|
| - som omhandler tro | Tilbage til oversigten |
Det Gynnade Släktet
av L. Sundstad
En bil tillverkas av tänkande varelser i en befintlig fabrik, på en planet med exister-ande naturlagar. Bilen kommer till efter noggrann, intelligent planläggning, formgiv-ning, utprovning och skickligt arbete med redan tillgängliga material. Men hur var det nu med universum och livet – har inte allt detta skapat sig självt? Artikeln ger Dig sagolika fakta om evolutionen! Samtidigt ser Du, kanske som aldrig förr, att vi sanner-ligen är ett gynnat släkte, som får leva och njuta av skapelsens under. (Du erbjuds inga dyra varor, utan kan lugnt läsa hela inne-hållet och tala med andra om det.)
Guds krlek till mnniskan Allas gon vnta efter dig, Gud skapade mnniskan fullkomlig, syndfri och lycklig. P den ursprungliga, underbart vackra jorden fanns ingenstans ngon skugga av frbannelse. Nr mnniskan vertrdde Guds krlekslag, drabbades vrlden av sorg och dd. nd uppenbarar sig Guds krlek ven i det lidande som synden frt med sig. Bibeln sger att Gud frbannade jorden fr mnniskans skull. 1 Mos. 3:17, 18. Trnen och tistlar, de svrigheter och motgngar som fyller mnniskans liv med arbete och bekymmer, skulle komma att tjna till hennes bsta. Det var Guds avsikt att de skulle bidra till att lyfta henne ur den frnedring och den olycka i vilken hon strtats genom synden. Fastn vrlden drabbats av frfall genom synden r den nd inte helt uppfylld av lidande och sorg. I sjlva naturen finner vi mycket som ger hopp och trst. ven tistlarna br blommor och trnbuskarna rosor.
Gud r krlek str skrivet p varje svl-lande knopp, p varje spirande grsstr. De vackra fglarna som fyller luften med sin glada sng, de vackra blommorna som sprider sin milda vllukt omkring sig, de majesttiska trden i all sin yppiga grnska allt vittnar om Guds krleksfulla, faderliga omsorg och hans nskan att gra mnniskorna lyckliga.
Guds ord uppenbarar Guds vsen. Dr har han sjlv ltit oss f del av sin ondliga krlek och nd. Nr Moses bad: Lt mig allts se din hrlighet, svarade Herren: Jag skall lta all min sknhet g frbi dig. Guds sknhet r hans godhet. Herren gick frbi Moses och ropade: Herren! Herren! en Gud, barmhrtig och ndig, lngmodig och stor i mildhet och trofasthet, som bevarar nd mot tusenden, som frlter missgrning och vertrdelse och synd. 2 Mos. 33:18, 19; 34:6, 7. Han r ndig och barmhrtig, ty han har lust till nd. Jona 4:2; Mika 7:18.
Gud sker vinna vra hjrtan genom ork-neliga tecken p sin skaparmakt i himmelen och p jorden. I naturen, liksom genom de innerligaste och intimaste jordiska band som frenar mnniskors hjrtan inbrdes, har han skt uppenbara sig sjlv fr oss. Men detta r nd bara ofullstndiga bevis p hans krlek. Fastn han gett mnniskorna alla dessa bevis, kunde fienden nd frblinda deras sinnen, s att de betraktade Gud med fruktan och trodde att han var strng och obarmhrtig. Satan fr-ledde mnniskorna till att tro att Gud framfr allt var en strng, rttvis, men hrdhjrtad domare och en omedgrlig och nogrknad borgenr. Han utmlade Skaparen som en rannsakande Gud som hller ett misstnksamt ga riktat p mnniskorna fr att upptcka alla deras fel och brister, s att han skall kunna straffa dem. Det var fr att skingra denna mrka skugga och fr vrlden uppenbara Guds ondliga krlek, som Jesus kom till vr vrld och bodde bland mnniskorna.
Guds Son kom till vrlden fr att uppenbara sin Fader. Ingen har ngonsin sett Gud; den enfdde Sonen, som r i Faderns skte, han har kungjort vad Gud r. Ej heller knner ngon Fadern utom Sonen och den, fr vilken Sonen vill gra honom knd. Joh. 1:18; Matt. 11:27. Nr en av lrjungarna bad: Herre, lt oss se Fadern, svarade Jesus: S lng tid har jag varit hos eder och du har icke lrt knna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du d sga: Lt oss se Fadern? Joh. 14:8, 9.
D Jesus talade om sin jordiska grning, sade han: Herren har smort mig. Han har snt mig till att frkunna gldjens budskap fr de fattiga, till att predika frihet fr de fngna och syn fr de blinda, ja, till att giva de frtryckta frihet. Luk. 4:18. Dri bestod hans uppgift. Han gick omkring och gjorde vl och hjlpte alla, som p ett eller annat stt var utsatta fr fiendens angrepp. P den tiden fanns det hela stder, dr man inte i ngot hus hrde ngon jmra sig, sedan Jesus hade varit dr och botat alla sjuka. Hans verksamhet var ett bevis p hans gudomliga ursprung. Krlek, nd och barmhrtighet uppenbarades i allt vad han gjorde. Hans hjrta verfldade av det varmaste medlidande med mnniskorna. Han ikldde sig mnniskans natur, fr att han skulle kunna frst och hjlpa henne. ven de fattigaste och mest fraktade knde att de kunde komma till honom. De sm barnen knde att han lskade dem. De tyckte om att sitta i hans kn och se upp i hans tankfulla ansikte, som krleken gjorde mjukt.
Jesus terhll aldrig ett enda ord av sanning, men han uttalade det alltid i krlek. Han visade alltid den strsta takt, omtnk-samhet och vnlig uppmrksamhet i sitt um-gnge med mnniskor. Han var aldrig ohvlig, sade aldrig utan skl ett strngt ord, plgade aldrig ngons samvete, nr det inte var nd-vndigt. Han klandrade inte mnniskorna fr deras svagheter. Han sade sanningen, men alltid i krlek. Han frdmde skrymteri, otro och ogudaktighet men det lg sorg i hans rst, d han tillrttavisade ngon. Han grt ver Jerusalem, den stad som han lskade fastn den vgrade att ta emot honom, som r vgen, sanningen och livet. Folket hade frkastat sin Frlsare, men nd betraktade han dem med medknnande mildhet. Hans liv var prglat av sjlvfrsakelse och omtnksamhet om andras vlfrd. Varje mnniska var vrdefull i hans gon. Jesus frde sig alltid med gudomlig vrdighet, men gnade nd alltid den krleks-fullaste omsorg t varje medlem av Guds familj. I varje mnniska sg han en frlorad syndare, som han kommit fr att frlsa.
Sdan r Kristus till sin natur ssom den uppenbarades i hans liv hr p jorden. Och sdan r ven Gud. Det r frn Fadern som den i Kristus uppenbarade nden strmmar ut till mnniskorna. Jesus, den krleksfulle och barmhrtige Frlsaren, var Gud, uppenbarad i kttet. 1 Tim. 3:16.
Det var fr vr terlsning som Jesus kom till jorden fr att lida och d. Han blev smrtornas man, fr att vi skulle f del av den eviga sllheten. Gud lt sin lskade Son, full av nd och sanning, lmna en vrld av obeskrivlig hrlighet och komma till denna av synden hrjade jord, som r frmrkad av ddens skuggor. Gud lt Sonen skiljas frn den krlek som Fadern omgav honom med och frn nglarnas tillbedjan fr att bli vanrad, skymfad, frdmjukad, hatad och korsfst. Npsten var lagd p honom, fr att vi skulle f frid, och genom hans sr bliva vi helade. Jes. 53:5. Betrakta honom i knen, i Getsemane, p korset! Guds syndfrie Son tog p sig vr brda av synd. Han som hade varit ett med Gud, fick nu i sitt innersta uppleva den fruktansvrda skilsmssa, som synden stadkommer mellan Gud och mnniskan. Det var detta som kom honom att ropa i ngest: Min Gud, min Gud, varfr har du vergivit mig? Matt. 27:46. Det var syndens tyngd, knslan av dess frdande djup, av sjlens skilsmssa frn Gud, som krossade Guds Sons hjrta.
Men detta stora offer gjordes inte fr att hos Fadern uppvcka krlek till mnniskan eller fr att gra honom villig att frlsa henne. S lskade Gud vlden, att han utgav sin enfdde Son. Joh. 3:16. Fadern lskade oss, inte p grund av sitt stora frsoningsoffer, utan han beredde oss denna frsoning drfr att han lskade oss. Genom Kristus kunde Fadern fr-medla sin ondliga krlek till en fallen vrld. Det var Gud, som i Kristus frsonade vrlden med sig sjlv. 2 Kor. 5:19. Gud led med sin Son. I den ngest som Jesus utstod i Getsemane och i hans dd p korset, betalade den ondliga krleken vad vr frlsning kostade.
Jesus sade: Drfr lskar Fadern mig, att jag giver mitt liv fr att sedan taga igen det. Joh. 10:17. Drmed ville han sga: Min Fader har lskat er s, att han lskar mig till och med mer, drfr att jag gett mitt liv fr att terlsa er. D jag genom att offra mitt liv blivit er stllfretrdare och borgen, har jag tagit p mig er skuld och era vertrdelser. Drfr lskar min Fader mig nnu mer, ty p grund av mitt offer kunde Gud frbli rttfrdig och nd gra dem rttfrdiga som tror p mig.
