E F F A T H A

Artikler                           - som omhandler tro

Tilbage til oversigten

Den undersökande domen

Lennart Wiberg

”…Jesu Kristi, hans Sons, blod renar oss från all synd…Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1:7,9).
”Men varför dömer du din broder? Eller varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Kristi domstol.” (Rom 14:10).
”Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort under sitt jordiska liv, oavsett om han har gjort gott eller ont.” (2 Kor 5:10).
”Låt det bli klart att Gud är sann och varje människa en lögnare – så som det står skrivet: `För att du (Gud) skall få rätt i dina ord och vinner, när du blir dömd`.” (Rom 3:4).
”Den rätta förståelsen av tjänstgöringen i den him-melska helgedomen är själva grunden för vår tro.” (Ev, s 221).
”Det finns många dyrbara sanningar i Guds Ord, men det är ”sanningen för vår tid” som hjorden behöver nu…Sådana ämnen som helgedomen i förening med de 2300 dygnen, Guds bud och Jesu tro förklarar helt och fullt adventrörelsen så här långt och visar vad vår nuvarande ståndpunkt är. Dessa ämnen befäster tron hos de tvivlande och ger klarhet när det gäller den härliga framtiden. Jag har ofta blivit visad att dessa är de huvudämnen som budbärarna särskilt bör uppehålla sig vid.” (EW, s 63).
Varför det står så lite om den undersökande domen i Daniel 8? Orsaken är att denna dom introduceras i Dan 7 och att det står mer om denna dom i detta kapitel än i något annat kapitel i Danielsboken. Betydelsen av den undersökande domen är uppen-bar, eftersom den är en central del av det sista nådes- och varningsbudskapet i Upp 14 (”stunden för hans dom har kommit”, v 7). Därför är det väsentligt att förstå vad Dan 7 säger om denna dom.
Det förutsätts att i den syn Daniel hade i 7:1-14 läsaren förstår att lejonet i v 4 symboliserar det babyloniska världsriket, björnen i v 5 Medien-Persien, leoparden i v 6 Grekland samt det fjärde djuret i v 7-8 Rom (det kejserliga romarriket i v 7 och påvemakten i v 8).
Domen i v 9 och 10
I verserna 9-10 skildras en dom som sträcker sig fram till Jesu återkomst i v 11, när påvemakten går under slutgiltigt. Denna dom inträffar alltså någon gång mellan medeltiden och Jesu återkomst. Inga levande människor nämns här, endast Gud Fader som sätter sig ner (v 9) och änglarna som står inför Fadern (v 10). Att de ”tusen gånger tusen…och de tiotusen gånger tiotusen” måste vara änglar framgår av Upp 5:11. Dan 7:10 upplyser oss om att Gud Fader sätter sig ned för att döma och böcker öppnas. Domen måste alltså inträffa i himlen.
Men hur kan Fadern döma när Joh 5:22 tydligt säger att Fadern inte dömer ”någon”, utan har överlämnat ”hela domen” åt Sonen, Jesus Kristus? Svaret finner vi i Dan 7:13, där Jesus kommer till Fadern (för att döma). Fadern startar domen men överlämnar åt Jesus att utföra själva doms-processen, ”eftersom han är Människosonen” (Joh 5:27). Jesus tog på sig vår fallna natur (Rom 1:3, 8:3 (se 1917 som översatt grundtexten korrekt), Hebr 2:17, 4:15). Eftersom Jesus segrade över synden i vår fallna natur visade han oss därmed att vi också kan segra över synden (1 Petr 1:15-16, 2:21-22, 1 Joh 2:5-6, Upp 3:21). Satan kan därför inte säga att Jesus är orättfärdig som dömer oss.
Verserna 19-22
Det är intressant att studera strukturen i Dan 7. Som vi sett beskriver verserna 4-11 (i själva synen) de fyra världsrikena fram till Jesu återkomst, med en dom någon gång mellan medeltiden och Jesu återkomst. I vers 16 vill Daniel ha en förklaring på denna syn. I verserna 19-22 upprepar Daniel själva synen som han ville ha en förklaring på. Han säger bland annat att ”Jag fick se hur det hornet (påve-makten) förde krig mot de heliga och besegrade dem, ända till dess att den Gamle kom och domen föll till förmån för den Högstes heliga och tiden var inne då de heliga tog riket i besittning.” (v 21-22).
Dessa verser upprepar det vi såg i verserna 8-11, att domen skulle inträffa mellan medeltiden och Jesu återkomst. Men här sägs uttryckligen att det var ”de heliga”, dvs Guds barn, som skulle dömas. Denna dom sätts i samband med påvemaktens förföljelser. Påvemakten dömde Guds barn till döden inför de högsta jordiska domstolar för att de vägrade ge efter för påvemaktens villfarelser, men här frikänns de inför universums högsta domstol, Guds domstol. Som vi tidigare såg i Rom 3:4 är det ytterst Guds själv som rentvås i denna dom (från Satans anklagelser mot Gud att Gud skulle handla orättfärdigt i sitt handlande mot dem som bekänner sig tillhöra honom).
Verserna 23-27
I verserna 23-27 får Daniel svaret på sin undran vad verserna 19-22 handlar om. I verserna 25-26 får Daniel veta att domen på Guds folk skulle inträffa någon gång mellan 1798 och Jesu återkomst (enligt grundtexten skall ”dom skall hållas” bokstavligen vara ”domstolen skall sätta sig ner”).
Sammanfattningsvis kan vi alltså nu säga att Guds folk skall dömas i himlen någon gång mellan 1798 och Jesu återkomst och att änglarna, men inga människor, är närvarande i denna dom.
Upprepning och förstärkning
Det är viktigt att känna till att Danielsboken är upp-byggd efter principen ”upprepning och förstärk-ning”. Daniel 2, Daniel 7, Daniel 8 och Daniel 11 upprepar och förstärker de fyra världsrikena som vi talat om i Daniel 7 – med fler och fler detaljer för varje upprepning. I Daniel 2 nämns dessa riken helt kort, men inget nämns här om påvemaktens förföljelser mot Guds folk eller om domen över Guds folk. I Dan 8 däremot upprepas från Dan 7 påvemaktens medeltida förföljelser mot Guds folk samt den åtföljande, upprättande, domen över dem, se Daniel 8:13-14. Här får vi ännu noggrannare besked än i Dan 7 när domen över Guds folk skall börja, nämligen 1844 (se även Dan 9:24-27, där ”bestämda” i vers 24 har grundbetydelsen ”avskurna”, dvs de 70 profetiska veckorna skulle vara avskurna från de 2300 profetiska dagarna i Dan 8:14. Påbudet att bygga upp Jerusalem i Dan 9:25 utgick från den persiske kungen Artasasta enligt Esra 7:1-26. Detta skedde år 457 f Kr).
Kristi prästtjänst återställs
I Dan 8:13-14 får vi veta att Kristi prästtjänst i den himmelska helgedomen skulle ”förtrampas” av påvemakten (”ett nytt.. horn” i v 9) ända fram till 1844 genom att ersätta den med ett jordiskt präs-terskap (mässoffret och bikten). Då skulle ”helged-omen renas och återställas” (v 14, Svenska Folk-bibeln). Då skulle Gud ha ett folk som skulle förstå Kristi prästtjänst och förkunna om den för världen (”återställas”), genom de tre änglarnas budskap i Upp 14:6-12. Detta folk skulle förkunna att Kristi försoningsverk inte är begränsat till Jesu offer på Golgata kors, utan fortsätter i den himmelska helgedomen, först i det heliga (3 Mos 4:13-21), sedan i det allra heligaste (3 Mos 16:16,18).
Rening av helgedomen och Guds folk
I 3 Mos 16:29-30 kan vi läsa att Guds folk på försoningsdagen skulle rannsaka sina hjärtan och renas från ”alla … synder” i sina liv. Samtidigt skulle helgedomen renas (se v 16-18, 33). Helgedo-mens rening från de heligas antecknade synder där gällde då också de synder som bekändes och överfördes till helgedomen under själva försonings-dagen. Vi såg tidigare att helgedomens rening skulle börja 1844.
I 3 Mos 23:29 kan vi läsa att de som inte rannsa-kade sina hjärtan på försoningsdagen skulle ”utro-tas” ur sin släkt. Varför då? Jo, när prästen lämnade helgedomen kunde han inte längre medla för synden. Den levitiska prästtjänsten avbildade Kristi prästtjänst i den himmelska helgedomen (se Hebr 8:5 och 9:24). När Kristi prästtjänst är över, och de sju sista plågorna börjar enligt Upp 15 och 16, måste Guds folk av hjärtat ha bekänt sina synder och genom Guds nåd och egen målmedveten ansträngning ha segrat över ”alla…synder” (3 Mos 16:30). Då har den himmelska helgedomen, genom Jesu blod, fullständigt renats från Guds folks synder som finns antecknade där och Jesus kommer tillba-ka (även om reningen av helgedomen av enskilda personers antecknade synder började 1844). Om Guds folk skulle synda efter att Jesu medlartjänst för synden upphör skulle det behövas en ny rening av den himmelska helgedomen. Men det finns inte någon andra rening.
