|
| - som omhandler tro | Tilbage til oversigten |
Väljer du Golgata eller Sinai?
Skulle du välja Sinai eller Golgata? Ned genom århundraden som gått sedan Sinai, dånar ekot av Guds majestätiska besök. Sedan kom ett annat berg i blickpunkten - en annan höjdpunkt i denna förtappade världs erfarenhet. Vi kallar det för Golgata. Åter besökte Gud människan. Första gången hade han kommit för att varna. NU kom han för att frälsa! Men måste vi välja mellan Sinai och Golgata? Kan det vara så att vi inte helt fårstått vad som hände på. varje berg? Överskuggar den kärlek som uppenbarass i Golgata den lag som proklamerades på Sinai? Varje kristen vill följa Frälsaren - vill tro hans ord. Men vad betyder det att tro hans ord på denna sida om korset? Följ med mig tillbaka genom seklerna till den dag då Mose klättrade uppför bergstopparna på lagens berg Sinai. Och lit oss se vad som hände. Mose erfarenhet under sina fyrtio dagar med Gud är en erfarenhet som ingen annan människa har upplevt sedan synden kom in i världen. Ingen annan har talat med Gud ansikte mot ansikte såsom Mose. Ingen annan människa har fått se en uppenbarelse av Guds makt och avsikt i så hög grad som Mose. Vi kommer aldrig att få veta allt som hände där. Men idag har vi kommit till den punkt i våra studier, där det är ytterst viktigt att förstå några ting angående Sinai som vi kanske inte förstått i det flydda. Gud skrev här de tio budorden på stentavlorna. Dessa budord är grundvalen i Guds herradöme. Bibeln säger: ”Herren talade till eder ur elden; orden hörden I, men I sågen ingen gestalt, I hörden allenast en röst. Och han förkunnade eder sitt förbund, som han bjöd eder att hålla, nämligen de tio orden; och han skrev dem på två stentavlor.” 5 Mos. 4:12-13. Här uppenbarades makt – auktoritet - lag. Människorna stod med bävan inför allt detta. De sig att Guds bud var goda, att de var heliga, att de var eviga. Men de sig även någonting annat. I det avslöjande strålkastarljuset av tio korta bud sig de sig själva som syndare. Lagen, de tio budorden, kunde uppenbara deras syndfullhet, men den förmådde inte frälsa dem. Hade Gud ett svar att ge? Följ med mig tillbaka i tiden ännu ett steg från Sinai till Edens lustgård, lag tror att du kan förstå att det i Edens lustgård måste ha funnits en lag. Samma principer som senare skrevs på stentavlorna vid Sinai, måste Adam och Eva ha känt till och förstått. Deras olydnad skulle annars inte ha kunnat betecknas som synd som ju är lagöverträdelse. Vi skall återigen lisa de texter vi list tidigare: 1 Joh. 3:4, Rom. 4: 15 och Rom. 3:20.
En lag för människan Men Gud själv skrev ned de tio budorden. 2 Mos. 31:18 säger att Gud skrev dem med sitt eget finger. Gud anförtrodde nedtecknandet av den andra lagen åt, Mose och Mose skrev den inte på tavlor av sten utan i en bok. Lagen som skrevs på sten var evig. Lagen som nedtecknades i en bok var på grund av sin karaktär av tillfällig natur. Denna andra lag, som blivit nödvändig genom att människan överträdde den första lagens principer, var en lag av ceremonier. Den innehöll även borgerliga lagar, hälsolagar etc. för dåtidens människor. Men huvudsakligast talade den som förebilder av offer, utpekande en i framtiden kommande Frälsare.
Motsägelserna skenbara Jakob kallar den ”frihetens lag" i Jak. 2: 12 och Paulus benämner den i Gal. 5:1 ”träldomsok”. Om Paulus och Jakob talar i de hör citerade texterna om en och samma lag, då har, utan något som helst tvivel, några direkta motsägelser tillkommit. Men skulle Jakob motsäga Paulus? Skulle Paulus motsäga Jakob? Skulle den helige Ande (2 Petr. 1: 21) motsäga sig själv? En mor talar till en främling om ,”min son,” som har blont hår. Hon har två söner. Främlingen tror att hon endast har en. Främlingen blir förvillad genom hennes skenbart motsägande uttalanden - tills han upptäcker att hon har två söner. Varje skenbar motsägelse i Paulus brev är inte rare att klara upp in den nyss nämnda.
