han i en syn såg Guds tron i himlen, och otaliga heliga väsenden omkring den. I sin profetiska uppenbarelse fick han se, att han satte ”sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna”. – Dan. 7:10. Öppnandet av de himmelsks böckerna, som omtalas här, står uppenbarligen i samband med en domshandling. ”Ty vi måste alle, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol,” säger Ordet i 2. Kor. 5:10. Hela vårt liv och alla dess yttringar måste i samlad form granskas. Ja, ”Herren skall draga fram i ljuset vad som er fördolt i mörker.” (Se 2 Kor. 5: 10; Matt. 12: 36,37; 1 Kor. 4:5.) Med tanke på denna store uppgörelsens dag har det blivit sagt till os: ”Talen och handlen så, som det höves människor vilka skola dömas genom frihetens lag.” är Guds tio bud. De buden är alltså normer för domens avkunnande vid Kristi domstol. ”Domen skall begynna, och det på Guds hus,” får vi veta genom 1 Petr. 4:17. Det förefaller både naturligt och riktigt, att Gud vill betrakta sina barns liv och se om deras vandel har motsvarat den bekännelse de haft. Denna betraktelse av situationen skall ske innan Jesus kommer, ty när han uppenbaras, är han beredd, ”att vedergälla var och en eftersom hans gärningar äro”. – Upp. 22:12. Då skall hans änglar ”församla hans utvalda. – Matt. 24:31. Det är således avgjort vem som är bland dem. De ogudaktiga får sitt slutliga öde beseglat under de tusen åren som följer efter att Kristus har hämtat sin brud. (LÄNK "Var, när och hur om de tusen åren" - George Vandeman) Guds barn skall ta del i denna uppgörelse. ”Veten I då icke att de heliga skola döma världen?” läser vi i 1. Kor. 6:2. Även tiden för domen är nämd i Skriften. Apostlen Paulus talade på sin tid om ”den tillstundande domen”. – Apg. 4,25. Och Johannes fick genom sina uppenbarelser veta, att när domens tid var inne, skulle det med klarhet förkunnas för jordens folk: ”Frukten Gud och given honom ära; ty sunden är kommen, då han skall hålla dom.” – Upp. 14,7 I Daniels bok berättas det om en syn som profeten hade. Den kommer med en eftertrycklig tidsangivelse i orden: ”Tvåtusen trehundra aftnar och morgnar; därefter skall helgedomen komma till sin rätt igen.” – Dan. 8:14. Om denna tidsangivelse blev det vidare sagt till honom, att ”synen angående aftnarna och morgnarna, varom nu är talt, ar sanning. Men göm du den synen, ty den syftar, på en avlägsen framtid.” – V. 26. Det blev också sagt till Daniel att ”på ändens tid syftar detta”. – V. 19. Det övriga av synen som beskrivs i kapitlet, fick Daniel förklaring på, men inte detta med tiden. Dock framgår det, att det var just den delen af synen som gjort ett särskilt mäktigt intryck på honom, och i nästa kapitel i Daniels bok finner vi hur profeten ivrigt söker Gud i bön. Då kommer ett himmelskt sändebud till honom och säger: ”Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd.” – Dan. 9,22. Och så kommer förklaringen. "Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad." - vers 24. I många biblar står det som förklaring till denna vers:"Med vecka avses här en tidsrymd av sju år". Det är också ett känt faktum i andra bibliska profetiska sammanhang, att en dag motsvarar ett verkligt år. Detta finner vi i många skriftställen, bl.a. i 4 Mos. 14:34. Dessa 70 veckor svarar då mot 490 verkliga år, och de är avskurna från de 2300 aftnarna och morgnarna, som är 2300 verkliga år, enligt Bibelns angivelse av profetisk tid. Låt oss först se på de 70 veckorna. De är uppdelade i 7 veckor, 62 veckor och 1 vecka. Början av de 70 veckorna, och därmed av de 2300 aftnarna och morgnarna, som de 70 veckorna är avskurna från, skall räknas ”från den tid då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick”. – V. 25. Når synen gavs, låg Jerusalem i ruiner, och judarna var i fångenskap i Babylon. Men en slutlig och definitiv befallning om Jerusalems återuppbyggande gavs. Det skedde år 457 f. Kr. Från den tiden och ”till dess en smord, en furste, kommer, skola 7 veckor förgå; och under 62 veckor skall det åter byggas upp”. – V. 26. Dessa 69 veckor är 483 dagar, eller verkliga år. Räknar vi denna tid från år 457 f.Kr, kommer vi denna tid från år f. Kr, kommer vi till år 27 e.Kr. Då framträdde