|
| - som handlar om tron | Åter till översikten |
De tre änglars budkapars konologi
prophecy again
Jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stun-den för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna." Upp.14:6.7
År 1833 fick William Miller licens att predika av den baptist-församling där han var medlem. Många av predikanterna i detta samfund såg med välvilja på hans verksamhet. Det var med de-ras tillåtelse som han fortsatte sitt arbete. Han reste och predi-kade ständigt, även om hans personliga arbete i huvudsak om-fattade New England och de mellersta staterna. Under flera år betalade han alla omkostnader med egna pengar. Han fick hel-ler aldrig senare gåvor som räckte för att betala alla reseutgifter till de platser dit han inbjöds. Hans offentliga verksamhet gav honom därför inget ekonomiskt utbyte utan tärde på hans för-mögenhet, som vid den här tiden blev allt mindre. Han hade många barn. De var emellertid alla flitiga och sparsamma, så att hans bondgård underhöll både dem och honom själv.
År 1833, två år efter det att Miller hade börjat förkunna bevi-sen för Kristi snara återkomst, fick människor se det sista tecknet som Frälsaren hade utlovat skulle föregå hans ankomst. Jesus sade: ”Stjärnorna skall falla från himlen.” (Matt 24:29). Och i Uppenbarelseboken förklarar Johannes, att han i en syn såg de händelser som skulle förkunna att Guds dag var nära: ”Himlens stjärnor föll ned på jorden, såsom när ett fikonträd fäller sina omogna frukter, då det skakas av en stark vind.” (Upp 6:13, 1917). Denna profetia uppfylldes mycket tydligt och påfallande, då det stora ”stjärnfallet” inträffade den 13 no-vember 1833. Det var det mest omfattande och underbara stjärnfall som finns omtalat i historien. ”Hela himlen över hela Förenta staterna var under timmar ett enda flammande kaos. Inte något himmelskt fenomen, som har visat sig i detta land sedan det först blev bebyggt, har betraktats med så stor fö-rundran av en klass i samhället och med så stor fruktan och oro av en annan.” ”Den strålande prakt som detta upphöjda skå-despel visade, finns det ännu många som kommer ihåg ... Regndroppar har aldrig fallit mycket tätare än stjärnorna föll mot jorden. I öster och väster, norr och söder var det likadant. Det var som om hela himlen hade varit i rörelse ... Professor SillimansJournal beskriver det som ett skådespel som kunde ses över hela Nordamerika ... Från kl. två till dess att det blev dagsljus upplystes hela den fullständigt klara och molnfria himlen av ett oavbrutet strålande fyrverkeri.” (R. M. De-vens, American Progress; or, The Great Events of the Greatest Century, kap 28, par 1-5). . . . . . . .
I Journal of Commerce, New York, fanns det den 14 november 1833 en lång artikel om detta underbara fenomen. Den inne-höll bland annat detta konstaterande: ”Jag tror inte att någon filosof eller lärd man har berättat om, eller skrivit ned en hän-delse, som kan jämföras med den som inträffade på morgonen i går. Men en profet förutsade exakt detta för 1800 år sedan, om vi vill tolka att ”stjärnorna föll” ... i den enda betydelse som är möjlig att det bokstavligen skulle kunna ske.” - Den stora striden 2016 side 298-300
I den avbildande tjänsten, som var en avbild på Kristi offer och prästtjänst, var reningen av helgedomen den sista handling som översteprästen utförde under sin årliga ämbetsperiod. Det var den sista delen av försoningen. Genom den avlägsnade han synden från Israel. Den var en avbild på det sista verk som vår överstepräst skulle utföra i himlen, då han avlägsnar eller ut-plånar sitt folks synder, som är skrivna i de himmelska böcker-na. Denna tjänst omfattar en undersökning, en undersökande dom som pågår strax innan Kristus kommer på himlens skyar med stor kraft och härlighet. När han kommer är varje män-niskas sak avgjord. Jesus säger: ”Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar.” (Upp 22:12). Denna undersökande dom sker strax före Kristi andra ankomst. Den framställs i den första ängelns budskap i Upp 14:7: ”Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit.” - Den stora striden 2016 side 313
William Miller och hans medarbetare fick i uppdrag att för-kunna budskapet i Amerika. Detta land blev medelpunkten för den omfattande förkunnelsen om Kristi återkomst. Här blev profetian om den förste ängelns budskap mest fullständigt upp-fylld. Miller och hans medarbetares skrifter spreds till avlägsna länder. Det glada budskapet om att Kristus snart skulle komma tillbaka sändes ut till alla de delar av världen, där missionärer hade kunnat tränga in. Överallt hördes det eviga evangeliet: ”Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit.” (Upp 14:7)