Seger över synden
I Dan 7:10 öppnades ”böcker” när domen började, medan de som lever och är frälsta strax före Jesu återkomst är uppskrivna i ”boken” i Dan 12:1. Ett antal bekännande kristna har emellertid inte bestått i domen. Vilka är dessa? Upp 3:5 (och 2 Mos 32:33) visar att endast de som, genom Guds nåd, segrade över synden (”alla …synder”) inte fick sina namn utstrukna ur livets bok under den undersökande domen. De visste att de inte kunde få förlåtelse om de inte bekände och övergav alla synder Gud visade dem (Ords 28:13, Jes 55:7, Rom 2:13 (”förklaras rättfärdiga” = får förlåtelse).
Fortfarande står emellertid nådens dörr öppen för oss, men domen i det allra heligaste har pågått ända sedan 1844, vilket starkt tyder på att denna dörr snart stängs.
”De som lever på jorden när Kristi tjänst i helgedo-men avslutas kommer att stå inför en helig Guds ansikte utan någon medlare. Deras kläder måste vara fläckfria, deras karaktärer renade i Kristi blod. Genom Guds nåd och genom egen målmedveten insats måste de vinna seger i striden mot det onda. Medan den undersökande domen pågår i himlen och de ångrande troendes synder blir avlägs-nade från helgedomen, skall det bland Guds folk på jorden utföras ett särskilt verk av rening, ett avlägs-nande av synden. Detta beskrivs mer utförligt i de budskap som omtalas i Upp 14. När detta verk är färdigt kommer Kristi efterföljare att vara beredda för hans uppenbarelse.” (GC, s 425).
”Du kan inte förändra ditt eget hjärta. Du kan inte av dig själv älska Gud. Men du kan välja att tjäna honom. Du kan överlåta din vilja åt honom. Då skall han verka i dig både vilja och gärning så som han finner bäst.” (SC, s 47). Jämför Fil 2:12-13.
”Många som bekänner sig vara Jesu efterföljare bär på ängslan och bekymmer, därför att de inte vågar överlämna sig till Gud. De överlåter sig inte fulls-tändigt till honom, eftersom de ryggar tillbaka för de följder som en sådan överlåtelse kunde innebära. Om de inte överlämnar sig fullständigt till honom, kan de inte få frid.” (DA, 330).
”Han (Judas) älskade den store läraren (Jesus) och ville vara med honom. Han bar på en önskan om att hans karaktär och liv skulle förändras, och han hop-pades uppnå detta genom att förena sig med Jesus …Men Judas kom aldrig så långt att han överlät sig fullständigt till Jesus. Han släppte inte helt sin världsliga ärelystnad eller sin kärlek till pengar.” (DA, s 717).
”Varje ofullkomlighet i karaktären måste övervin-nas, annars kommer den att övervinna oss.” (Ellen White, R & H, 3 juni, 1884).
”Medan vår store Överstepräst bringar försoning för oss, skulle vi söka bli fullkomliga i Kristus. Inte ens genom en tanke kunde vår Frälsare förmås att ge efter för frestelsens makt. Satan finner någon punkt i människors hjärtan där han kan finna fotfäste. Något syndigt begär hålls vid liv och hans frestelser kan få insteg…Han (Jesus) hade hållit sin Faders bud och det fanns inte någon synd hos honom som Satan kunde använda till sin fördel. Så långt måste också de komma som skall kunna bestå under nödens tid.” (GC, s 623).
Jesu blod renar oss från all synd
”Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig.” (1 Joh 2:1).
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder...” (Ef 1:7).
”Våra synder bar han i sin egen kropp upp på korsets trä, för att vi skulle vara döda från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade.” (1 Petr 2:24).
”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh 15:5).
”Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, eftersom han alltid lever för att be för dem.” (Hebr 7:25).
”Vi har ju inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som varit frestad i allt som vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barm-härtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” (Hebr 4:15, 16).
”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” (Fil 4:13).
”Aldrig någonsin skall något orent komma in där (i det himmelska Jerusalem), aldrig någon som hand-lar skändligt och lögnaktigt...” (Upp 21:27).
”…Var alltså fullkomliga så som er Fader i himlen är fullkomlig.” (Matt 5:43-48).
”Jesus sade: `Om ni vore blinda, skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar.`” (Joh 9:41).
”Jag ber att… Kristus genom tron skall bo i era hjärtan, så att ni skall bli rotade och grundade i kärleken…och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall hela Guds fullhet uppfylla er.” (Ef 3:16-19).
”Han som kan bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande.” (Judas v 24).
”Ingen kan tjäna två herrar.” (Matt 6:24).
”Låt uthålligheten visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni är fullkomliga och hela, utan någon brist.” (Jakob 1:4).
”…vandra i Anden, så kommer ni inte att göra det som köttet har begär till.” (Gal 5:16).
”…Gud är trofast. Han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han bereda en utväg, så att ni kan härda ut.” (1 Kor 10:13).
”Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.” (Joh 5:14). Se även 2 Mos 20:20 och Ps 119:11.
”Gå, och synda inte mer!” (Joh 8:11).
”Ty hans död var en död från synden en gång för alla,
men det liv han nu lever, det lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.” (Rom 6:10-11).
”…Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte. Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.” (Rom 6:15-16).
”Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.” (Jes 59:2).
”Ty han ville själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller annan brist. Helig och felfri skulle den vara.” (Ef 5:27).
”Den som är trogen i det minsta är också trogen i det som är stort, och den som är orättfärdig i det minsta är också orättfärdig i det som är stort.” (Luk 16:10).
”Här är de heligas tålamod. Här är de som håller Guds bud och Jesu tro.” (Upp 14:12, Reformations-bibeln).
”..etthundrafyrtiofyra tusen..I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är felfria.” (Upp 14:1,5).
”Det finns ingen ursäkt för synden” (DA, s 311).
”Villkoret för evigt liv är detsamma nu, som det all-tid har varit – detsamma som det var i paradiset, in-nan våra första föräldrar föll i synd – fullkomlig lydnad för Guds lag, fullkomlig rättfärdighet. Om evigt liv kunde ges på något annat villkor, så skulle hela universums lycka vara i fara. Dörren skulle vara öppen för att synden med alla dess följder av lidande och elände skulle bli förevigad.” (SC, s 62).
”När vi överlåter oss till Kristus förenas vårt hjärta med hans hjärta, viljan uppgår i hans vilja, sinnet blir ett med hans sinne, och tankarna tas tillfånga av honom. Vi lever hans liv. Detta är vad det innebär att vara klädd i hans rättfärdighets kläder.” (COL, s 312).
”Genom alla tider, och i varje nation, är Guds utvalda de som tror att Jesus kan och skall frälsa dem personligen från synden.” (Ellen White, R & H, 1 augusti, 1893).
”Kristus väntar med innerlig längtan efter att få uppenbara sig i sin församling. När Kristi karaktär kommer att återspeglas fullkomligt i hans folk, då skall han komma tillbaka för att göra anspråk på dem som sina egna.” (COL, 69).
Bön
”Förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.” (Matt 6:12).
”Vad vi än ber om får vi av honom, eftersom vi håller hans bud och gör det som är behagar honom.” (1 Joh 3:22).