Ingen annan n Guds Son kunde terlsa oss. Endast han som var i Faderns nrhet kunde uppenbara honom. Endast han som knde hjden och djupet av Guds krlek, kunde uppenbara den. Ingenting mindre n det ondliga offer, som Kristus gav fr den fallna mnniskan, kunde uttrycka Faderns krlek till en frlorad vrld.
S lskade Gud vrlden, att han utgav sin enfdde Son. Han inte bara gav honom fr att han skulle bo bland mnniskorna och bra deras synder och d i deras stlle: han gjorde honom till ett med den fallna mnskligheten. Kristus har gjort mnsklighetens intressen och behov till sina egna. Han som var ett med Fadern, har frenat sig med mnniskorna genom oupplsliga band. Han blygdes inte fr att kalla dem brder. Hebr. 2:11. Han r vrt offer, vr frsvarare, vr broder. Han str som Mnniskosonen infr Faderns tron, och i all evighet skall han frbli ett med dem, som han har terlst. Och allt detta har skett, fr att mnniskan skall lyftas upp ur det frdrv och den frnedring, som synden strtat henne i, och fr att hon skall kunna terspegla Guds krlek och f del av helighetens gldje.
Det pris som betalats fr vr terlsning, vr himmelske Faders ondliga offer, d han gav sin Son fr att d fr oss, br ge oss en djupare frstelse av vad vi kan bli genom Kristus. Aposteln Johannes fr genom inspira-tion blicka in i hjden, djupet och bredden av Faderns krlek till den vrld som gr mot sin undergng. Han uppfylls av beundran och vrdnad. Han kan inte finna lmpliga ord fr att uttrycka denna krleks storhet och inner-lighet. Han uppmanar drfr vrlden att betrakta den: Sen, vilken krlek Fadern har bevisat oss drmed att vi f kallas Guds barn. 1 Joh. 3:1. Hur vrdefull gr det inte mn-niskan! Genom vertrdelse har vi blivit Satans livegna. Genom tron p Kristi fr-soningsoffer kan Adams barn ter bli Guds barn. Kristus har upphjt mnskligheten genom att sjlv iklda sig mnsklig natur. Syndfulla mnniskor har ftt mjlighet att genom frening med Kristus verkligen bli vrdiga att kallas Guds barn.
Denna krlek r ojmfrlig. Den himmelske Konungens barn! Vilket dyrbart lfte! Vilket mne fr den djupaste begrundan! Gud lskade en vrld, som inte lskade honom. Enbart tanken hrp vervldigar oss och r gnad att gra oss villiga att lyda Guds vilja. Ju mer vi betraktar den gudomliga krleken i korsets ljus, dess bttre ser vi, hur nd och frltelse r blandade med rtt och rttvisa. D kan vi ocks klarare se otaliga bevis p en krlek som r ondlig och en mildhet, som vertrffar en moders mmaste krlek fr sitt vilsegngna barn. Ellen G. White, Vgen till Kristus, sid. 8-14. Denna lttlsta och inte srskilt lnga bok ingr som gratis bredvidlsning till den kostnadsfria brevkurs, som erbjuds sist i artikeln.
Lngtrkigt i det intressanta paradiset? Kommer det inte att bli lngtrkigt i evigheten? Har Du behvt sakna sysselsttning hittills i denna vrlden? P den nya jorden skall mnniskan vxa i kunskap och i visdom. Dr kommer alltid att finnas ngot nytt som vcker frundran och kunskapstrst. Mer och mer skall frmgan att knna, lska och gldjas ver livet utvecklas, bortom all fattnings-frmga. Skaparen erbjuder dig detta fr intet om Du tar emot Hans stllfretrdande fr-soningsoffer och verlmnar dig helt i Hans hnder samt lter Honom styra ditt liv. Munmlaren Charles Axelsson (1943-1998), Vart r Vi P Vg?, s. 47.
Dr kommer krlekens lag att rda Jag vill inte att ngon skall ha begr till min kraste eller till mina godelar (10). Jag vill inte att ngon talar illa eller ljuger om mig (9). Jag vill inte att ngon stjl frn mig (8). Jag vill inte att min kraste begr kten-skapsbrott (7). Jag vill inte att ngon ddar mig (6). Om jag har barn, vill jag att de hedrar mig (5). Det jag stter hgst i livet vill jag lyda och ra (4-1) och inte tvingas lyda och ra det som jag inte r vertygad om r rtt (2 Mos. 20:1-17).
Guds karaktr uttrycks i hans lag som vi alla br inom oss. Alla vill vi bli bemtta efter den lagen. Problemet r att vr frdrvade natur, som vill utnyttja och hrska, inte frmr bemta vr medmnniska ssom vi sjlva vill bli bemtta. Gud vill rda bot fr det genom att ge oss kraft till att omvnda oss frn synden [brott mot Guds Tio Bud i Andra Moseboken 20:1-17 ovan] och fostra en fullkomlig karak-tr som inte skall frdrva tillvaron p den nya jorden (Joh. 15:5; Fil. 2:13; 4:13).
Definitionen p sann frihet r att en mnniska r fri att gra vad hon vill s lnge hon inte inkrktar p en annan mnniskas rtt till frihet. Friheten r drfr en inskrnk-ning till att endast gra det som r gott och det r uppfyllelsen av Guds lag vad gller krleken mot vr nsta. Samma klla, s. 44. Skrivet av en helfrlamad man hllande en pinne med lpparna. Han vilar i graven till Guds vnners hrliga uppstndelse. Vill Du ing i den lyck-liga skaran, i fall Du inte lever nda fram till Kristi terkomst och blir oddliggjord vid Hans framtrdande, utan att frst smaka dd-en? Bestm Dig i dag!
Lsen r erlagd eller betalad Pltsligt lttade mrkret runt korset. I klara, trumpetliknande toner hrdes en rst, som tycktes terljuda i hela skapelsen, d Jesus ropade: Det r fullbordat. Fader, i dina hnder befaller jag min ande. Ett ljus omgav korset. Frlsarens ansikte upplystes av en hrlighet lik solens. Sedan bjde han ned huvudet mot brstet och dog.
Mitt under detta fruktansvrda mrker, d han knde sig vergiven av Gud, tmde Jesus de sista dropparna i mnsklighetens sorgfyllda olycksbgare. Under dessa fruktansvrda tim-mar hade han helt litat p de bevis p Guds erknnande, som dittills getts honom. Han knde sin Faders vsens egenskaper. Han fr-stod hans rttvisa. Han frstod hans barm-hrtighet och hans stora krlek. I tron vilade han i honom, vars vilja det alltid varit hans gldje att lyda. Och i det att han fullstndigt underkastade sig och verlt sig t Gud, frsvann knslan av att han frlorat Faderns vlvilja. Genom tron blev Jesus segrare.
[] D de hrde ropet: Det r fullbordat, frn Jesus, hll prsterna p att gra tjnst i templet. Det var vid tiden fr kvllsoffret. Lammet, som var en symbol p Kristus, frdes fram fr att slaktas. Kldd i sin sttliga och vrdiga drkt stod prsten med lyftad kniv ssom Abraham, d han stod i begrepp att offra sin son. Med intensivt intresse sg folket p. Men jorden skakar ssom under ett jordskalv, ty Herren sjlv nrmar sig. Med ett krasande ljud rmnar frlten i templet uppifrn och ned och avsljar fr folket den plats som en gng var uppfylld av Guds nrvaro. Och p denna plats hade Schekinah, hrligheten av Guds nrvaro, visat sig. Hr hade Gud uppenbarat sin hrlighet vid ndastolen. Ingen annan n versteprsten fick ngonsin lyfta p denna frlt som skilde denna avdelning frn det vriga templet. Han gick in dr en gng om ret fr att bringa frsoning fr folkets synder. Men se, denna frlt hade nu rmnat i tv delar, den allra heligaste platsen i den jordiska helgedomen var inte lngre helig.
Allt var frvirring och skrck. Prsten skulle just slakta offret, men kniven fll ur hans darrande hand och lammet undkom. Symbolen hade mtt sin frebild i Guds Sons dd. Det stora offret hade getts. Vgen in i det allraheligaste lg nu ppen. En ny och levande vg var beredd fr alla. Nu behver inte lngre en syndfull och srjande mnsklighet vnta p en kommande versteprst. Hrefter skall Frlsaren utfra tjnst ssom prst och frsvarare i himlarnas himmel. Det var som om en levande rst hade uttalat dessa ord till dem som var i templet: Det r nu slut p alla offer fr synd. Ellen G. White, Vndpunkten, sid. 760-762.
Han r uppstnden! Runt om graven stod romerska soldater p vakt. De skulle hlla noggrann uppsikt, s att Jesu kropp icke skulle bli ofredad. Somliga av soldaterna stegade hela tiden fram och ter vid graven, medan andra vilade sig p marken ett kort stycke drifrn.
Graven bevakades dessutom av andra. Mktiga nglar frn himmelen var p plats. Vilken som helst av nglavakten kunde, med sin kraft, ha slagit ned hela den romerska armn.
Natten till morgonen den frsta dagen i veckan har sakta lidit mot sitt slut, och den mrkaste timmen, strax fre gryningen, har kommit.
En av de mktigaste nglarna snds ut frn himmelen. Hans ansikte skiner som ljungelden, och hans klder r vita som sn. Han banar sig vg genom mrkret, och hela himlavalvet lyses upp av hans hrlighet.
De sovande soldaterna vaknar, och flyger upp i stende. Med frfran och undran stirrar de p det ppna himlavalvet och den lysande gestalt, som nrmar sig dem.