Profetiornas uttalanden, som tycktes förutsäga Kristi ankomst till våren 1844, gjorde ett djupt intryck på människor. Överallt där budskapet förkunnades, väckte det stort intresse. Många blev överbevisade om att uträkningarna av de profetiska tidspe-rioderna var riktiga. De tog emot budskapet med glädje och utan att fråga efter vad det kostade dem. Några pastorer lade sina sekteriska uppfattningar åt sidan, lämnade sina församlin-gar och sin lön och slöt sig till dem som förkunnade budskapet om Jesu ankomst. Men det var jämförelsevis få pastorer som tog emot budskapet. Därför överläts en stor del av förkunnel-sen till enkla lekmän. Bönder lämnade åkrarna, hantverkarna verkstaden, handelsmän sina affärer och lärda män sina ämbe-ten. Men antalet var litet i förhållande till det stora arbete som skulle utföras. Det fördärvliga tillståndet i församlingarna och den ogudaktighet i vilken världen hade sjunkitned i vilade som en börda på dessa sanna väktare. De uthärdade svårigheter, brist och lidande för att leda människor till omvändelse och frälsning. Satan försökte hindra verket, men det växte ändå stadigt. Sanningen om Kristi andra ankomst togs emot av många tusen. - Den stora striden 2016 side 326
»Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin..« Upp. 14:8
Den andra ängelns budskap i Uppenbarelsebokens fjortonde kapitel förkunnades först sommaren 1844. Det var vid denna tid huvudsakligast tillämpligt på de kristna församlingarna i Förenta staterna. Där hadevarningen för domen blivit mest för-kunnat och mest allmänt förkastat. Där hade avfallet i försam-lingarna gått snabbast. Men den andre ängelns budskap blev inte fullständigt uppfyllt år 1844. Samfunden hade vid denna tiderfarit ett moraliskt förfall. De hade ju förkastat budskapet om Kristi andra ankomst. Men avfallet var inte fullständigt. Eftersom de har fortsatt att förkasta de särskilda sanningar som tillhör vår tid, har de sjunkit djupare och djupare. Men vi kan ännu inte säga att Babylon har fallit, därför att det har gett ”al-la folk” att dricka av hennes ”otukts vredesvin” (Upp 14:8). Det har ännu inte fått alla folk att göra så. Världslighet och likgiltighet för de sanningar somprövar människorna i vår tid finns i de protestantiska samfunden. Detta ökar i alla länder inom kristenheten. Dessa församlingar står under den andra ängelns fruktansvärda dom. Men avfallet har ännu inte nått sin höjdpunkt. - Den stora striden 2016 side 342
I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.
På hösten 1846 började vi hålla den bibliska sabbaten, under-visa om den och försvara den. Jag blev först uppmärksam på sabbaten när jag var på besök i New Bedford, Massachusetts, tidigare samma år. Där blev jag bekant med församlingsäldste Joseph Bates, som tidigt hade omfattat adventtron och var en aktiv arbetare i rörelsen. Broder Bates höll sabbaten och beto-nade dess betydelse. Jag kände inte att den var viktig och tyck-te att broder Bates gjorde fel, när han uppehöll sig mer vid det fjärde budet än om de andra nio buden. Men Herren lät mig se den himmelska helgedomen i en syn. Guds tempel hade öpp-nats i himlen och jag fick se Guds ark täckt av nådastolen. Två änglar, en vid varje ände av arken, stod med vingarna utbredda över nådastolen med ansiktena vända mot den. Ängeln som åt-följde mig, upplyste mig om att dessa representerade hela den himmelska härskaran, som med vördnadsfull bävan såg mot den heliga lagen som hade skrivits med Guds eget finger. Jesus öppnade locket på arken och jag såg stentavlorna på vilka de tio budorden var skrivna. Jag blev förvånad när jag såg det fjär-de budet precis i mitten av de tio buden, omgivet av en mjuk gloria av ljus. Ängeln sade: ”Det är det enda av de tio som klart definierar den levande Guden som skapade himlarna och jorden och allt som finns där. När jordens grundvalar lades, då lades också grunden för sabbaten.” – Vittnesbörd band 1 s 75
Adventbudskapet sida 16-17
Vi kände bönens ande i ovanlig grad och medan vi bad kom den Helige Ande över oss. Vi kände en stor glädje. Jag förlora-de snart medvetandet om jordiska ting och omslöts av Guds härlighet i en syn. Jag såg en ängel komma flygande med hög fart till mig och förde mig med hast från jorden till den heliga staden. I staden såg jag ett tempel som jag gick in i. Jag gick in genom en dörr innan jag kom fram till det första förhänget. Detta förhänge var uppdraget, och jag gick in i det heliga. Här såg jag rökelsealtaret, ljusstaken med sju lampor och bordet med skådebröden. Efter att jag sett härligheten i det heliga drog Jesus upp det andra förhänget och jag gick in i det allra heligaste.