”Därför säger jag (Jesus) er: Allt vad ni ber om i era böner, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.” (Mark 11:24).

”Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksä-gelse.” (Kol 4:2).
”Be oavbrutet.” (1 Tess 5:17).
”Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där.” (Mark 1:35).
”Sonen (Jesus) kan inte göra något av sig själv.” ”Jag (Jesus) kan inte göra något av mig själv.” (Joh 5:19, 30).
”Kristus levde ett liv i bön. Eftersom han dagligen utsattes för frestelser och ständigt mötte opposition från folkets ledare, förstod han att det var nödvän-digt att få styrka genom bön. För att kunna vara till välsignelse för människorna måste han tala med Gud och få kraft av honom till att vara uthållig och ståndaktig.” (Ellen White, Signs of the Times, 29 april, 1900).
”Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han skall snart låta dem få sin rätt. Men skall Människosonen, när han kommer, finna tro på jorden?” (Luk 18:7-8).
”Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp…Gör detta under ständig åkallan och bön.” (Ef 6:11-18).
”Oavbruten bön är den oavbrutna föreningen mel-lan själen och Gud, så att liv från Gud flyter in i våra liv.” (SC, s 98).
”Endast genom konstant vaksamhet och uthållig och nästan oavbruten bön kan vi visa Kristi karaktär i våra liv.” (1 T, s 304).
”Jakob segrade, eftersom han var uthållig och beslutsam. Hans erfarenhet är ett bevis på makten av outtröttlig bön.” (PP, s 203). Se 1 Mos 32:22-32.
”Utan oavbruten bön och ständig vaksamhet är det fara för oss att bli vårdslösa och avvika från den rät-ta stigen. Motståndaren söker ständigt spärra vägen till nådens tron, så att vi inte genom trons allvarliga bön skall få nåd och kraft för att stå emot frestelsen.” (SC, s 95).
”När en människa utandas en intensivt innerlig bön till Gud finns det i den intensiteten och innerlighe-ten ett löfte från Gud att han skall besvara den bö-nen på ett överflödande sätt…bönen måste sändas upp med fast tro. Då skall den nå fram till nådat-ronen. Håll ut i bönen utan att förtröttas. Gud säger inte `be en gång, så skall jag svara dig`. Han säger att vi skall be outtröttligt och tro att vi har det vi ber om. Då skall vi få det. Gud skall besvara vår bön.” (Ellen White, The Gospel Herald, 28 maj, 1902).
”Det är inte alltid nödvändigt att gå ned på knä för att be. Utveckla vanan att tala med Frälsaren när du är ensam, när du promenerar och när du är syssel-satt i ditt dagliga arbete.” (MH, s 510, 511).
”Vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus.” (2 Kor 10:5).
”Om vi skall kunna bevara vår trohet mot Gud… måste vi ofta komma till Gud i bön och hålla varje känsla och varje lidelse i lugn underkastelse för för-nuft och samvete. Vi skall då avlägsna alla oheliga fantasier och göra varje tanke till en lydig fånge hos Kristus. Genom allvarlig bön och en levande tro kan vi stå emot Satans attacker och hålla våra hjärtan fläckfria från besmittelser.” (Ellen White, Signs of the Times, 4 oktober, 1883).
”Det kristnes liv är inte en förändring eller en för-bättring av det gamla livet utan en livsförvandling. Det handlar om en död från jaget och synden och ett helt igenom nytt liv. Denna förändring kan endast ske genom den helige Andes effektiva verk.” (DA, s 172).
Bibelläsning
”Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” (Matt 4:4).
”Det är viktigt att leva av varje ord från Gud, annars skall vår gamla natur åter igen kräva sin rätt.” (El-len White, R & H, 12 oktober, 1897).
”Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon hjälp. De ord som jag har talat till er är ande och liv.” (Joh 6:63).
”När de (Guds folk) `äter` hans Ord kommer de att finna, att det är ande och liv. Ordet tillintetgör den naturliga, jordiska naturen i oss och ger oss ett nytt liv i Kristus Jesus. Den helige Ande kommer till oss som en hjälpare. Genom hans nåd, som det förvandlande medlet, återställs Guds avbild i oss och vi blir nya människor.” (DA, s 391).
”Så som blodet bildas i kroppen av den föda vi intar, så gestaltas Kristus inom oss genom det Guds Ord vi lever av…Guds skrivna Ord är för dem som studerar det Guds Sons liv, hans kött och blod, och genom lydnad för Ordet får han del av gudomlig natur.” (Ellen White, R & H, 23 november, 1897).
”`Helga dem i din sanning, ditt ord är sanning` (Joh 17:17). Om man studerar och lyder Guds ord verkar det i hjärtat och undertrycker alla oheliga egen-skaper.” (COL, s 100).
”Varför låter sig våra ungdomar, men även de som uppnått mogen ålder, så lätt ledas in i frestelse och synd? Det beror på att man inte studerar och medi-terar över Guds Ord som man borde.” (Ellen White, R & H, 21 augusti, 1888).
”Det skulle vara välgörande för oss att tillbringa en eftertänksam timma varje dag i meditation över Kristi liv. Vi borde studera händelse efter händelse och låta tankarna hålla fast vid varje detalj, framför allt med de avslutande scenerna i hans liv. När vi dröjer vid hans stora offer för oss kommer vår tillit till honom att bli starkare, vår kärlek djupare, och vi kommer att bli alltmer uppfyllda av hans Ande. Om vi slutligen skall bli frälsta, måste vi lära oss ånger och ödmjukhet vid korsets fot.” (DA, s 83).
”..,Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. Han begick inte någon synd och svek fanns inte i hans mun.” (1 Petr 2:21-22).
Trons kamp
”Liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.” (Joh 3:14, 15).