Marken sklver och gungar upp och ned, nr den mktige varelsen frn en annan vrld nalkas. Han kommer i ett gldjens rende, och hastigheten och kraften hos hans flykt skakar vrlden likt en svr jordbvning. Soldater, befl och vaktposter faller likt dda till marken.
Ytterligare vakter fanns utplacerade vid Frlsarens grav. Onda nglar var dr. Eftersom Guds Son bringats om livet, gjorde Djvulen ansprk p kroppen i sin egenskap av den, som har makten ver dden.
Satans nglar nrvarade, fr att se till att ingen makt skulle riva Jesus ur deras grepp. Men d den mktige ngeln frn Guds tron nalkades, flydde de i panik frn platsen.
ngeln greppade tag i den stora stenen vid gravens ppning, och rullade bort den, som om den varit en smsten. Sedan ropade han med en stmma, som fick Jorden att sklva:
Jesus, Du Guds Son, kom ut. Din Fader kallar p Dig!
S kom Han, som frtjnat makten ver dden och graven, ut ur graven. Utanfr den rmnade gravkammaren tillknnagav Han: Jag r uppstndelsen och livet. Och nglahren bugade sig till marken i tillbedjan infr Frlos-saren, och vlkomnade Honom med hyllnings-snger.
Jesus trdde ut lik en ervrare. Vid Hans nrvaro raglade Jorden, blixten ljungade och skan mullrade.
Ett jordskalv markerade den tidpunkt, d Kristus gav upp Sitt liv. Ett annat jordskalv markerade den tidpunkt, d Han tertog det i triumf.
Satan skummade av ilska ver sina nglars flykt infr den annalkande himmelske bud-braren. Han hade vgat hoppas p, att Kristus inte skulle terta Sitt liv, och att frlsnings-planen skulle misslyckas. Men d han sg Frlsaren komma ut ur graven i triumf, var allt hopp ute. Satan insg, att hans rike skulle f ett slut, och att han till sist skulle komma att ddas. Ellen G. White, The Story of Jesus, sid. 153-156.
Avsikter och mlsttning klarlagda I det slutliga frverkligandet av domen kommer det att bli klart att det inte finns ngon urskt fr synd. Nr hela vrldens domare en gng kommer att stlla Satan denna frga: Varfr gjorde du uppror mot mig och rvade ifrn mig mitt rikes understar? kommer upp-hovsmannen till det onda inte att kunna lgga fram ngon som helst urskt. Varje mun skall tystas och hela upprorsskaran st mlls.
Golgata kors som vittnar om att lagen r ofrnderlig, frkunnar ocks infr universum att syndens ln r dden. Med Frlsarens rop i ddsgonblicket: Det r fullbordat! ringde ddsklockan fr Satan. Den stora strid som s lnge hade utkmpats, var nu avgjord och syndens slutliga utrotande skrat. Guds Son hade gtt igenom ddens portar fr att han genom sin dd skulle gra dens makt om intet, som hade dden i sitt vld, det r djvulen. (Hebr. 2: 14.) Lucifers egoistiska begr efter makt kom honom att sga: Hgt ovanfr Guds stjrnor vill jag stlla min tron, . . . Jag vill. . . gra mig lik den Hgste. Gud frklarar: Jag lt dig ligga ssom aska p jorden. . . Du tog en nde. . . fr evig tid. Jes. 14: 13, 14; Hes. 28: 18, 19.
Nr dagen kommer, och den skall brinna ssom en ugn. D skola alla frcka mnniskor och alla som gra vad ogudaktigt r, bliva lika str, och dagen, den som kommer, skall frbrnna dem, sger Herren Sebaot, s att varken rot eller krona lmnas kvar av dem. Mal. 4: 1.
D skall hela vrldsalltet vara vittne till syndens natur och fljder. Syndens fullstndiga utrotande, som i brjan skulle ha vckt fruktan hos nglarna och dragit vanra ver Gud, bevisar nu hans krlek. Hans ra r terupp-rttad fr alla skapade vsen i vrldsalltet som med gldje gr hans vilja och som har hans lag i sitt hjrta. Aldrig mer skall det uppst ngot ont. Bibeln sger: Icke tv gnger behver hemskelsen drabba. Nah. 1: 9. Guds lag, som Satan har klandrat som ett trldomsok, kommer att hedras som frihetens lag. Skapel-sen har besttt sitt prov och kommer aldrig mer att avvika frn lydnaden mot honom. Hans vsens karaktr har blivit fullstndigt uppen-barat fr dem som en ofattbar krlek och en ondlig vishet. Ellen G. White: Den Stora Striden, sid. 460-461 (1994 rs utgva). Brott mot livets krlekslag medfr allts lidande och dd. Drfr frsker stndigt Gud att skydda oss mot oss sjlva. Str vi emot Hans vdjanden och hjlp, hugger vi av den gren vi sitter p.
Fr frusna sjlar! Att tnka p fr ateister Sju hundra sidor av frnekelse, frnekelse av Gud, av bibeln, av det eviga livet och av mnskligheten, r att verdriva sin plikt-uppfyllelse.
Ni har skrivit en trkig bok, och det rr ni inte fr. Det kunde inte bli annat. Varje mnniska har ett av Gud skapat vakuum i sitt hjrta. I stllet fr att fylla detta vakuum med Gud har ni skrivit en bok om ett vakuums struktur och sknhet.
Ni var tvungna att skriva den. Ateistiska bcker r de enda dokument som finns om ateism medan dremot Vr Herre har skrivit sitt lfte om uppstndelse inte bara i bcker utan i varje blad som slr ut om vren (Luther).
Ja, er bok r trkig. Men den r ocks ett gift fr de sjlar som inte har frihet att lra knna religisa bcker och p s stt f kunskap om sanningen. Ni liknar en person som bedrar fjrilslarver genom att inbilla dem att alla deras strvanden r frgves: de blir nd aldrig fjrilar. Ni sger till knoppar att de aldrig kommer att sl ut. Ni ddar mnnisko-sjlar genom att inbilla dem att de inte r frutbestmda att bli Kristus-lika i detta livet och att komma till paradiset fr all evighet.
Jag vill inte frolmpa er. Jag vill bara f er att inse er oerhrt farliga roll. Ni r vrre n mrdare, ty mrdare ddar bara kroppen. Ni mrdar sjlar, gr dem ofrmgna att gldjas t Gud.
Drfr ger jag er samma rd som Sonja gav mrdaren Raskolnikov [i Dostojevskijs roman Brott och Straff]: St upp. G genast ut och stll dig vid skiljevgen; bj dig sedan ned och kyss jorden som du har besudlat och buga sedan mot hela vrlden, mot alla fyra vder-strecken, och sg hgt till vart och ett jag har ddat. D ger dig Gud livet tillbaka. Kommer du att g? Kommer du att g?
Jag bjer mig sjlv infr er drfr att jag sjlv har ddat sjlar i det frgngna.
Liksom ni var jag ateist intill den dag d jag kom till sans och bokstavligen gjorde som Sonja hade sagt. Nu bvar jag infr det liv av vld och lidande som vntar er om ni fortstter att frneka Gud. Kristus fann mig och rddade mig frn ateismen, frn frbrytelse. Samma vg ligger ppen fr er.
Kommer ni att g? Kommer ni att g? Samma, sid. 203-204. P missionenmr.se lser Du om pastor Wurmbrands organisation, som stttar frfljda kristna vrlden ver.
Ngra enkla punkter fr ett gott liv Han verbevisar om synd, rttfrdighet och dom, s att skuldknslor uppstr. Vi medger vr skuld utan att skylla p andra.
Han sknker oss nger, s att kta hjrte-sorg ver synd uppkommer. Vi erknner med frkrossat hjrta, och uppger all rtt till det egna jaget och synd.
Han frlter och renar frn all synd samt skapar ett nytt hjrta och sinne. Vi tror p detta och upplever rening och frnyelse.
Han bor i oss genom den Helige Ande, givande oss kraft till att utfra Hans vilja. Vi lever ut det som Han verkar i vrt inre, vilket utmynnar i frukt till Hans ra.
Han larmar oss nr vi frestas, och ger oss kraft till att st emot frestaren. Vi underkastar oss Honom och str emot genom Hans kraft. S vinner vi seger.
Han blir vr Frsvarsadvokat och vdjar fr oss om vi faller. Vi ngrar oss och vnder oss ter till Honom, s att Han kan terupprtta oss hos Sig Sjlv.
Genom Kristus har Gud utverkat vr fullstndiga frlsning. Margaret Davis, What Shall I Do To Inherit Eternal Life? Seminar, s. 6 (detta vrdefulla, 93-sidiga hfte kps hos stepstolife.org).
Konsten att bli lycklig Sker landning Rtt brevkurs fr vr tid! Kursen manar till aktning fr bde Gud och vra medmnniskor, passar fr ungdomsverk-samhet och gruppstudier inom alla slags samfund, faststller ej tidpunkten fr Kristi terkomst, r utan frpliktelse fr Dig och fs frn: Sanningen fr Vr Tid, Box 9, 511 21 KINNA. nskar Du kristen samling p Bibelns grund? D har Du hr en klla att sa guldkorn ur! Hela Guds Ord beaktas nmligen.
Ingen frsljare kontaktar Dig eller Din studiegrupp brevskolans vgnar. Inget sikts-register frs. Dina insnda svar rttas och kom-menteras vid behov, men betygstts inte. Dina frgor besvaras. Sanningen fr Vr Tid kan avbrytas skriftligen nr som helst.
Besk ocks dessa ntsidor: endtime.net (norsk, med artiklar p mnga sprk, dribland svenska); strawberrymeadowassociation.com (fr likheter mellan Koranen och Bibeln) och stepstolife.org (har ven svenskt material).