Morallag och stadgelag ingenting som påminner oss om mat och dryck eller högtider (fester) eller nymånadsdagar. Det är ceremoniallagen som talar om spisoffer och dryckoffer och festdagar. Det är också bevisat att det fjärde budets sjundedagssabbat inte kan vara åsyftad här, för sabbaten är ett minnesmärke över skapelsen och pekar tillbaka till den dag då Gud vilade efter att ha skapat jorden. Men de ”sabbatsdagar” som omtalas i Kolosserbrevet pekar framåt, de var endast och skuggbild av vad som skulle komma”. I den forna helgedomstjänsten inrymdes sju årliga sabbater, bestämda dagar under ett år där speciella fester och ceremonier skulle iakttas. Dessa särskilda dagar omtalas i 3 Mos. 23:e kap. Och i 4 Mos. 28:e och 29:e kap. I 3 Mos. 23:38 säges det att dessa sabbater skall hållas ”förutom Herrens sabbater. Dessa sju årliga sabbater var en del i ett stort system av ceremonier som pekade framåt mot korset. Enligt Paulus i Kol. 2: 16 skulle ingen dömas för att han höll eller inte höll dessa ceremonier fester och särskilda dagar eftersom de inte längre hade någon funktion. Nu kommer vi till texten om träldomsoket, en text som har förvillat många ärliga kristna. Vi finner texten i Gal. 5:1: ”För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. Stån därför fasta och liten icke något nytt träldomsok liggas på eder.” Vem av oss skulle önska sig ett träldomsok? Läs vidare mycket omsorgsfullt. Paulus kan förvisso inte tala om Guds tio bud, ty i vers 2 säger han ”. . . om I låten omskära eder, så bliver Kristus eder till intet gagn". Guds tio bud säger inte ett ord om omskärelsen! Lägg märke till vers 4: ”I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen. I haven fallit ur nåden.” Varför talar Paulus om att somliga har kommit bort ifrån Kristus och att de fallit ur nåden? Låt mig förklara: Under många sekler hade offren framburits, varje offer pekade på Kristus. Varje gång en syndare frambar ett offer, gav han därmed uttryck för sin tro på en Frälsare som skulle komma.
Efter Kristus Den fria nåden Naglad vid korset och skyndar nu till missionären för att berätta om sin upptäckt. Men missionären försäkrar honom att han nu är under nåden, inte under lagen. Den unga mannen är så borta några söndagar från sin kyrka och missionären går för att förmana den försumlige. Då han kommer in i den lilla hyddan ser han sin nyomvända vän knäböja framför en avgud. ”Kommer du inte ihåg att Bibeln säger att vi inte skall dyrka avgudarna?” ”Jag har inte glömt det”” svarar den unga mannen. ”Jag minns er undervisning mycket väl. Men jag är inte längre under lagen. Jag är under nåden!” Är den nyomvändes resonemang inte mera konsekvent än missionärens?
För människans skull
Eden hade alltså en lag. Om människan hade förblivit fullkomlig, så skulle ingen annan lag ha varit nödvändig. Men så snart människan begått synd, behövde hon en Frälsare. För am hjälpa människorna att förstå det oerhörda pris synden krävde, för att hjälpa människorna att förstå vad det skulle betyda för Guds syndfria Son att ge sitt liv för fallna människor, lärde Gud dem att frambära offer. De var en levande, ståndig påminnelse såväl om behovet som om löftet om en Frälsare! För att undervisa människorna på vilket sitt dessa offer skulle frambäras, gav Gud genom en lång och detaljerad föreskrift som Mose skrev i en bok. Vi kallar den för Mose lag. ”Då nu Mose hade fullständigt tecknat upp denna lags ord i en bok..." (5 Mos. 31:24.) Offersystemet som redan praktiserades på ett enkelt sätt, blev nu utvidgat till en mer omfattande förebild, det stora passionsdramat i öknen, som vi talat om tidigare. Det år två ting som är framträdande när vi betraktar Sinai. Berget Sinai har alltså två lagar. Gud var författaren till båda lagarna.
Vi börjar nu förstå några av Nya testamentets texter som kanhända har förvirrat oss. I Nya testamentet förekommer därför skenbara motsägelser, tills vi förstår att det är två lagar och inte en. Lägg märke till att jag säger ”skenbara” motsägelser, för motsägelserna smälter bort så snart vi förstår. Jag skall ge några exempel. Vi kan läsa i Rom. 3:31 att lagen är "gällande”, i Ef. 2:15, 16 att den ”är gjord om intet”. I Rom. 1:14 talas det om att ”lagen är andlig". I Hebr. 1:16 kallas den för "köttslig". I Jak. 2: 10-12 berättas att vi skall bli "dömda av lagen” medan Kol. 2:16 säger: Låten därför ingen döma eder . . .”. I Rom. 7: 12 betecknas lagen som: ”Helig, rättfärdig och god, och i Kol. 2:14 att, den ”anklagar oss”.