”En dödlig sjukdom har drabbat församlingen. Dess medlemmar har sårats av Satan, men de vill inte se på Golgata kors, så som israeliterna såg på kop-parormen, för att de skall få liv. Världen har så många krav på dem att de inte har tid att se på Gol-gata kors tillräckligt länge för att de skall kunna se dess härlighet eller erfara dess kraft.” (5T, s 202).

”Vilken synd som helst i deras (sjundedagsad-ventisters) liv skiljer dem från Gud.” (Ellen White, Vägledning för församlingen, del 2, s 287).

”Kämpa trons goda kamp.” (1 Tim 6:12).
”Den som inte har tillräckligt stark tro på Kristus för att tro att han kan bevara honom från att synda har inte den tro som skall ge honom inträde i Guds rike.”(Ellen White, R &H, 10 mars, 1904).

”Om du kämpar trons kamp med all din viljekraft skall du segra.” (MYP, s152).
”Namnet Jesus tänder ingen kärlek i hjärtat. En mekanisk, formell renlärighet har ersatt djup, innerlig kärlek och ömhet till varandra. Fall på Klippan och låt dig krossas. Låt sedan Herren Jesus förbereda dig och forma dig.” (Ellen White, Special Testimonies to Our Ministers, No 2, s 27, 1892).
“Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Löp som denne, så att ni vinner det. Men var och en som täv-lar lever återhållsamt på alla sätt – löparen gör det för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar…Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.” (1 Kor 9:24-27).
”Aposteln (Paulus) jämförde sig själv med en man som springer på en tävlingsbana och som använder alla sina krafter för att vinna förstapriset…Orden: `Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lyd-nad` (1 Kor 9:27) betyder bokstavligen att genom sträng disciplin underkuva önskningar, böjelser och lidelser…hans ord, hans handlingar, hans lidelser – allt lät han behärskas av den helige Ande…Han (Paulus) visste att de (korintierna) hade en livslång kamp framför sig för att uppnå det mål som Kristus hade förelagt dem. Från denna kamp skulle de inte få någon befrielse.” (AA, s 314, 315).
”Det är få som inser betydelsen av att ständigt strä-va efter att övervinna. De minskar sin flit och, som ett resultat, blir själviska och ger efter för det egna jaget…Mänskliga ansträngningar blir inte en del av det kristna livet…Som Guds trogna budbärare mås-te vi ständigt be ivrigt till Gud för att bevaras ge-nom hans kraft….Det finns hopp för oss alla, men endast på ett sätt, och det är att förena oss med Kristus och använda all energi för att nå upp till fullkomligheten i hans karaktär.” (5 T, s 540).
”…helgelse är ett framåtskridande verk, dvs frams-teg från ett tillstånd i fullkomlighet till ett annat tillstånd i fullkomlighet.” (ML, s 250). Jämför Mark 4:26-29.

”Vårt liv kan vara fullkomligt i varje utveck-lingsstadium. Men om Guds avsikt med oss för-verkligas, kommer vårt liv att ständigt gå framåt. Helgelse är ett livsverk.” (COL, s 65). Jämför Luk 2:52, Hebr 2:10, 5:8-9.

”Satan tänker ut otaliga metoder att lägga beslag på våra tankar, så att de inte blir upptagna med det verk som vi bör känna bäst till. Den störste av alla bedragare hatar de stora sanningar som uppenbarar försoningsoffret och en allsmäktig medlare.” (GC, s 488).

”Alla som överlämnar sig helt och fullt till Gud får privilegiet att leva utan synd, i lydnad för himlens lag.” (Ellen White, R & H, vol 5, s 277).

”När Kristus regerar i själen är där renhet och frihet från synd.” (COL, s 420).
”De som representeras av de oförståndiga jungf-rurna (Matt 25:1-13)…har inte överlåtit sig själva till att låta den helige Ande verka i dem. De har inte fallit på Klippan Kristus Jesus och tillåtit sin gamla natur att brytas upp. Dessa representeras också av stenig mark (Matt 13:20-21). De tar villigt emot Ordet, men de misslyckas med att tillägna sig dess principer. Ordets inflytande stannar inte kvar hos dem. Anden verkar på människans hjärta och skapar med hennes önskan och medgivande en ny natur i henne. Men dessa som representeras av de oförståndiga jungfrurna har nöjt sig med ett ytligt verk. De känner inte Gud. De har inte studerat hans karaktär. De har inte haft gemenskap med Gud. Därför vet de inte hur de skall lita på Gud, hur de skall se på honom och leva. Deras tjänst för Gud förfaller till en formsak.” (COL, s 411).
Vi kan segra när vi ständigt ser på Jesus
”Honom (Jesus) har Gud med sin högra hand upp-höjt till hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel.” (Apg 5:31).

”Min broder, gör Kristus till ditt sällskap för varje dag, varje timme, och du kommer inte att klaga över att du inte har någon tro.” (5 T, s 652).

”Småsaker prövar karaktären.” (PP, s 158).

”Det är överträdelse i de små sakerna som först le-der själen bort från Gud.” (Ellen White, R & H, vol 4, s 233). Jämför Luk 16:10 (se ovan).

”På domens dag kommer många att utestängas från Guds stad på grund av synder som de antog vara för oansenliga för att bry sig om.” (Ellen White, Signs of the Times Articles, vol 3, s 348).

”Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till hans avbilder, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herrens Ande.” ( 2 Kor 3:18).
”Det är genom att betrakta hans kärlek, genom att dröja vid den, genom att dricka den, som vi kan få del av hans natur.” (DA, s 389).
”Den som ständigt ser på Jesus kommer att se hans självförnekande kärlek och djupa ödmjukhet och kommer att avbilda hans exempel. Stolthet, ärelyst-nad, bedrägeri, hat och själviskhet måste rensas bort från hjärtat. Hos många är dessa onda karaktärsdrag delvis underkuvade, men inte grundligt utrotade från hjärtat. Under gynnsamma omständigheter dyker de upp på nytt och mognar till uppror mot Gud. Häri ligger en fruktansvärd fara. Att bevara någon synd är att hålla fast vid en fiende som bara väntar på ett obevakat tillfälle för att förorsaka vår undergång.” (5 T, s 174, 175).
”Salig är den som håller ut i frestelsen. När han har bestått sitt prov skall han få livets krona…. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd…” (Jakob 1:12-15).
”Det finns tankar och känslor som inges och upp-väcks av Satan, vilka plågar även de bästa männi-skor. Men om dessa inte hålls vid liv, om de avvisas som hatiska, befläckas inte människan med skuld.” (Ellen White, R & H, 27 mars, 1888).
”Vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus.” (2 Kor 10:5).
”Som Människosonen gav han oss ett exempel på lydnad. Som Guds Son ger han oss kraft till att lyda.” (DA, 24).
”Inte ens genom en tanke gav han (Jesus) efter för frestelsen. Detta kan också bli vår erfarenhet.” (DA, s 123).
”Tankarna och känslorna utgör tillsammans den moraliska karaktären.” (5T, s 310).
”Må den ogudaktige överge sin väg och den orätt-färdige sina tankar. Må han vända om till Herren, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.” (Jes 55:7).
”En tolererad oren tanke, en ohelig önskan som ges näring, och själen är fördärvad.” (5T, s 177).
”Varje oren tanke, varje vällustig lidelse skiljer själen från Gud.” (OHC, s 214).
”När sinnet frestas att ge efter för en fördärvad fantasi, fly då till nådens tron och be om kraft från himlen. I Guds kraft kan tankarna tyglas.” (Ellen White, An Appeal to Mothers, s 29).
”Om vi inte skall synda måste vi undvika dess början…Varje ohelig tanke måste ögonblickligen avvisas.” (5 T, s 177).

”Var så till sinnes som Kristus Jesus var” ”Allt som är sant och ädelt, rätt och rent, allt som är värt att älska och ära, allt som kan kallas dygd och för-tjänar beröm – tänk på allt sådant.” (Fil 2:5, 4:8).
”Vi förändras genom att betrakta. Genom att hysa orena tankar kan människan så grundligt fördärva sitt sinne att synden som hon en gång avskydde blir behaglig för henne… Man hör och läser så mycket om brott att det en gång känsliga samvetet, som med avsky skulle ha ryggat tillbaka från sådana scener, blir avtrubbat, och man diskuterar dessa saker med stort intresse.” (PP, s 459).
”Kärleksberättelser, lättsinniga och spännande berättelser, till och med de böcker som kallas religiösa romaner - böcker där författaren låter sina berättelser åtföljas av en moralisk undervisning - är till förbannelse för läsaren. Religiösa känslor kan vävas in i berättelsen, i hela boken, men oftast är det Satan som iklätt sig en (Guds) ängels skepnad för att så mycket effektivare kunna bedra och fängsla. Ingen är så förankrad i rätta principer, och ingen är så skyddad från frestelse, att han kan vara trygg när han läser sådana berättelser.” (MYP, s 272).
Sabbatsfirande
”Dessa är de som…har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.” (Upp 7:14).

”Om du inte kränker sabbaten, så att du inte gör vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din fröjd, om du ärar Herrens heliga dag, om du ärar den genom att inte gå egna vägar, inte ägnar dig åt dina sysslor eller tala tomma ord, då skall du fröjda dig i Herren…” (Jes 58:13-14).

”Gudomlig nåd har bestämt att man skall se till sjuka och lidande och göra det arbete som behövs för att göra det angenämt för dem – det är en nöd-vändighet och inte en kränkning av sabbatsbudet. Men allt onödigt arbete skall undvikas.” (Vägled-ning för församlingen, del 2, s 192-193).

”Även om förberedelse för sabbatsdagen skall göras under hela veckan, skall fredagen vara den särskilda tillredelsedagen. Genom Mose sade Herren till Is-raels barn: `I morgon är sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat. Baka nu vad ni vill baka, och koka vad ni vill koka, men allt som är över skall ni ställa i förvar hos er till i morgon.` (2 Mos 16:23) … Her-ren sade till dem att detta arbete måste göras på fre-dagen, tillredelsedagen. Detta var en test för dem. Gud ville se om de ville eller inte ville hålla sabba-ten helig…Förberedelserna för sabbaten skall avslu-tas på fredagen. Se till att alla kläder är i ordning och att all matlagning är utförd. Se till att skorna är putsade och att alla har badat.” (6 T, s 354-355).

”Han (Herren) manar till reform när det gäller sabbatsfirandet…Vi borde omsorgsfullt vaka över sabbatens ingång och utgång. Kom ihåg att varje ögonblick är avskild, helig tid.” (6 T, s 353, 356).

”När sabbaten börjar, bör vi sätta en vakt för oss själva, för våra handlingar och våra ord, annars stjäl vi från Gud genom att använda för vårt eget nytt-jande den tid som helt och hållet är Herrens tid… Det fjärde budet överträds i själva verket genom att samtala om världsliga ting eller genom att inlåta sig på ett lättsinnigt och ytligt samtal.” (2T, s 703).

”Om vi verkligen vill helga sabbaten skulle vi inte ens tillåta våra sinnen att dröja vid världsliga ting.” (Vägledning för församlingen, del 2, s 193).

”För att nå de församlingar som behöver vår hjälp och ge dem det budskap som Gud önskar att de skall få höra, kan det bli nödvändigt för oss att resa på sabbaten. Men så långt det är möjligt skulle vi skaffa våra biljetter och göra alla nödvändiga för-beredelser någon annan dag.” (6T, s 360).

”Sabbaten skall bli stridsfrågan i den stora slutst-riden där hela världen skall delta.” (6T, s 352).
Våra ord friar eller fäller oss

”…Jesu Kristi, hans Sons, blod renar oss från all synd…Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1:7, 9).
”...Vem får bo på ditt heliga berg? Den som lever fullkomligt och gör vad som är rätt, den som talar sanning av hjärtat, den som inte går med förtal...” (Ps 15:1-3).
”Jag ber…att anklagelse och kritik skall upphöra. Detta är synd.” (Ellen White, R & H, 17/10, 1899).
”Alla skapades till Guds avbild, och till och med den mest fördärvade skall behandlas med respekt och ömsinthet. Gud kommer till och med att hålla oss ansvariga för ett enda ord som uttalats i förakt för en själ som Kristus har dött för.” (MB, s 57).
”Men jag (Jesus) säger er att för vart onyttigt ord som människorna talar, skall de få svara för på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.” (Matt 12:36-37).
Det sjunde budet
”Jesus Kristus…som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod.” (Upp 1:5).