Alstras tusenlappar, när papper eldas?
Knappast! Ändå förväntas vi tro på fantasifulla antaganden beträffande livets uppkomst. Ett lyder så här (se Vance Ferrels uppslagsverk i tre delar, ”Evolution Encyclopedia”, Kapitel 1, The Origin of Matter, Del 4, på nätsidan evolutionfacts.com):
Utan hjälpmedel tryckte ingenting ihop sig självt till en ytterst liten, tom punkt. Punkten utvidgade eller sprängde sig sedan, utan energi. Så uppkom helium och väte – tomrum-met hade fyllt sig självt med innehåll! Övriga grundämnen tros ha uppstått genom ytterligare sprängningar. I avsaknad av tyngdkraft (gravi-tation) skulle sammantryckningen aldrig ha avstannat. Ingenting hade då i evighet fallit in i sig självt. Och utan gravitation skulle utvidg-ningen inte ha upphört. Då hade allting varit ett tomrum och Du hade inte fått denna artikel.
Den redan omöjliga ursmällen skulle bara ha orsakat strålning, och det ger inget univer-sum. Skapande, däremot, bygger upp, det för-stör inte. Big Bang utesluter därmed sig själv.
Gaser, typ väte och helium, klumpar inte ihop sig. Alltså skulle materien i den friktions-fria (= utan motstånd) rymden ha fortsatt att spridas i all evighet. Ändå lär materien ha samlat sig, utan plan eller Skapare, till univer-sum. Naturlagarna måste, enligt evolutions-tanken, ha uppfunnit sig själva.
I tillägg är universum matematiskt upp-byggt, ytterst välordnat och fint avstämt. Utan precisa naturlagar från första början, skulle planeterna ha farit omkring likt vilsna höns, eller ha störtat in mot varandra! En ”stor smäll” hade därför omöjliggjort himlakrop-parnas exakta omloppsbanor. En explosion medför kaos, inte ordning – ingen trollar fram bilen från inledningen, genom att slänga in en tänd dynamitstav i en fabrik…
Den Gynnade Planeten!
Av den fängslande DVD:n The Privileged Planet (beställs hos adlibris.com. Sökord: Illustra Media) lär vi oss, bland mycket annat, tjugotalet förutsättningar för liv i rymden. Här följer några av dem: Planeten skall ligga inom den beboeliga zonen (låge Jorden 5% närmare Solen, vore den het som Venus. 20% längre bort och den vore kall som Mars). Den skall kretsa kring rätt slags stjärna; vara skyddad av gasjättar; ha en nästan cirkelrund omloppsbana kring sin sol; äga en syrerik atmosfär; besitta rätt massa; själv kretsas av en måne; vara utrustad med ett magnetfält. Vidare krävs det rörliga delar i jordskorpan, flytande vatten, korrekt förhållande mellan vatten och kon-tinenter och lagom snabb rotation. Alla förut-sättningar måste uppfyllas samtidigt. Att det skulle ha skett spontant, är matematiskt omöjligt. Vidare skulle små fel i fysikens lagar – som är enhetliga i världsalltet – hindra liv. Dessutom är det vackra, iakttagbara universum matematiskt uppbyggt. Sådant sker inte genom tillfälligheternas blinda spel, eller hur?
Hur kom den första, encelliga varelsen till?
”Under många år var den medeltida tron på spontan uppkomst av liv en godtagen för-klaring. Men enligt Websters Uppslagsverk är begreppet ’spontan uppkomst av liv från icke-levande materia taget från en numera över-given uppfattning att de organismer man finner i organiskt material under nedbrytning, spon-tant skulle ha alstrats från detta material.’
Man menade att det ur ruttnande materia under gynnsamma förhållanden av temperatur, tid och plats, osv. helt enkelt uppstod organiskt liv. Denna naiva tro dominerade vetenskapens tänkande, tills Louis Pasteur år 1846 full-ständigt tillintetgjorde teorin genom sina experiment. Han blottställde hela begreppet som ren dårskap. Under kontrollerade förhål-landen i laboratorium, och i halvvakuum, uppstod inte en enda gång organiskt liv ur nedbrytande, icke-levande materia. Motvilligt övergavs teorin som ett gällande vetenskapligt begrepp.” – Joe Crews, How Evolution Flunked the Science Test, s. 3 (finns på amazingsfacts.org).
Gör evolutionen ändå det omöjliga?
”Dr. George Wald, Nobelpristagare vid Harvard University, förklarar det så kryptiskt och ärligt som en evolutionist kan göra:
’Man behöver bara begrunda innebörden av medgivandet, att spontan uppkomst av levande organismer är en omöjlighet. Ändå är vi här – som ett resultat, tror jag, av spontant frambringande.’ – Scientific American, Augusti, 1954.
Detta uttalande av dr. Wald visar en mycket större tro, än vad en religiös skapelsetroende kan åstadkomma. Lägg märke till, att den store, evolutionstroende vetenskapsmannen säger att det inte kunde ha skett. Det var omöjligt! Och ändå tror han på det. Vad kan vi säga om en sådan tro? Den skapelsetroende menar åtminstone att Gud var i stånd till, att åstadkomma liv. Han har ingen blind tro på någonting, som han inför sig själv måste erkänna är omöjligt.” – Crews, sid. 4-5. Se nätsidorna http://medlem.spray.se/exnihilo; genesis.nu (båda på högst begriplig svenska) och amazingdiscoveries.com för mera fakta.
Slumpen, då?
”Sannolikheten för att slumpen har skapat en korrekt kombination av molekyler för amino-syror, som sedan bildat livsdugliga proteiner, är helt orealistisk. Tidskriften The American Scientist gjorde följande medgivande i Januari, 1955: ’Från sannolikhetens synpunkt, skulle omvandlingen av nuvarande yttre miljö till en enda aminosyramolekyl vara fullständigt osannolik under all den tid och rymd, som varit tillgängliga för uppkomsten av jordiskt liv.’
Den schweiziske matematikern Charles Eugene Guye beräknade faktiskt sannolikheten för, att detta skulle inträffa till en möjlighet på 10 multiplicerad med sig själv 160 gånger. Detta är en etta med ett hundrasextio nollor efter. Det är för stort för att uttala. En annan vetenskapsman uttryckte det på detta sätt:
’Mängden materia nödvändig för att skaka ihop och därmed framställa en enda protein-molekyl, skulle vara millioner gånger större än den i hela universum. Att det skulle ske enbart på Jorden, skulle kräva många, ja, nästan oändligt många milliarder år.’ – The Evidence of God in an Expanding Universe, s. 23.” – Crews, sid. 7-8.
Måste inte allt vara på plats?
Serietecknaren Jim Pinkoskis album A Creationist’s View of Dinosaurs and the Theory of Evolution borde få oss att nyktra till: Alla delar i ögat måste vara på plats samtidigt, för att fungera. Även enkla livsformer har invecklade ögon och fungerar först, när delarna sitter på plats. Pinkoski citerar självaste Darwin: ”Att tro att ögat, med alla sina oefterhärmliga anordningar för att anpassa synskärpan till olika avstånd, för att släppa in olika ljusmängder, och för korrigering av form- och färgavvikelse, kan ha uppkommit genom det naturliga urvalet, måste jag tillstå verkar vara förnuftsvidrigt i högsta möjliga grad” (Origin of Species, 1902 års utgåva, del 1, s. 250). Därmed motbevisar ögat Darwins lära (s. 12). När bestämde sig alla enögda djur för, att de skulle utveckla ytterligare ett öga? Var finns alla enögda skräcködlor, t.ex. (s. 13)? Just frånvaron av mellanformer är en extra belastning för utvecklingsläran. Dess-utom: Borde inte evolutionen fortskrida? Var är, till exempel, djur med ett extra ben, eller någon annan nymodighet? Kan det vara så enkelt, att Skaparens djur- och växtvärld är fullkomlig och ej kräver ytterligare, genom-gripande fysiska förändringar? Muteringar borde endast ha framtagit en kroppsdel, typ en arm, åt gången. Var hittar vi envingade fåglar, enbenta ”apmänniskor”, osv. (s. 14)?
”Samtliga biologiska formbildningar måste i likhet med andra ändamålsenliga form-bildningar existera samtidigt, i annat fall skulle de vara helt utan ändamålsenlighet. En bil utan underrede eller en bandspelare utan magnet-band tjänar inget förnuftigt syfte, när man ser det utifrån teorin om ”det naturliga urvalet”. Men i naturen finner vi högt specialiserade mekanismer och det förefaller svårt att tro att alla skulle ha uppstått efterhand.” – Flera författare, Liv och Under i Naturen, s. 54.
Månen, Solen och mutationer
Månen avlägsnar sig med omkring 5 cm varje år från Jorden. Hade Månen (och Jorden) uppstått för flera milliarder år sedan, skulle Månen ha varit för nära Jorden. Följden? Jo, att allt liv här hade dränkts två gånger om dygnet av väldiga tidvattenvågor! Då vi landade på Månen, var dammlagret bara omkring 2,5 centimeter djupt. Hade Månen varit flera milliarder år gammal, skulle dammlagret ha varit flera fot djupt (en fot = 30,48 centimeter). Solen förbränner sin massa och krymper med ungefär 1,5 meter i timmen. Hade Solen och Jorden befunnit sig på sina nuvarande platser för årmilliarder sedan, skulle Solen ha varit än mer jättelik än i dag. Solen skulle ha bränt upp vårt hem i kosmos (Pinkoski, s. 19).