Paulus skrev om två lagar, men gjorde inte alltid tydlig skillnad mellan dem. Det skulle vara bra för oss att veta något om bakgrunden till de problem som existerade på Paulus tid. Som vi vet, bestod den nya kristna församlingen av två grupper - sådana som hade en judisk bakgrund och sådana som inte hade det. De som fanns i den ena gruppen var vana att noggrant efterleva Mose lag - lagen om ceremonier och offer. De som var i den andra gruppen var inte vana att, göra det. Den nya kristna församlingen sig nu tillbaka till korset – inte fram emot det! De levde på den här sidan om korset och det stora offret. Alla offer och lagen angående dem hade förlorat sin betydelse, ty Guds Son hade redan gett sitt liv. Varför skulle hedningarna, nu omvända kristna, bli lärda att iaktta en lag som inte längre var i kraft? Eftersom Paulus visste att de som läste hans brev, förstod honom, nämnde han inte alltid den lag han åsyftade. Därför år det nödvändigt för oss att omsorgsfullt läsa sammanhanget i Paulus uttalanden om vi vill veta vilken lag han talar om. Med dessa fakta för ögonen skall vi se på ett fåtal texter som har förvirrat många ärliga kristna. Först till Ef. 2:15 ”I sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag”. Här talas om en lag som är avskaffad, men det är en lag av stadgar. Stadgarna reglerar religiösa ritualer eller ceremonier. De tio budorden innehåller varken ritualer eller ceremonier. Det är Mose lag – offerlagen - som är full av sådana stadgar. Nu till Kol. 2: 14-17: ”Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen i den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. . . Låten därför ingen döma eder i fråga om mat och dryck, eller angående högtid eller nymånad eller sabbat. Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulle komma . . ” Återigen är den en stadgarnas lag som blev utplånad och naglad fast vid korset. Dessa ord han knappast åsyfta Guds tio bud, ty i dem finns
Men nu hade Kristus kommit. Han hade gett sitt liv. Om en man NU frambar ett offer, uttryckte han då inte genom sin handling att Frälsaren ännu inte hade kommit och att han fortfarande väntade på honom? Förnekade han inte på det sättet Kristus? Det är därför inte underligt att Paulus använder så starka ord. Hur kunde Jesu Kristi nåd betyda någonting för dem som förnekar honom? Tacka Gud för att vi är frälsta av nåd och inte på grund av gärningar. ”Av nåden åren I frälsta genom tro och det icke av eder själva, Guds gåva är det, icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” Ef. 2:8,9. Om det finns en enda sak som Paulus försöker lära oss, så är det den att vi är frälsta av Nåd och icke genom att hålla lagen – eller någon som helst lag. Men i vilket förhållande till de tio buden befinner sig den kristne som lever under nåden. Detta leder oss raka vägen till en ofta citerad text: ”Synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden.” Rom. 6:14. Hur ofta har inte denna text använts som om den vore en tillåtelse att synda på denna sida om korset. Protestanterna har under flera sekler uttryckt sitt ogillande beträffande Roms avlatshandel – att mot pengar utdela syndaförlåtelse. Men har inte många alvorliga protestanter, medan de inte riktigt förstått nådens verkliga betydelse, oavsiktligt gjort korset till en sorts avlatshandel för synd?
”Vad menar du med det?” undrar du. Helt enkelt detta, Genom att missförstå Paulus ord i Rom. 6,14 har många kommit till den tro att korset med sin fria nåd är ett befriande från lydnad mot Gud. Ingenting skulle vara mera avlägset från sanning än något sådant. Det kan inte finnas något mera kraftfult motiv för omtänksam, medvetan lydnad än korset på Golgata. Guds nåd är en fri gåva. Men nåden är ingen avlat för at synda! Den är ofortjänt nåd för synden. Den ger oss inte fria händer att synda, utan den är den makt som avhåller oss från att synda. Nåden är fri, men den är det dyrbaraste i hela universum ty den krävde Frälsarens hjärteblod. "I stån icke under lagen utan under der nåden." Hur ofta har vi inte stannat vid dessa ord och försummat att läsa vidare. ”Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det." Rom. 6:15. Kunde Paulus ha använt ett starkare språk? Finns det här någon antydan om att nåden försonar synden? Sanningen är, att vi genom alla år som gått, inte till fullo förstått vad Rom. 6:14 egentligen åsyftar. Detta skriftställe omtalar inte för oss att vi får synda. Skriftstället säger oss att vi kan upphöra, sluta att synda. Det är ett härligt löfte om att ”synden skall icke råda över eder”.