”Du skall inte begå äktenskapsbrott.” (2 Mos 20:14)
”Gud gjorde en kvinna av mannen för att kvinnan skulle vara hans följeslagare och medhjälpare, för att vara ett med honom, glädja, uppmuntra och göra honom lycklig. Han, i sin tur, skulle vara hennes starke hjälpare. Alla som ingår äktenskap med ett heligt syfte – maken för att få ren kärlek från en kvinnas hjärta, hustrun för att uppmjuka och ut-veckla sin makes karaktär och göra den fullständig – uppfyller Guds syfte med dem.” (AH, s 99).
”Han (Satan) frestar människan till att bryta det sjunde budet genom världslig vänskap, skönhetens behag, längtan efter nöjen, uppsluppen stämning, festande eller genom vindrickande…Och genom att förmå Kristi efterföljare nu för tiden att umgås med de ogudaktiga och delta i deras nöjen kan Satan lättast locka dem till att synda.” (PP, s 458).
” Detta (det sjunde) budet förbjuder inte bara orena handlingar utan även sensuella tankar och önskni-ingar eller allt som kan hetsa upp dem.” (PP, s 308).
”Många föräldrar förstår inte att Gud fordrar av dem att de behärskar sina äktenskapliga liv, så att de bevaras från alla överdrifter. Mycket få förstår att det är en religiös plikt att behärska sina passio-ner. De har förenat sig med den som de själva valt i äktenskapet och menar därför att äktenskapet helgar eftergivenhet för de lägre passionerna.” (AH, s 122)
”De (kristna föräldrar) har inte lagt band på dem (sina barn) eller flitigt undervisat dem om Herrens väg. De har tillåtit dem att gå ut och komma hem när de själva vill, och tillåtit dem att umgås med världsliga människor. Denna världsliga påverkan… förekommer till stor del i så kallade goda sällskap. Genom deras klädsel, utseende och nöjen omger de sig med en atmosfär som står i strid med Kristus.” (5T, s 78).
”En del som har hög bekännelse förstår inte att det är synd att onanera och dess säkra resultat. Vana som varit grundlagd sedan länge har förblindat deras förstånd. De inser inte den oerhörda synd-fullheten i denna förnedrande synd.” (CG, s 441).

Sport, musik och nöjen
”Lova Herren, min själ, och glöm inte vad gott han har gjort, han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister.” (Ps 103:2, 3).
”De djuriska lidelserna får ett hälsosamt utlopp genom energisk fysisk träning och hålls därmed inom rätta gränser. Hälsosam träning i den öppna luften stärker musklerna, stimulerar blodcirkulationen, hjälper till att bevara kroppen från sjukdom och är till stor hjälp för det andliga livet.” (MM, s 81).

”Den sanne kristne vill inte gå till något nöjesställe eller delta i någon förströelse där han inte kan be om Guds välsignelse. Han kommer inte att vara närvarande på teatern, biljardhallen eller bow-linghallen.” (MYP, s 398).

”Eleverna spelade tennis och cricket. Sedan blev jag instruerad om egenskapen hos dessa nöjen. De presenterades för mig som ett slags avguderi, lik nationernas avgudar.” (CT, s 350).

”(Var) fria från all självhävdelse och lust att brilje-ra. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte på ert eget bästa, utan också på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var.” (Fil 2:3-5).

”Jag vill sjunga om Herrens nådegärningar i evig-het, jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.” (Ps 89:2).

”Änglar svävade omkring en viss bostad. Ungdo-mar är samlade där, och man hör ljudet av sång och musik. Det är kristna som är samlade där, men vad är det man hör? Det är en sång, en lättsinnig visa, som lämpar sig för dansbanan. Se, de rena änglarna hindrar sitt ljus från att lysa, och mörker omger dem som är i rummet. Änglarna lämnar platsen. Sorg präglar deras ansikten. Se, de gråter! … Musiken är den avgud, som många dyrkar, vilka bekänner sig vara sabbatshållande kristna. Satan har ingenting att invända mot musik, om han genom den kan vinna tillträde till de ungas sinnen.” (MYP, s 295).

”De saker … som ägt rum i Indiana (i SDA), skall äga rum precis innan nådens dörr stängs, har Herren visat mig. Varje besynnerlig sak kommer att fram-visas. Det kommer att bli rop, med trummor, mu-sik och dans. Sinnena hos förnuftiga människor skall bli så förvirrade att man inte kan lita på att de kan fatta riktiga beslut. Och detta kallas den helige Andes verksamhet. Den helige Ande uppenbarar sig aldrig på detta sätt, genom sådant tumultartat ovä-sen. Detta är något Satan har hittat på för att omin-tetgöra den rena, uppriktiga, upplyftande, förädlan-de, helgande sanningen för vår tid.” (2 SM, s 36).

Ande, kropp och själ
”Människosonen har kommit…för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” (Matt 20:28).

”Må fridens Gud helga er helt och fullt, och må hela er ande, själ och kropp bevaras fläckfria när vår Herre Jesus Kristus återkommer.” (1 Tess 5:23).
”Ren luft, solljus, återhållsamhet, vila, motion, lämplig föda, användning av vatten, förtröstan på gudomlig kraft – dessa är verkliga botemedel.” (MH, s 127).
”Allt som är skadligt för hälsan minskar inte bara den fysiska kraften utan har också en tendens att försvaga de mentala och moraliska krafterna. Efter-givenhet för en ohälsosam vana gör det svårare för oss att skilja mellan rätt och fel, och därför också svårare för oss att stå emot det onda.” (MH, s 128).
”Kroppen är det enda medlet genom vilket sinnet och själen kan utvecklas så att karaktären byggs upp. Det är därför själafienden inriktar sina frestel-ser på att försvaga och bryta ner de fysiska kraf-terna…Kroppen skall hållas i en underordnad ställ-ning. Människans ädlare krafter skall råda. Lidel-serna skall styras av viljan, som i sin tur skall styras av Gud.” (MH, s 130).
”Ty som det var på Noas tid, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, de gifte sig och blev bortgifta…” (Matt 24:37, 38).
”Synden hos dem som levde före syndafloden var att de fördärvade det som i sig självt är lagligt… eftergivenhet för aptiten och låga böjelser gjorde deras fantasivärld helt och hållet fördärvad.” (Ellen White, 1 BC, s 1090).
”Att äta obehärskat är den rådande synden hos denna generation. Obehärskad aptit gör män och kvinnor till slavar och förmörkar deras förstånd samt förlamar deras moraliska uppfattningsförmåga i en sådan omfattning att Guds Ords heliga och upphöjda sanningar inte uppskattas. De lägre böjel-serna har behärskat män och kvinnor.” (CD, s 32).
”Aptitens behärskande makt kommer att bli till undergång för tusenden, när de skulle ha haft mora-lisk kraft att segra över varje annan frestelse från Satan om de hade segrar över aptiten.” (CD, s 59).
”Att dricka te eller kaffe är synd.” (CD, s 425).
”Varför talar inte dessa som har ett utmärkt förstånd om orsak och verkan? Varför försvarar de inte re-former genom att ställa sina fötter stabilt på princi-per, beslutna att inte smaka alkoholhaltiga dryc-ker eller att använda tobak? Allt detta är gifter, och bruket av dem är överträdelse av Guds lag.” (Te, s 103).
”Förgiftning orsakas precis lika säkert av vin, öl och cider som av starkare drycker.” (CD, s 436).
”Grönsaker, frukt och brödsäd bör utgöra vår föda. Inte den minsta lilla bit köttmat bör komma i våra magar. Det är onaturligt att äta kött. Vi skall gå tillbaka till Guds ursprungliga plan när Han ska-pade människan.” (CD, s 389).
”Sjukdomar i djuren ökar i proportion till ökningen i syndighet bland människorna.” (CD, s 349).
”Faran att drabbas av sjukdom ökas tiofaldigt när man äter kött.” (2T, s 64).
”De som väntar på Herrens återkomst kommer att upphöra med att äta kött till slut.” (CH, s 450).
”Det har tydligt framställts för mig att Guds folk skall inta en bestämd ståndpunkt emot köttätande. Skulle Gud under 30 års tid ge sitt folk budskapet att om de önskar få rent blod och klara sinnen, måste de sluta att äta kött, om Han inte ville att de skulle ta emot detta budskap? Genom att äta kött stärks den djuriska naturen i oss samtidigt som den andliga naturen försvagas.” (CD, s 383).