Nästan alla mutationer är skadliga, ändå tror man att de bidragit till människor, buskar och stenar (s. 20). Övergångsformer mellan icke-levande materia, urdjur, osv. ända till apor och människor fattas. Plötsliga hopp i utveck-lingskedjan skulle ha inneburit, att en reptil lade ett ägg och ur det kom en fågel (s. 21).
Praktiskt, eller hur?
”Alla bilar har vissa grundläggande, funger-ande delar gemensamma. På samma sätt har Skaparen använt samma fungerande grund-mönster för somliga lemmar hos skilda livs-former. Exempelvis har fåglar, människor och faktiskt även valar alla överarmsbenpipor, strålben, armbågsben, handledsben, mellan-handsben och fingerben i sina vingar, armar, resp. bröstfenor” (s. 23).
Väl uttänkta skalbaggar och hack-spettar!
Några levande bevis på Guds snillrikhet är: ”den bombfällande skalbaggen” (engelska: bombardier beetle. Latin: Brachitus crepitans), som försvarar sig mot anfall genom att avfyra ytterst heta, irriterande gaser ur två explosions-rör i stjärten. Utveckling under årtusenden skulle ha varit ”rena dynamiten” för de stackars skalbaggarna, som hade sprängt sig själva, innan de slutligen kommit på rätt kemisk blandning, rätt tryck och rätt enzym. Varifrån hämtade hackspetten stötdämpningen, som skyddar hjärnan mot skakningarna vid dess snabba, hårda trummande mot träd-stammen? ”Bågskyttefisken” (engelska: archer fish. Latin: Toxotes jaculatrix) har så goda ögon, att den klarar av ljusbrytningarna i vattnet och fångar bytet genom att spotta på det (s.30).
Därför skulle flugan bryta benen
”Ännu svårare blir det att förstå formutvecklingen i samband med storleken. All teknik vilar på principen om att en liten maskin inte utan vidare kan dimensioneras upp i avsevärt större skala. Man kommer snart till det steg i utvecklingen, då modifikationer inte längre är tillräckliga utan då fundamentalt ny formgivning måste till. Detta står i förbindelse med principen att vikten ändras med kuben på storleken medan ytstorlek och kraft som kan överföras via trådar, senor eller muskler ändras med kvadraten på storleken. Detta är orsaken till att en fluga som förstoras till storlek med en hund skulle bryta benen och en hund i storlek med en fluga inte skulle kunna uppe-hålla tillräcklig kroppsvärme. Om utvecklingen började med små organismer skulle den snart ha kommit till en punkt då det inte längre skulle ha varit tillräckligt med små struktur-förändringar som följd av ökningen i växt. Det skulle då bli nödvändigt med en fullständigt ny formgivning för att arten skulle överleva. Men det ligger i ”det naturliga urvalets” eget väsen att ingenting av sig själv kan frambringa en sådan ny formgivning.” – Liv och Under i Naturen, s. 54. Livsformer kan alltså inte gå från en amöba till en jättelik skräcködla i storlek. Detta utesluter evolution. Såg Du det? Likväl finns skapelsen (som inte tros ha kommit till genom en Skaparens skapande…). Evolutionen får ej ekvationen att gå ihop!
Ett enzym kan inte utvecklas samtidigt med kontrollorganet
”De många sinnrika mekanismer som en cell använder sig av bara för att kontrollera enzym-ernas verksamhet visar att om cellen bara utgjorde en säck med enzymer skulle den aldrig ha kunnat överleva. Vi känner inte till någon naturlig urvalsprocess där både ett enzym och det organ som kontrollerar det har utvecklats samtidigt, enzymet till att utföra en specialiserad uppgift och kontrollorganet till att stoppa det i utförandet av denna uppgift. Det finns ingen funktion som betyder både en fördel och en olägenhet. Därför kan inte ett enzym utvecklas samtidigt med sitt kontroll-organ. Men de två kunde heller inte ha ut-vecklat sig var för sig, utan att ett av dem kom till före det andra. Om enzymet uppstod först skulle det stå utan yttre styrning, och det hade varit en högst ovanlig situation, och avstäng-ningsanordningen kunde inte ha kommit först. Vidare är enzymerna och deras kontrollorgan integrerade enheter. Deras verksamhet är sam-ordnad. Det finns inte någon täckning för att de någonsin har varit åtskilda eller kunde ha kommit till oberoende av varandra.” – Liv och Under i Naturen, s. 89. Läs det där en gång till – och fundera, fundera! Vilken slutsats drar Du nu om livets uppkomst?
Vad är evolutionärt självmord?
Jo, att en livsform stadd under utveckling beslutar sig för att dela på sig i två kön! Endast en idiot till livsform skulle kräva en utmaning, genom att förvandla sig till två kön och tvinga hanen och honan att hitta varandra precis i rätt ögonblick under sina fortplantningscykler, för att garantera släktets överlevnad (Pinkoski, s. 15).
Vad är mer, än omöjligt?
”Olika äggvitemolekyler kan bestå av 50, 100, 200, 300, eller rent av 400 sammanlänkade aminosyror. Varje aminosyra, i sin tur, utgörs av 4 till 5 särskilt samordnade kemiska element. Varje kemiskt element består av en bestämd kombination neutroner, protoner och elektroner. … Oddset för att livets kod, DNA-proteiner, uppstår på eget bevåg, är gigantiskt: 1 på 10(167 625)!!! … Matematiker betraktar 1 på 10(50) som en omöjlighet!!” (Pinkoski, sid. 16-17. Häftet finns också att tillgå genom omistliga amazingfacts.org).
Kände Du till detta om de geologiska avlagringarna?
”I den nordamerikanska Glacier National Park ligger det ett ”en milliard år gammalt” block av kalksten från ”Prekambrium” ovanpå en ”ett hundra millioner år gammal” formation med skifferlera från ”Krita”” (Pinkoski, sid. 22-23). Det borde vara tvärtom, enligt utvecklings-läran. Har ett missöde inträffat? Då var det missödet starkt, ty kalkstensblocket är drygt 563 km långt, 56,3 km brett och mer än 9,5 km tjockt! Väldiga, ofattbart starka strömmar vid en världsvid syndaflod skulle kunna stapla olika sedimentlager från olika håll (inne-hållande skeletten från allehanda djur) på varandra. Jämför Första Moseboken 6-8!
Naturligt urval hindrar evolution
”Naturligt urval kan inte ge nya gener [arvsenheter i en organism]; det bara väljer ibland redan befintliga särdraga. Till exempel har många felaktigt trott, att motståndskraft ”utvecklats” som reaktion på bekämpnings-medel och antibiotika. I stället fanns redan ett antal motståndskraftiga insekter och bakterier, då bekämpningsmedlen och antibiotikan först brukades. De sårbara insekterna och bak-terierna dödades. Därigenom tilläts motstånds-kraftiga varieteter, som då saknade konkur-renter, att snabbt föröka sig. Ehuru naturligt urval skedde, utvecklades ingenting och egentligen förlorades en del biologisk mång-fald.b
De variationer, som Darwin iakttog ibland finkar på diverse Galapagosöar, är ytterligare ett exempel på ett naturligt urval, som åstadkommer mikro- (inte makro-) evolution [små förändringar inom en art, inte övergången till en ny art]. Med andra ord kan naturligt urval stundom redogöra för den starkares över-levnad, men inte ge en förklaring till ur-sprunget till den starkare.c I själva verket för-hindrar naturligt urval stora förändringar genom utveckling.d” – Dr. Walt Brown, In the Beginning, s. 6 (boken laddas ned gratis hos creationscience.com/onlinebook/). Författarens upphöjda bokstäver (hänvisar till källförteck-ning i boken). Märkte Du det? Bromsar det naturliga urvalet utvecklingen från art till art, kan det inte förekomma någon utveckling från art till art! En Volvo omvandlar sig heller inte självmant till en SAAB, ens med små steg…
Förstenade djur och fiskar
Fiskar, djur och träd skulle ha hunnit ruttna många gånger om, i fall de måst vänta årmil-lioner på att täckas av sedimentlager. Snarare tycks fossil världen över ha begravts snabbt, kroppsvävnader har faktiskt bevarats i flera fall. Djur av mångahanda slag återfinns i massgravar. Där ligger de med vridna och förvrängda kroppsställningar, som om de begravts våldsamt och hastigt – som vid en synnerligen våldsam syndaflod! En bild visar en fisk sväljande en annan fisk. Båda är fossil, vilket antyder ett raskt försteningsförlopp. ”Tusentals dylika fossil har hittats” (Brown, s. 9). Se även Walter Veiths föreläsningar på nätet. Han var ateist, men är det inte längre!
Har ormbunken kommit längre, än vi?
Enligt evolutionsläran, utvecklas enkla livs-former till mera invecklade livsformer. Pin-koski undrar då, hur en ormbunke kan ha 434 fler kromosomer, än en människa! Listan över olika livsformers antal kromosomer bjuder, mot den bakgrunden, på överraskningar: Peni-cillin, med 2 kromosomer, är den enklaste formen. Ur penicillinet ”utvecklades” frukt-flugan med 8 kromosomer. Fruktflugan gav upphov till tomaten och husflugan, med 12 kromosomer var. Längre upp i listan återfinns vete, 42 kromosomer, som blev ”förälder” till fladdermusen, med 44 st. ”Barnbarn” till vetet är ingen mindre, än människan, med 46 kromosomer. Vi är, läs och häpna, syskon med (förälder till?) tobaken, också den med 46 kromosomer. Sötpotatisen, 90, ”födde” guld-fisken, 94. ”Utvecklingens krona” är, enligt evolutionen, således ormbunken, med 480 kromosomer (sid. 40-41).