I det allra heligaste såg jag en ark. Överdelen och sidorna var av renaste guld, och vid båda kortsidorna stod en vacker kerub som bredde ut sina vingar över arken. De vände sina ansikten mot varandra och deras blickar var riktade nedåt. Mellan änglarna stod ett rökelsekar av guld och över arken, där änglar-na stod, fanns ett obeskrivligt strålande ljus av härlighet som liknade en tron, på vilken Gud satt. Jesus stod vid arken och då de heligas böner kom upp till honom steg rök upp från rökel-sen i rökelsekaret, och Jesus bar fram denna rökelse tillsam-mans med deras böner till sin Fader.
I arken fanns guldskålen med manna, Arons stav som bar knoppar, och stentavlorna som var lagda ihop som en bok. Je-sus öppnade stentavlorna och jag såg de tio buden som Gud hade skrivit på tavlorna med sitt finger. På den ena tavlan fanns fyra bud skrivna och på den andra sex. De fyra buden på den första tavlan sken starkare än de andra sex. Men det fjärde bu-det, sabbatsbudet, överglänste dem alla. Sabbaten blev särskilt avskild att hållas för att ära Guds namn. Det heliga sabbatsbu-det var underbart att skåda - det omstrålades av ett härligt ljus. Jag såg att sabbatsbudet inte blev fastspikat vid korset. Hade det blivit det så skulle också de andra nio buden ha blivit det. Vi skulle då haft frihet att bryta mot alla buden, likaväl som att bryta mot det fjärde budet. Jag såg att Gud inte hade ändrat sabbaten, eftersom Gud aldrig förändras. Men påven har ändrat sabbaten från den sjunde till den första dagen i veckan, efter-som han var den som förutsågs skulle förändra tider och lagar.
Jag såg att om Gud hade ändrat sabbaten från den sjunde till den första veckodagen, så skulle han också ha förändrat ordalydelsen i sabbatsbudet. Det fjärde av de bud som var skrivna på stentavlorna, och som nu ligger i arken i det allra heligaste i det himmelska templet, skulle i så fall haft följande ordalydelse: Den första dagen i veckan är Herrens, din Guds, sabbat. Men jag såg att det hade samma ordalydelse som då det blev skrivet med Guds finger på stentavlorna och överlämnades till Mose på Sinai: ”…den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat” (2 Mos. 20:10). Jag såg att den heliga sabbaten är och skall förbli det som skiljer Guds sanna Israel från de otroende. Sabbaten är det stora ämne som skall förena Guds kära, väntande heligas hjärtan.
"Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. (Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn.)
När vi började presentera ljuset i sabbatsfrågan hade vi ingen klart formulerad uppfattning om den tredje ängelns budskap i Uppenbarelseboken 14:9-12. Huvudtanken i vårt vittnesbörd inför människorna var att den stora adventrörelsen kom från Gud, att det första och andra budskapet hade framställts och att det tredje skulle ges. Vi såg att det tredje budskapet slutade med orden: ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.” (Eng. ”håller Guds bud”) Och vi såg lika klart som vi nu ser det, att de profetiska orden uppmanade till en sabbatsreform. Men i frågan om att tillbe vilddjuret, som nämndes i budskapet, eller vad vilddjurets bild och märke var, hade vi inte någon bestämd uppfattning. - Vittnesbörd band 1 s 78-79
Den första ängelns budskap
Den andra ängelns budskap
Den tredje ängelns budskap1. del 1846
Den tredje ängelns budskap2. del 1847