”Ost är fullständigt oduglig som föda.” (CD, s 368).

”Säg till dem (människorna) att den tid snart skall komma när det inte på något sätt skall vara säkert att använda ägg, mjölk, grädde eller smör, eftersom sjukdomar i djur ökar i förhållande till ökningen av ogudaktighet bland människor. Den tid är nära när hela djursläktet skall digna under de sjukdomar som förbannar vår jord.” (CD, s 359; skrivet år 1901).

”Både blod från djur och fett från djur konsumeras som delikatesser. Men Herren har gett speciella föreskrifter om att dessa inte skall ätas. Varför? Jo, därför att om de konsumeras bildas en sjuk blodström i människokroppen.”(CD, s 393-394). Jämför 3 Mos 3:17 och 3 Mos 7:22-27.

”När magen är klar med sitt arbete vid en måltid, lägg då inte mer arbete på magen innan den fått en möjlighet att vila och innan tillräckligt med magsaft har tillkommit på ett naturligt sätt så att mer mat kan tas omhand. Det bör gå minst 5 timmar mellan varje måltid.” (CD, s 173).

”Vi borde inte låta oss övertalas till att äta någon-ting som kommer att försätta kroppen i ett ohälso-samt tillstånd…därför att vi är Guds egendom. Ni har en krona att vinna, en himmel att nå och ett helvete att undvika…Det är bäst att helt avstå från sötsaker. Avstå helt från de söta maträtter som ställs fram på bordet. Du behöver dem inte. Du behöver ett klart sinne, så att du kan tänka i enlighet med Guds förskrifter.” (CD, s 328).
”Socker är inte bra för magen. Det förorsakar jäsning, och detta omtöcknar hjärnan och kan göra att man lätt blir retlig till sitt sätt.” (CD, s 327).
”I allmänhet används alldeles för mycket socker i maten. Kakor, tårtor, söta efterrätter, bakelser, ge-léer och syltor ger matsmältningsbesvär. Särskilt skadliga är vaniljsåser och efterrätter där mjölk, ägg och socker är huvudingredienserna. Man bör und-vika att använda mjölk och socker tillsammans i rikliga mängder.” (Fotnot). (MH, s 301, 302).
Fotnot: Mjölk och socker är huvudingredienserna i till exempel (vanlig) glass och choklad. I detta citat syftas på traditionella produkter. Idag kan man emellertid tillverka hälsosamma varianter av dessa.
Hur skall vi klä oss?
”Ni som var döda på grund av era synder och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla våra överträ-delser.” (Kol 2:13).

”Likaså skall kvinnorna uppträda i anständig klädedräkt, blygsamt och återhållsamt, och smycka sig, inte med frisyrer som väcker uppseende, inte med guld eller pärlor eller dyra kläder, utan med goda gärningar, som det anstår kvinnor som bekän-ner sig vara gudfruktiga.” (1 Tim 2:9-10).
”Modet försämrar förståndet och förtär andligheten hos vårt folk. Lydnad för modet genomströmmar våra sjundedagsadventistförsamlingar och gör mer än någon annan kraft för att skilja vårt folk från Gud.” (4 T, s 647, 648).
”Herren…vanhedras för att Hans folk följer de ohälsosamma, oanständiga och dyra moden som kännetecknar denna fördärvade tid.” (CH, s 598).
”En kvinna skall inte bära vad som hör till en man, inte heller skall en man sätta på sig kvinnokläder. Ty var och en som gör så är avskyvärd för Herren, din Gud.” (5 Mos 22:5).
”Jag blev hänvisad till 5 Mos 22:5 (citat). Det finns en växande tendens att kvinnor ligger så nära det andra könet som möjligt när det gäller klädsel och utseende och att forma klädseln så att den är mycket likt männens klädsel. Men Gud förklarar att detta är något avskyvärt.” (1 T, s 457).
Förberedelse nu för slutstriden
”Vi har liten uppfattning om den kraft som vi skulle få om vi förenade oss med kraftens källa. Vi faller i synd gång på gång och tror att det alltid måste vara så. Vi håller fast vid våra svagheter som om de vore något att vara stolt över. Kristus lär oss att vi måste göra vårt ansikte hårt som sten om vi skall segra. Han har burit våra synder i sin egen kropp på kor-set, och genom den kraft han har gett oss kan vi stå emot världen, köttet och djävulen.” (MYP, s 105).
”Ingen av oss kommer någonsin att få Guds sigill så länge våra karaktärer har en fläck eller skrynkla. Det återstår för oss att avlägsna bristerna i våra karaktärer, att rensa bort varje orenhet i själen. Sedan skall det sena regnet falla över oss precis som det tidiga regnet föll över lärjungarna på pingstdagen.” (5T, s 214).
”Jag såg att många inte inser vad de måste vara för att under nödens tid leva inför Herrens ansikte utan någon överstepräst i helgedomen. De som tar emot den levande Gudens sigill och beskyddas under nödens tid måste återspegla Jesu avbild fullkomligt. Jag såg att många försummade den förberedelse som är så nödvändig och att de i stället såg fram emot ”vederkvickelsen”, dvs senregnet, och hoppa-des att det skulle göra dem lämpliga att bestå på Herrens dag och leva inför hans ansikte. Å, hur många jag såg som saknade skydd under nödens tid. De hade försummat den nödvändiga förberedel-sen. Därför kunde de inte ta emot senregnet som alla måste ha för att göra dem lämpliga att leva inför en helig Gud…Jag såg att ingen kunde få del av senregnet som inte segrar över varje särskilt framträdande synd, över stolthet, själviskhet, kärlek till världen och över varje felaktigt ord och varje felaktig handling. Vi bör därför komma Herren närmare och närmare och allvarligt söka den förberedelse som är nödvändig för att vi skall kunna bestå i striden på Herrens dag.” (EW, s 71).
”Hellre döden än att vanära eller överträda Guds lag skulle vara den gyllene regeln för varje kristen.” (5T, s 147).
”Kristus tog på sig mänsklig natur och uthärdade världens hat för att han skulle kunna visa män och kvinnor att de kunde leva utan synd, att deras ord, handlingar och ande kunde helgas av Gud. Vi kan vara fullkomliga kristna om vi uppenbarar denna kraft i våra liv.” (Ellen White, The Upward Look, s 303).
”Vi måste ständigt och allvarligt kämpa mot de onda tankarna i sinnet.” (SD, s 109).
”Deras ständiga snubblande och fallande avslöjar att de inte bibehållit en ihärdig kamp mot sina skö-tesynder. De har inte varit helt beroende av Kristus, eftersom de inte insett att de riskerar att övervinnas av dessa synder…Det är nödvändigt att överge de synder som Herren har tillrättavisat innan man kan stå frikänd inför Gud.” (Ellen White, Signs of the Times, 13 december, 1899).
”Herren har ingen plats i sitt verk för dem som har en större önskan att vinna kronan än att bära korset. Han vill ha människor som är mer innerligt ange-lägna om att göra sin plikt än att ta emot belöning – människor som är mer angelägna om att följa principer än att bli befordrade.” (MH, s 476, 477).
Rör inte vid något orent
”…Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte mer jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.” (Gal 2:19,20).