Krossar Du information emellanåt?
Har Du mosat en mygga någon gång? Intres-sant nog kan mosandet av en mygga låta oss förstå, vad det är som möjliggör livet och vad som omöjliggör den spontana uppkomsten av liv.
Vad händer, när man mosar en mygga? Förvisso ändras dess form och insekten dör. Men hur kommer det sig, att den dör? Alla de tusentals invecklade kemikalier, som utgör kroppen, är fortfarande kvar, i tämligen oför-ändrat skick. I träffögonblicket är kompo-nenterna i dess celler ännu intakta. Häri ingår det omistliga DNA:et. Varför är nu myggan likväl död?
Innan den blev mosad, utgjorde myggan väl ordnad information. Men då den träffades av handen, bragtes myggan i oordning. Här-igenom blev det en enda villervalla av livsviktig information. Förvirring uppstod i den väl avstämda kemiska samordningen (innefat-tande kemikalierna i myggans allmänna upp-byggnad). Detta utmynnade i ett fullständigt sammanbrott och död. Och tänka sig, att man bara klappade till den!
Vi tar ett annat exempel. Låt oss säga, att man skulle ta 100 millioner bakterier och kon-centrera dem på botten av ett provrör. Om man bokstavligen skulle ta och öppna alla cell-membranen, skulle innehållet tömmas ut. Det skulle leda till en koncentrerad blandning av ytterst invecklade ”livgivande” kemikalier. Nå, fastän livets alla rätta ”beståndsdelar” vore på plats, skulle inte en enda av de 100 millioner varelserna väckas till liv igen. Inga nya, skapade varelser skulle heller framkomma.
Om den komplexa kemin hos pyttesmå bakterier inte kan omorganisera sig själv på nytt till en levande cell, även om de är kon-centrerade i ett provrör under noggrann uppsikt, hur skulle då livet ha kunnat utveckla sig självt i begynnelsen? De kemiska bygg-stenarna hade varit mycket enklare och omständigheterna betydligt mindre gynnsam-ma, än vid vårt experiment. Det kunde helt inte icke ha skett!
Liksom i fallet med myggan, måste kemin vara bestämt organiserad och kontrollerad i såväl tid som rum, för att liv skall kunna förekomma. För att kunna leva, måste en cell vara omgiven av ett högutvecklat membran, som endast låter vissa kemikalier passera in och ut. Detta skall ske när dessa behövs, inte när som helst. Inuti cellen måste pro-portionerna hos ett element eller ett sam-mansatt ämne vara exakta, eljest kan hela systemet bli obalanserat och då dör orga-nismen. Dessutom måste hela den levande organismen styras av DNA:ets otroligt in-vecklade genetiska uppbyggnad.
Allt detta betyder, att om kemin alls skall ha kunnat uppstå, måste de enskilda atomerna ha anordnats med avsikt och samtidigt av en skapare med kunskap och kraft till att uträtta något sådant. Det kan helt enkelt inte ha skett genom att de riktiga kemikalierna bara ”sam-manstrålade”.
Det är Jesus, den levande Gudens Son, som förtjänar vår hyllning för allt det ofattbara Han åstadkommit i Sin skapelse. Det finns ingen annan trovärdig förklaring för det invecklade liv, som vi ser runt omkring oss. Ändå är det endast denna trovärdiga förklaring, som inte får dryftas i våra allmänna skolor!”
Tom Wagner, Hope For the World Update, Vintern 2007, s. 14, betoning i originalet.
Biologiska koder
”En biologiskt fungerande kod kan omöjligt uppkomma av en slump eller en tillfällighet. Slumpens och sannolikhetens lagar har be-handlats av matematiker. Dessa lagar visar oss, att slumpen skulle frambringa nästan alla tänkbara kedjor av aminosyror i lika längd. Det finns ingen möjlighet, att de få verkliga proteinerna skulle kunna vara ett resultat av blotta slumpen.
En kod kan bara tänkas ut av en intelligent varelse. Inte ens den klokaste hund eller [s]chimpans skulle kunna skapa en kod av något slag. Det är därför uppenbart, att slumpen inte kan göra det.
Livskoden finns, därför att Gud har tänkt ut den och skrivit den på DNA-molekylerna, som kontrollerar alla former av liv. Genom att använda sig av endast en enda kemisk sub-stans, DNA, frambringade Skaparen en stor mängd olika livsformer. Han gjorde det helt enkelt genom att göra ett noggrant urval bland det stora antal olika budskap, som kan förmedlas genom livskoden. Paulus skriver också: ’Gud giver det (= en organism) en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp. Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan’ (1 Kor. 15:38-39).
Gud liknar i sitt skapelseverk en kompo-sitör, som använder ett enda instrument, t.ex. ett piano, och en enda kod, bestående av de olika musikaliska tecknen, för att skapa en hel mängd olika musikstycken. Det kan vara alla slags musikstycken, från enkla preludier till stora pianokonserter. Så har Gud använt sig av en enda substans, DNA, och en enda kod med bara fyra tecken för att skapa den långa raden av levande varelser, alltifrån det enklaste virus till människan och det under som hennes hjärna utgör.
Det är lika omöjligt, att detta skulle kunna vara ett resultat av slumpen, som att ”Mån-skenssonaten” skulle kunna spelas, genom att möss sprang upp och ned för klaviaturen på mitt piano.
Koder uppstår inte ur kaos.” E. H. Andrews (professor i materiallära och högt vetenskapligt skolad), Ur Intet En Bok om Skapelse (Det Står Skrivet, 4. upplagan, tryckt 1985), sid. 42-43.
”Hemfaller vi inte åt magi då vi säger att Gud skapade världen?
Om vi med öppet sinne närmar oss föreliggande fakta, är det klart att vart vi än ser, finner vi bekräftelse på den bibliska dok-trinen att ’det man ser icke har blivit till av något synligt’ {se Kolosserbrevet 1:16}. Men om vi säger att Gud skapade världen eller livet eller gjorde det eller det, faller vi då inte offer för förklaringar inom det magiska området? Vänder vi då inte ryggen åt vetenskapen?
Det finns två svar på detta. För det första kan man lätt riskera att komma med påståenden om magi utan att man själv är klar över det. Men det är just det som utvecklings-läran gör. Medan den ger sig ut för att tjäna vetenskapen kommer den med påståenden som står i motsatsförhållande till grundprincipen i allt vetenskapligt tänkande. När det på fullt allvar hävdas, att fullständigt nya organismer har blivit till helt av sig själva, är detta i verkligheten det rakt motsatta till den allmänt accepterade lagen om formupplösning. Om vi säger att Gud skapade världen och därmed anklagas för att använda magiska förklarings-metoder befinner vi oss i varje fall inte i en mindre gynnsam situation än den materialist-iska utvecklingsteoretikern. Skapelseläran ger t.o.m. ett betydligt bättre utgångsläge, eftersom den inte döljer magi under en mask av formu-leringar som utges för att vara vetenskapliga.
För det andra får vi inte glömma att det i de flesta människors erfarenhet fungerar en icke magisk princip som kan vända på lagen om morfolys. Genom att tänka, genom att utveckla skapande idéer kan vi åstadkomma just den ordning som så lätt kan bli förstörd. Men denna skapande princip i människans medvet-ande är ändå inte magi. Den verkar utan någon form av ansträngning. Magikern mumlar sina trollformler och därmed är tingen förverk-ligade. Men en person som använder år av sitt liv till att skriva en bok eller rita ett utkast till en bro, vet att ’kraft har utgått ifrån honom’ {jämför Markusevangeliet 5:30}. Han skapar genom tro och genom ansträngning, inte genom magi.
Om vi tänker på naturens allra yttersta ursprung, ser vi många bevis på en planlägg-ning eller vad som ser ut som en planläggning. Det ser ut som om alla de väsentliga exemplen på organisation är resultat av ett medvetande, som inte är helt olikt vårt eget men av en för oss ofattlig storleksordning. Det förefaller naturligt och meningsfyllt att ta dessa fakta för vad de står för, att tro att Gud skapade him-melen och jorden. Men det finns inte någon anledning att tro på Gud såsom en allsmäktig magiker. Bibeln talar ofta om Guds framsyn och omsorg i fråga om det han skapat (vi läser t.o.m. att han vilade från sitt arbete {se Första Moseboken 2:1-3 och Andra Moseboken 20:8-11!}) och i vetenskapen ser vi bekräftelse på dess undervisning. Vi är själva skapade till Guds avbild och är inte magiker och därför finns det heller ingen anledning att tro på Gud såsom en magiker.” Liv och Under i Naturen, s. 56.
Kristna evolutionister?
Vad säger Pinkoski om bekännande, evolu-tionstroende kristna? ”Om vi utvecklats från apor, då är Bibeln en lögn! Om Bibeln är en lögn, då är Gud en lögnare, Guds änglar är lögnare, profeterna i Bibeln är lögnare, och det skulle också göra Jesus till en lögnare. Jesus levde i det judiska samhället, och i världens alla synagogor lärde man ut lagen, de fem första böckerna i Tanakh [den hebréiska Bibeln]! Ingen, absolut ingen, ifrågasatte skapelseberättelsen i Första Moseboken och den skriftliga redogörelsen för de bokstavliga sju dagarnas skapelsevecka! Varje jude vet att Gud skapade Adam och Eva på den sjätte dagen – och det innebär att även Jesus kände till detta! Om denna enkla berättelse var en lögn, då vore Gud en lögnare som lät den stå i Skriften och förmedlas i århundraden till milliarder troende! Så om man skall tro på Jesus, då betyder det att man också måste finna sig i faktumet att Guds Ord säger att Han skapade Adam och Eva på en dag!” (sid. 42-43). Tror Du fortfarande på evolutionen? Eller tackar Du Gud för världs-alltet och för Din egen tillvaro?