Jesus för offentligheten, efter det at han blivit smord med den helige Ande i samband med dopet i Jordanfloden. (Se Apg. 10:38; 3:13-17.) Därför kunde han säga: ”Tiden är fullbordad.” – Mark. 1:15. Om den siste av de 70 veckorna eller de sista 7 av de 490 åren, heter det ”Han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka, och en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade.” – V.27. När Jesus hade verkat i cirka tre och ett halvt år, blev han korsfäst. Det sanna offerlammet var slaktat, och förlåten i templet i Jerusalem rämnade, till tecken på att det gamla förbundets offertjänst var slut. Den sista delen av veckan, eller dessa 7 år, slutade år 34 e.Kr. Då var också hele denne ”avskurna” period på 70 veckor eller 490 år tillända. Det vill säga den tid som var tillmätt för den judiska nationen som en speciell prövotid. Det året blev Stefanus stenad, och evangelium gick ut till hedningarna. Observera hur noggrant denna del av tidsperioden fick sin uppfyllelse. Efter det att de 70 veckorna, eller 490 åren, avskurits från tidsperioden på 2300 år, återstår 1810 år. Räknar vi dessa år från år 34 e.Kr., då den avskurna 490-årperioden slutade, kommer vi fram till år 1844 e.Kr. Då slutade således hela den tidsperiod, som framställs i Dan. 8:14. Hur lång tid som återstår för oss och vår värld därefter vet vi inte! Men det kommer oss osökt att tänka på Noa tid, när människor fick en nog så bestämd prövotid innan den ödeläggande vattenfloden kom. Det var 120 år. Vad skulle nu inträffa när de 2300 åren var tillända? Då skulle ”helgedomen komma till sin rätt igen”. – Dan 8,14. Här är det uppenbarligen fråga om den helgedom eller det sanna tabernakel, som finns i himmelen, där Jesus nu utför sin översteprästliga tjänst. (Se. Hebr. 8:1,5.) Uttrycket ”komma till rätt igen” eller ”renas” inrymmer en gärning, som vi känner igen från den stora försoningsdagens speciella ceremonier i Gamla testamentets tempeltjänst. Det var en skugga av den himmelska prästtjänst som Jesus utför. Vad innebar den stora försoningsdagen, eller reningsdagen som avslutade den årliga tjänsten i Israels gudstjänst? Jo, den var i samma grad som den övriga tempeltjänsten en förebild på och en skugga av den kommande domen. I ”The Jewish Encyclopedia” läser vi följande: ”Gud, som sitter på sin tron för at döma världen, öppnar minnesboken. Den blir läst, och varje människas liv är berört i den. Den stora basunen ljuder, en stilla, låg stämma höres, och änglarna säger: ”Detta är domens dag!” Utifrån detta står det klart för oss, at då tidsperioden på 2300 år slutade år 1844, inleddes i den himmelska helgedomen en högtidlig tjänst för att det skulle uppenbaras vem som slutligen kan vara värdig att vara med bland de utvalda, som Jesus snart skall hämta hem till sig. När detta är fullbordat, vet vi inte, men en dag kommer turen till de levande, till dig och mig, och vår situation för tid och evighet skall avgöras. Vilken alvarlig tanke! Vilken allvarlig tid vi lever i! Hur är då människans d.v.s. din och min ställning? ”Alla hava ju syndat.” är ordets dom, och ”den lön som synden giver är döden”. – Rom. 3,23; 6,23. Om vi skall bestå i Guds dom, måste all synd bort ur våra liv. Men detta är inte en prestation som vi kan göra själva. Våra ansträngningar och gärningar duger inte. Vi kan inte själva åstadkomma någon försoning. Men vi har ett hopp. Ett enda! Det hoppet är Jesus Kristus. ”Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.” – Apg. 4:12 Förutsättningen att få del i hans frälsning finner vi ordet: ”den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.” ”Om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, då hava vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säga att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss. Om vi bekänner våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” – 1 Joh. 1:7-9. Ta emot Frälsarens inbjudan till dig personligen: ”Kom, låt oss gå tillrätta med varandra . . . Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda som scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull.” – Jes. 1:18. Säg till honom: jag väljer Dig, Jesus! Bli Du min Frälsare. Bli det nu!