”Jesus bad för oss, och han bad om att vi skulle vara ett med honom, precis som han är ett med Fadern. Vilken förening! Frälsaren har sagt: `Sonen kan inte göra något av sig själv` (Joh 5:19). `Fadern bor i mig och gärningarna är hans verk` (Joh 14:10). Om då Kristus bor i våra hjärtan skall han verka i oss `både vilja och gärning för att hans goda vilja skall ske` (Fil 2:13). Vi skall verka som han verkade. Vi skall visa samma anda.” (SC, s 75).
”Gud leder sitt folk, steg för steg. Han leder dem till olika situationer som är avsedda att visa vad som finns i deras hjärtan. En del uthärdar en prövning, men faller vid nästa. Vid varje steg framåt testas och prövas hjärtat lite hårdare. Om Guds bekännan-de folk upptäcker att deras hjärtan motsätter sig detta rättframma verk, borde det övertyga dem om att de har ett verk att utföra för att övervinna, om de inte skall utspys ur Herrens mun. Ängeln säger: `Gud skall intensifiera sitt verk när Han testar och prövar varenda en i sitt folk`. En del är villiga att ta emot en sanning. Men när Gud för dem till ännu en prövande sanning kanske de ryggar tillbaka för den. De drar sig då tillbaka eftersom de upptäcker att prövningen slår direkt mot någon avgud som man tillber. Här har de möjlighet att se vad som finns i deras hjärtan som utestänger Jesus. De värdesätter någonting högre än sanningen och deras hjärtan är inte beredda att ta emot Jesus. Enskilda personer testas och prövas under lång tid för att det skall visa sig om de kommer att offra sina avgudar och ta emot det sannfärdiga Vittnets råd (till Laodicea i Upp 3:14-22). Om någon inte vill bli renad genom att lyda sanningen och övervinna sin själviskhet, sin stolthet och sina onda lidelser har Guds änglar fått uppdraget att säga: `De är förenade med sina avgudar, låt dem vara ifred`. De fortsätter sitt verk med andra och lämnar dessa som inte segrat över sina syndiga karaktärsegenskaper i onda änglars våld. De som tar emot varje uppmaning från Gud och uthärdar varje prov och övervinner, till vilket pris som helst, har tagit emot det sannfärdiga Vitt-nets råd och skall ta del av senregnet. På så sätt blir de lämpliga för förvandlingen.” (1 T, s 187).

”Gå bort från dem (de otroende) och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er och vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren...” (2 Kor 6:17-18).
”Alla kommer att uppenbara den karaktär som de har vilka han förenar sig med.” (Ellen White, 1888 Materials, s 995).
”Verklig omvändelse innebär beslutsam förändring av känslor och motiv. Det innebär verkligt avs-tåndstagande från världsliga förbindelser, att man snabbt kommer bort från deras andliga atmosfär, att man avlägsnar sig från den styrande kraften i deras tankar, åsikter och påverkan.” (5 T, s 82-83).
”När vi når den standard som Gud vill att vi skall nå, kommer världens människor att betrakta sjunde-dagsadventister som egendomliga, sällsynta, stränga extremister.” (FE, s 289).
”Det har blivit mig visat att endast ett litet antal av alla dem som nu bekänner sig tro på sanningen kommer att bli frälsta till slut – inte därför att de inte kan bli frälsta, utan därför att de inte vill bli frälsta på det sätt Gud har bestämt. Den väg som vår Herre har utstakat är för smal och porten för trång för att släppa in dem, eftersom de håller fast vid världen eller omhuldar själviskhet eller synd av något slag…Kristi ord är tydliga: `Kämpa för att komma in genom den trånga dörren. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte lyckas.` (Luk 13:24).” (2T, s 445, 446).
”Satans makt att fresta och bedra nu (1860) är tio-faldigt större än på apostlarnas tid.” (2 SG, s 277).
”Enligt det ljus som Gud har gett mig i syner ökar ogudaktighet och bedrägeri bland Guds folk som bekänner sig hålla Hans bud. Andlig urskillning att se synden som den är och sedan avlägsna den från lägret minskar bland Guds folk. Och andlig blind-het håller snabbt på att komma över dem. Det raka vittnesbördet måste återupplivas…” (3T, s 324).

”Många som en gång var ivriga adventister rättar sig efter världen - dess seder, dess vanor och dess själviskhet. I stället för att leda världen till lydnad för Guds lag förenas församlingen (SDA) mer och mer med världen i överträdelse. Församling-en (SDA) omvänder sig dagligen till världen …Deras eftergivenhet för aptiten och överdrivna användning av pengar för självisk tillfredsställelse vanärar Gud i hög grad.” (8T, s 119).
”De som steg för steg har gett efter för världsliga krav och rättat sig efter världsliga vanor kommer att underordna sig de makter som då skall regera (Fotnot), snarare än att utsätta sig för hån, föro-lämpning, hot om fängelse och död.” (PK, s 188).

Fotnot: som påtvingar söndagshållande genom lag.
”Strävar vi med all kraft efter att som män och kvinnor uppnå Kristi egenskaper? Söker vi nå hans fullhet? Anstränger vi oss hela tiden för att nå det märke som framlagts för oss – fullkomnandet av hans (Kristi) karaktär? När Herrens folk når upp till detta märke kommer de att beseglas (få Guds sigill) på sina pannor. Fyllda av Anden kommer de att vara fullkomliga i Kristus, och den antecknande ängeln kommer att förklara: `Det är fullbordat`.” (Ellen White, R&H, 10 juni, 1902). Jämför Upp 7:1-8, 14:1-5.
”Herren sade till honom (ängeln): `Gå mitt igenom Jerusalems stad och sätt ett tecken på pannan på de män som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som bedrivs därinne.`” (Hes 9:4).

”Det som får mig att darra är det faktum att de som har haft det största ljuset och de största privile-gierna har besmittats av den förhärskande ogudak-tigheten. Påverkade av orättfärdigheten omkring dem har många, även av dem som bekänner sig till sanningen, blivit kalla och besegras av ondskans starka ström… Vid den tidpunkt när faran och ned-gången för församlingen (SDA) är som störst skall den lilla gruppen som lever i ljuset sucka och jämra sig över de vidrigheter som begås i landet. Men särskilt ivrigt kommer de att be för de församling-medlemmar som följer världen.” (5T, s 209-211).

”När Kristi religion föraktas som mest, när hans lag föraktas som mest, då borde vår iver vara som intensivast och vårt mod och vår fasthet som mest orubbliga. Att försvara sanning och rättfärdighet när majoriteten (bland SDA) överger oss, att utkämpa Herrens strider när förkämparna är få – detta kom-mer att bli vår test. Vid denna tid måste vi samla värme från andras kyla, mod från deras feghet och lojalitet från deras förräderi.” (5T, s 136).

Böcker av Ellen White