Detta är av största betydelse för de kristna: Evolutionsläran förpassar Skaparen, skapelse-veckan, syndafallet, den bibliska historien, Frälsaren, syndaånger, rättfärdiggörelse, helg-else, domen och den Nya Jorden till fantasins skräphög. Evolutionsläran går därför icke att förena med Guds Ord. Troende måste alltså välja hela Skriften, eller bli förespråkare för evolutionen! Vilket väljer Du?
Värpte ägget sig självt?
Artikelns innehåll och sunda förnuftet säger, att ingenting uppstår självmant ur tomma intet. Eller som Vance Ferrel betonar i sitt redan omnämnda uppslagsverk i tre delar på nätet, ”Evolution Encyclopedia”, kapitel 1, The Origin of Matter, Del 4: ”Kaos förmår aldrig att slumpartat ändra sig självt till kosmos; icke organiserad materia förmår aldrig att förvandla sig själv av en tillfällighet till de ytterst väl-organiserade grundämnena med sina virvlande atompartiklar, eller till stjärnor som kretsar kring varandra i alltigenom precisa och balanserade banor. Och den kan heller inte omvandla lera och havsvatten till växter och djur.” Är inte det en aha-upplevelse!
Vårt ursprung
I ett icke-existerande universum kan alltså inte tomheten ha tänkt ut, att den skulle alstra sig själv ur ingenting. Detsamma gäller det livet: Det kan inte ha skapat sig självt, om ens några kometer råkat krocka och åstadkommit stjärn-damm. Liv kommer, som vi väl vet, bara av liv. Tankeförmågan och ärlig forskning ger klart vid handen, att både universum och livet måste ha haft en upphovsman. Denne var och är, rimligtvis, en sedan evigt självexisterande, oförgänglig Skapare, som stått och fortsätter att stå över tid, rum, liv och död.
Om Honom läser vi: ”Men fråga boskapen, den skall undervisa dig, fåglarna under himlen, de skall ge dig svar, tala till jorden, den skall undervisa dig, fiskarna i havet skall ge dig besked. Vem av dessa känner inte till att det är HERRENS hand som har gjort det? I hans hand är allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.” Job 12:7-10.
Skaparen ger och upprätthåller livet. Men hur danade Han? ”Himlen är skapad genom HERRENS ord, alla dess härskaror genom hans muns ande. … Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.” Psaltaren 33:6, 9.
Gud talade fram materien. Den första människan var dock ett hantverk: ”Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” Första Moseboken 2:7.
Hönan föregick därför ägget, ty ägget kunde inte ha lagt sig självt. Då hönan inte kunde dana sig själv, måste hon ha haft en Skapare. (För att motbevisa Guds existens, måste Du överblicka tid och rum samt titta utanför universum. Då vore Du Gud själv…)
Skapelseveckan i korthet
Denne Skapare talade fram materien och befallde den att anta önskad form och natur (Första Moseboken 1-2:3). Dag ett infördes dygnet – ljus skildes från mörker. Dag två atmosfären – rätt blandning mellan syre och kväve. Annars hade en gnista fått planeten att brinna upp, eller hade ingen kunnat andas och fåglarna inte haft något att flyga i. Dag tre land, hav och grönska. Det gav utrymme för havs- och landdjur plus människan samt föda åt djuren och oss. Dag fyra Solen och Månen, till att ordna årstider och ge ljus natt som dag. Dag fem havsdjuren och fåglarna. Dag sex landdjuren och människan. Alla förutsättningar för liv var på plats. Märk: Långa tidsåldrar mellan skapelsedagarna skulle ha medfört brännande hetta i åratal för planetens ena sida, samtidigt som den andra varit nedisad. En så slarvig Skapare hade fördärvat Jorden och människan från första början. Sjunde dagen reserverades för vila och umgänge med Gud.
Veckans längd och vilodagens namn på många språk, sabbat, bevisar också skapelse-trons riktighet. Vilodagen skulle, från begyn-nelsen, helighållas under ett och samma återkommande dygn varje vecka. Detta framgår av det fjärde budet i Andra Mose-boken 20:8-11 om den sjunde dagens vila från arbete. Att under ett dygn helighålla en flera hundra eller kanske tusen år lång vilodag från skapelsen, skulle ha varit orimligt. Gud driver ej med oss.
Adam upplevde delar av skapelseveckans sjätte och hela sjunde dag. Om dessa varit flera tusen år långa, hade han, på grund av sitt uppror mot Skaparen, inte blivit ”endast” 930 år (Första Moseboken 5:5). Alltså räknades dygn, veckor, månader och år från begyn-nelsen. Detta tillät skapelseveckans ordning.
Inga långa tidsåldrar, med strid för över-levnad, tillgreps. Ett mirakel? Javisst, men ett större underverk hade varit, om universum självmant och planlöst framträtt ur tomma intet, av egen, obefintlig kraft! Vi förmodar ju inte, att nästa Windowsversion utvecklar sig spontant – samt blir felfri och gratis, som Guds skapelse var från första början…
”Förträffligt på alla sätt”
Så löd Mästeringenjörens betyg på den värld Han precis skapat (Första Moseboken 1:31). Bibeln beskriver först en lycklig värld, utan lidande och död. Men så ville människan även lära sig, vad ondskan innebar. Gud hade varnat henne för följderna. Hon var dock ej skapad som en robot, och tilläts därför att själv välja väg. Gud önskar ingen tvångslydnad (se Första Moseboken 1-3).
Sedan beskriver nästan hela Bibeln Guds ihärdiga försök, att förmå människan att vända om från ondskan och återknyta till Hans goda världsordning. Han sonade dessutom hennes uppror genom den gudomlige Kristi syndfria liv och frivilliga, tillräckliga offer. Är Du tacksam för det?
Sist beskriver Bibeln en värld, som för evigt är fri från ondska och död (Uppen-barelseboken 21-22). Där förverkligas den ursprungliga meningen med tillvaron. Vi får ett liv på oss, att välja om vi skall befrias från evolutionens tomhet och syndens ödeläggelse (Hebréerbrevet 9:27-28; Andra Korintierbrevet 5:10). Välkomnar Du Guds felfria lösning?
Någonting bättre…
Skaparen finns och vakar kärleksfullt över allt, som rör mänskligheten och annat levande på Jorden:
Han är livskraftens källa och uppehållare (Apostlagärningarna 17:28).
Han lade ned evighetslängtan i människans hjärta (Predikaren 3:11).
Han är rättfärdig och kärleksfull (Andra Moseboken 33:19; Johannesevangeliet 3:16-17).
Han informerar människan om hennes ursprung och syftet med skapelsen (Apostla-gärningarna 17:22-31).
Han ger oss bruksanvisningen för lycka (Guds Tio Bud i Andra Moseboken 20:1-17; Matteusevangeliet 19:16-26; Jakobsbrevet 2:10-26).
Han undervisar om den misär, som råder på Jorden och varför (Romarbrevet 5:12-21).
Han upplyser om Sin längtan efter, att upprätta oss till vårt ursprungliga, upprorsfria tillstånd (Matteusevangeliet 3:1-12; kapitel 5-7).
Han förklarar Sina planer för, hur det går till (Andra Korintierbrevet 5).
Han detaljerar vårt frivilliga och nödvändiga samarbete (Jakobsbrevet 4:5-10).
Han avslöjar framtiden (Jesaja 46:10; Messias förutsagd i Jesaja 53; fyra storriken förutskickade i Danielsboken 2; 7:1-7; med mera!).
Han lovar, att Han kommer att bo ibland människorna för evigt (Uppenbarelseboken 21:1-7).
Skapelsens sköna frukt!
Låt Dig tjusas av dessa enkla ord om livets tillblivelse på vår planet: ”’Genom Herrens ord blev himlen till och rymdens här på hans befallning.’ ’Han talade och allt blev till, han befallde och det skedde.’ – Psaltaren 33:6, 9. ’Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rubbas.’ – Psaltaren 104:5.
Då Jorden kom från sin Skapares händer, var den utomordentligt skön. Dess yta var upp-delad i berg, höjder och slätter, omväxlande med mäktiga floder och vackra sjöar. Dock var höjderna och bergen ej branta och skrovliga, ej heller fulla av förskräckliga avgrunder, som de nu är. De skarpa, ojämna kanterna hos markens klippiga underlag var begravda under den fruktbara matjorden, som överallt frambragte en yppig grönska. Inga avskyvärda träsk eller nakna öknar fanns. Vackra buskar och sköna blommor syntes överallt. Höjderna var prydda med träd, mera majestätiska än några, som nu finns. Luften, ej fördärvad av något giftigt smittämne, var klar och hälsosam. Hela land-skapet överträffade i skönhet den prydligt anlagda marken omkring det ståtligaste palats. Änglarna betraktade tavlan med förtjusning och fröjdade sig över Guds underbara verk.