Jesus kom för att ”frälsa sitt folk ifrån deras synder” inte i deras synder. Hur fruktansvärt har vi inte missförstått korsets betydelse. En lag bestående av ceremonier och offer naglades fast där. Men våra samveten naglades aldrig fast där! Inte en enkel föreskrift av Guds morallag - inte ett enda bud av de tio budens lag blev naglat fast vid korset. Glöm aldrig att om det andra budet eller det tredje eller det fjärde eller vilket som helst blev naglat på korsets stam, skulle alla tio av Guds bud ha varit där. Förstår du inte, att om det är rätt och förnuftigt att inte helga Guds sabbat på denna sida om korset, så är det lika rätt och förnuftigt att inte följa alla de övriga buden, även dem som förbjuder att stjäla, mörda eller begå äktenskapsbrott. Ja, vi ryser vid blotta tanken! Anta att en missionär predikar Kristus för människorna i ett fjärran land. Några av dem lämnar sina avgudar. En av de omvända lär sig att läsa och studerar sin bibel. Han kommer så i sitt studium till 2 Moseboken, till det fjärde budet. Han finner till sin förvåning att den sjunde dagen är sabbaten
Sabbatsbudet är faktiskt det bud av alla tio som allra mest är förenat med nåden, ty det representerar ett nådens verk i hjärtat. Sabbatshållandet är inte frälsning genom laggärningar. Det är raka morsarsen. I 2 Mos. 31: 13 förklaras avsikten med sabbaten. Sabbaten blev given så att människorna skulle ”veta, att jag är Herren, som helgar eder”. Sabbaten är en påminnelse om att vi inte kan helga oss själva, vi kan inte frälsa oss själva, vi kan inte förvandla våra egna liv. Det är Herren som gör det, som måste göra det. Helgelsen är ett nådens verk. Den stora tacksamhet som en benådad syndare känner skulle leda honom till den mest kärleksfulla och omsorgsfulla lydnad. En benådad brottsling, benådad genom konungens nåd, kommer troligen inte att överträda lagen igen. Han befinner sig inte enbart under en tvåfaldig förpliktelse att hålla lagen omsorgsfullt - han vill lyda den. Skulle inte vår kärlek till en förlåtande Frälsare leda oss till att med glädje vandra på rättfärdighetens väg – inte for att förtjäna frälsningen, utan därför att vi inte kan glömma hans ord: ”Älsken I mig, så hållen I mina bud?" Vad betyder det att tro på hans ord vid denna sida om korset? Det betyder vad det alltid betytt och alltid kommer att betyda. Det betyder medveten, omsorgsfull och kärleksfull lydnad. Kärlek, lydnad och nåd har aldrig resulterat i olydnad. Och det kommer heller aldrig att göra det! Vi har sett på Sinai. Allt som är oklart beträffande det som hände där är nu uppklarar. Nu ser vi på korset. Vad sker nu, i ljuset av Golgata, med Sinai, vad sker med lagen? Svaret är enkelt. En av Sinais lagar smälte bort, den behövdes inte längre. Den andras principer lyser ännu klarare i korsets ljus. Johannes såg dem i en syn i himmelen såsom mottstock i den domens timme under vars skugga du och jag lever. Läs Upp. 11 :18, 19. Man kan också uttrycka det så här. En av Sinais lagar pekade framåt i tiden, hjälpte människorna att veta vad som skulle ske på korset. Den andra varför det hände. Jesus skulle aldrig behövt dö om Guds eviga lag, hans morallag, kunde ha blivit ändrad och åsidosatt. Att åsidosätta denna lag skulle ha betytt att Gud hade underminerat sitt eget herradöme. Den kunde inte förändras, den måste gälla, även om det gällde hans egen Sons liv. Golgata är Guds ovedersägliga svar till dem som vill omintetgöra hans lag. Golgata förtäljer för hela universum att Guds Son uppskattade (ärade) lagen mer än sitt eget liv. Människan stod dömd framför en överträdd lag. Hon fann förlåtelse vid Golgata. Men hon fann mer! Hon fann kraften som befriade henne från att synda. Överst på korsets stam står inte skrivet en tillåtelse att synda, utan det löfte varje syndare och varje desperat människa behöver: ”Synden skall icke råda över eder.” Det är detta Golgata betyder. Ingen behöver välja mellan Golgata och Sinai. Vi behöver endast välja Frälsaren som i sin dödstimme omfamnade dem bida - och oss!