Sedan Jorden, med sitt myllrande djur- och växtliv, hade fått sin existens, ställdes män-niskan fram på skådeplatsen. Hon var Skap-arens förnämsta verk och den, för vilken denna sköna Jord hade blivit beredd. Hon fick herra-välde över allt, som hon kunde skåda, ty ’Gud sade: ’Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över. . . jorden.’ ’Gud skapade människan till sin avbild. . . Som man och kvinna skapade han dem.” Här är människosläktets upprinnelse tydligt framställd, och den gudomliga berät-telsen är så klar, att man inte har någon orsak, att dra felaktiga slutsatser. Gud skapade människan till Sin avbild. Häri ligger ingen hemlighet. Det finns ingen grund för antag-andet, att människan gradvis utvecklades från de lägre djur- eller växtformerna. En sådan lära förringar Skaparens stora verk och sänker det till i nivå med människans inskränkta, jordiska begrepp. Människorna är så angelägna om, att utesluta Gud som världsalltets Herre, att de förnedrar människan och orättmätigt undan-håller henne värdigheten hos hennes härkomst. Han, som ordnade stjärnorna i rymden och med stor skicklighet färgade markens blom-mor; Han, som fyllde himmelen och Jorden med Sin krafts under, underlät inte, då Han skulle fullända Sitt härliga verk och tillsätta en styresman över den sköna Jorden, att skapa ett väsen, vilket var värdigt Honom, som gav det livet. Vårt släktes stamtavla, såsom den är framställd i Bibeln, spårar icke människans ursprung från en linje av djurarter stadda i utveckling, såsom blötdjur och fyrfotadjur, utan från den store Skaparen. Fastän Adam formades av stoft, var han likväl ”son av Gud.”
Han sattes som Guds ställföreträdare över de lägre varelserna. Dessa kunde inte förstå eller erkänna Guds herravälde, men de fick likväl förmåga att älska och tjäna människan. Psalmisten säger: ’Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter: . . . markens vilda djur, himlens fåglar och havets fiskar, allt som vandrar havets stigar.’ – Psaltaren 8:7-9.
Människan skulle vara Guds avbild både till den yttre likheten och till karaktären. Endast Kristus är Faderns ”väsens avbild” (Hebréer-brevet 1:3; Reformations-Bibeln); men människan formades till Guds avbild. Hennes natur överensstämde med Guds vilja, hennes sinne hade förmågan, att fatta det gudomliga, hennes böjelser var rena, hennes begär och lidelser stod under förnuftets ledning. Hon var helig och lycklig av, att utgöra Guds avbild och visade fullkomlig lydnad för Gud.” Ellen G. White, Patriarchs and Prophets, s. 44.
NATUREN och Bibeln vittnar bda om Guds krlek. Vr himmelske Fader r kllan till allt liv, all kunskap och all gldje. Betrakta natur-ens sknhet och under. Se, hur fullkomligt allt har anpassats, inte bara fr mnniskans utan ocks fr alla andra skapade varelsers livs-mjligheter och lycka. Solsken och regn som uppfriskar och glder marken och allt som lever p den. Allt vittnar om Guds krlek, om honom som r alltings Skapare och som ser till alla sina skapade varelsers dagliga behov. Om detta talar psalmisten i den vackra psalmen:
och du giver dem deras mat i rtt tid.
Du upplter din hand
och mttar allt levande med nd.
Ps. 145:15,16
P tal om den Frnyade Jorden, dr godhet och en sund personlighetsutveckling skall rda: Detta nya Eden-hem erbjuder inget liv med harpor p molntappar utan r en verklig, aktiv, intressant och grnslst lycklig framtid, utan lidanden och besvikelser i en nra gemenskap med Skaparen och Frlsaren.
Oavsett vilken ras eller politisk ideologi vi tillhr, eller om vi r ateister, taoister, kristna, muhammedaner, buddister eller hinduer, s vet vi att:
Priset fr vra brott mot livets lag och vr biljett till den Nya Jorden har betalats: Guds oskyldige Son hngde p ett kors. Hans kropp var sargad av gisselslag. Hans hnder, som s ofta rckts ut fr att vlsigna, var nu fast-spikade vid korset. Hans ftter, som trampat otaliga steg fr att utfra krlekens tjnster, var fastspikade vid samma kors. Detta konungsliga huvud var sargat av trnekronan. Dessa dar-rande lppar formades till ett fasans rop. Allt som han uthrdade blodsdropparna som flt ned frn hans panna, hans hnder och hans ftter, den plga som sargade hans kropp och den ohyggliga ngest som fyllde hans sjl, d Faderns ansikte doldes talar till varje mn-niska och frklarar: det var fr dig Guds Son samtyckte till att bra denna syndens brda. Det var fr dig han brt ddens vlde och pp-nade paradisets portar. Han, som stillade de vreda vgorna och vandrade fram p det storm-upprrda vattnet, han som kom demoner att darra och sjukdom att fly, som ppnade de blindas gon och terkallade de dda till liv, ger sig sjlv att offras p ett kors och detta av krlek till dig. Han som br vrldens synd uthrdar den gudomliga rttvisans vrede och blir fr din skull till synd. Under tystnad avvaktar skdarna slutet p denna fruktans-vrda scen. Solen lyser fram, men korset r nnu inhljt i mrker. Prster och rdsherrar ser ned mot Jerusalem. De ser att det tta mrkret har lgrat sig ver staden och ver Judasltten. Rttfrdighetens sol och vrldens ljus drog sina strlar tillbaka frn den en gng s bendade staden Jerusalem. De skarpa blixtarna av Guds vrede var riktade mot den desmrkta staden.
Kristi uppstndelse frn de dda r en del av frlsningsplanen och alldeles ndvndig, fr att vi ej skall g frlorade. Ls hr en lysande, kort skildring av denna underbara tilldragelse: Man hade lagt ned den strsta omsorg p, att bevaka Frlsarens grav, och ingngen hade fr-seglats med en stor sten. P stenen hade Roms sigill anbringats p s stt, att stenen inte kunde flyttas, utan att frseglingen skulle brytas.
Men det var inte bara fr att frlsa mnniskorna som Kristus kom till jorden fr att lida och d. Han kom fr att lta sin lag komma till makt och till ra. Han kom inte bara fr att denna vrldens inbyggare skulle respektera lagen som den br respekteras utan fr att alla vrldar i universum skulle inse att Guds lag r ofrnderlig. Kunde dess krav ha sidosatts, hade Guds Son inte behvt ge sitt liv fr att bringa frsoning fr vertrdelsen. Kristi dd bevisar att den inte kan frndras. Det offer som Fadern och Sonen i ondlig krlek gav fr att syndare skulle kunna bli terlsta, bevisar fr hela vrldsalltet vad ingenting annat n denna frsoningsplan kunde ha gjort att rttfrdighet och nd bildar grundvalen fr Guds lag och regering.
Den levande mnskliga sjlen frfryser till en istapp i en vrld utan Gud. Du minns kanske Homunculus den konstgjorda mnniskan som frambragtes p magisk vg av alkemister i andra delen av Goethes Faust. Han frs alltid. Du fryser nr du tnker p dig sjlv som blott en komplicerad produkt av kemiska mnen och kemiska reaktioner: som en sjlls varelse. Vi mnniskor hr innerst inne till dem som ivrigt stundar en Fader, kllan till vrme, krlek, ljus. Som alla fundamentala mnskliga behov uppfylls i verkligheten, s har ocks sjlen sina behov. Vi kan finna Gud. Vi kan knna honom. Pastor Richard Wurmbrand (1909-2001), Svar p Moskvas Bibel, s. 124.
Vi har frstelse fr de stackars ateister som mste uttala sig p befallning [i form av Ateistens Handbok]. Men om en vrdshusvrd serverar dligt vin kan han minska sin skuldknsla genom att inte servera fr mycket.
Han sker att dra oss till Sig med krlek och vnlighet. Vi reagerar genom att lra knna Honom med studium och bn.
Lycklig r den som frtrstar p HERREN. Ordsprksboken 16:20. Om vi vade oss i, att ka vr tro, vr krlek, vrt tlamod och vr obetingade frtrstan p vr himmelske Fader, skulle vi mta detta livs strider med strre frid och gldje. Herren ogillar att vi skiljer oss frn Honom genom vr grinighet och vrt oroande. Han r det enda kllsprnget till varje gunst och nd, garanten fr alla lftens uppfyllande, frverkligandet av varje vlsignelse.... Vr pilgrimsvandring skulle frvisso vara en marsch i enslighet, om det inte vore fr Jesus. Jag skall inte lmna er faderslsa (Johannes-evangeliet 14:18), sger Han till oss. [I den engelska Bibeln King James Version heter det: Jag skall inte lmna er utan trst.] Lt oss hgt vrdestta Hans ord, tro p Hans lften, upprepa dem under dagens lopp och meditera p dem under nattens timmar, samt vara lyckliga. Ellen G. White, Our High Calling, s. 120.
Gud har verblick ver allting i vra liv, och vill inget hellre, n att leda oss i trygghet. Drfr mste vi svenskar lgga om vrt tnk-ande, frn att tro p evolutionen, till att tro p Gud och Honom som vlvillig Skapare och Frlsare. Evolutionslran har nmligen belastat vr verklighetsuppfattning och tanke p livets mening alltfr lnge.
Fr att finna Guds mening med detta liv och nsta, finns den fr svenska frhllanden an-passade brevkursen Sanningen fr Vr Tid. Den r gratis, fri frn fanatism och behandlar, bland vldigt mycket annat, orsakerna till lidandet; vad synd r och varfr den r livs-farlig; hela personens naturenliga hlsa; bn; ett botemedel mot ondskan; vad det r vi behver frlsas/rddas ifrn; den yttersta tiden; tillstndet i dden; domen; uppstndelsen; den yttersta domens verkstllighet; paradisets terstllande; vilodagens vlsignelser fr jktade nutidsmnniskor; hndelser i vrlden, som kommer att berra oss alla.