E F F A T A

Artiklar
                          - som handlar om tron
Åter till översikten





Det evangelikala budskapet – ett stort bedrägeri

Colin & Russell Standish

De evangelikala tankegångarna har vunnit insteg i sjundedagsadventistförsamlingarna, ofta i samma utsträckning som klimatet där intellektualiserats. Den evangelikala rörelsen har på ett skrämmande sätt gjort sig bred inom vårt samfund. Vi måste stå emot denna villolära som har sina rötter djupt nere i hedendomen och katolicismen. Få är klara över den evangelikala rörelsens ursprung. Man ser den ofta som en fortsättning av reformationen på 1500-talet, men det är allt annat än sant.

Ofta har vi i vårt samfund fått höra en uppmaning att komma tillbaka till reformationens budskap, men därmed glömt att sanningen ”växer i klarhet tills dagen når sin höjd” (Ords 4:18).

Vi skall här inte undervärdera den underbara kunskap som reformationen förde med sig, men SDA hade inte kunnat uppstå varken ur lutherdomen, kalvinismen eller presbyterianismen. De befann sig allt för långt från den rena tron i Guds Ord. Det behövdes senare rörelser som metodismen i England och Amerika innan det fanns en plattform för det mer fullständiga ljus som Gud har överlämnat till SDA.

Att många adventistpredikanter är attraherade av den evangelikala lärans uppenbara villfarelser blev skarpt belyst i president Robert Piersens tal då han tillkännagav sitt avsked från sin ordförandepost i Generalkonferensen. Han sade:

”Det finns några som hänvisar till reformatorerna och samtida teologer som en källa och en norm för SDA:s lära…Det finns de som ivrigt längtar efter och strävar efter de evangelikalas gillande. …Kära ledare, bröder och systrar – låt det inte ske! Jag vädjar till Andrews University, till den teologiska utbildningen, till Loma Linda University – låt det inte ske!” (Adventist Review, den 26 oktober 1978).

Bakgrunden till den evangelikala rörelsen
Roms hedniska gudar var en vidareutveckling av de forntida gudar som tillbads i Babylon. Den teologiska principen var densamma. Den innebar jämvikt mellan gott och ont, mellan sanning och lögn och härledde sitt ursprung från kunskapens träd på gott och ont i Edens lustgård.

En smula insikt i ursprunget till den evangelikala rörelsen hjälper oss att inse faran med den. Det råder ingen tvekan om att alla stora falska religiösa lärosystem har sina rötter i Babylons religion, som spred sitt starka inflytande till världens nationer, till Assyrien, Syrien, Egypten, Grekland och till Rom. Kyrkofadern Augustinus var den flitigaste av dem som införde dessa hedninskaidèer i kristendomen. Han var biskop i Hippo.

Aurelius Augustinus (354-430)
Augustinus föddes i Nordafrika av en kristen mor, men fadern var manicheist. Manicheismen är en förgrening av zoroastrianismen, en antik persisk religion. Liksom alla stora hedniska religioner bygger manicheismen på en balans mellan de kosmiska krafterna i universum –gott och ont, man och kvinna, sanning och lögn, ljus och mörker, värme och kyla, hög och låg samt andra liknande motpoler. Denna uppfattning finns idag i hinduismen, taoismen, buddismen och shintoismen. Kristendomen förkunnar det godas seger över det onda, sanningens seger över lögnen och ljusets seger över mörkret. Men antikens folk såg istället allt detta som balanserade spänningar i kosmos.

På grund av detta är hedendomens gudar manliga, kvinnliga eller till och med dubbelkönade. Detta är också orsaken till att hedningarna hade både manliga och kvinnliga präster. Dessutom hade de både goda och onda gudar. Konsten var att lära sig att på ett eller annat sätt ställa in sig hos de goda gudarna och få deras välsignelse utan att väcka de onda gudarnas vrede och drabbas av deras förbannelser.

Jämviktssymboler
Alla hedniska symboler är balanssymboler. Den äldsta och mest förnedrande av dem är korsets symbol, som balanserar det vertikala och horisontella. Utan tvekan var detta orsaken till att Satan i sin diaboliska strävan valde just denna förnedrande symbol att nagla fast Kristus på.

Den sexuddiga davidsstjärnan (hexagramet), judaismens symbol, är gammal och hednisk. Den balanserar två trianglar, en har basen ned, den andra har basen upp.

Colin Standish frågade en gång en rabbin var davidsstjärnan kommit från. Rabbinen svarade: ”Dess ursprung har gått förlorad i forntiden.” Han borde ha sagt: ”Dess ursprung har gått förlorad i hedendomen.”

För några år sedan besökte Colin Mayafolkets ruiner i Copan, Honduras. Där överraskades han av att finna en exakt bild av davidsstjärnan på en av de hedniska byggnaderna. Hinduerna har använt hakkorset som sin jämviktssymbol. Både medsols- och motsolshakkors finns i allmänhet på deras byggnader.

Kineserna och koreanerna använder den allmänt kända Yin och Yang, som symboliserar två motpoler i en cirkel. En av polerna är vit och den andra är svart, men båda har en rund fläck som är svart respektive vit i sina motpolers fält. Kineserna utvecklade i äldre tider nästan 300 motsatser från hedniskt inflytande – till exempel varm och kall, ljus och mörk, hög och låg, stark och svag, längd och bredd, god och ond, man och kvinna.

Augustinus teologi
Augustinus blev uppfostrad som manicheist av sin fader och hade tagit till sig hedendomens alla begrepp i sin ungdom. I tjugoårsåldern blev han omvänd till kristendomen när han studerade i Milan. Utan tvekan hade hans hedniska bakgrund ett djupt, grundläggande och bestående inflytande i hans teologi. Augustinus teologi blev till slut den teologi som dominerade i den katolska kyrkan, speciellt under de följande 700 åren.

Följaktligen är det inte överraskande att hedniska begrepp och uppfattningar har trängt in i dagens katolicism. Det var inte förrän på Thomas Aquinos tid det blev någon märkbar förändring av det struptag som Augustinus teologi hade tagit på den katolska kyrkan.

Augustinus hade uppfattningen att Gud är godtycklig och har total styrning. Han kunde inte föreställa sig att Gud ger människorna ett fritt val. Därför fasställdes läran om människans förutbestämda öde i kristen troslära. Denna uppfattning innebär att det inte åligger oss felande människor att ifrågasätta Guds rättvisa när han utväljer vissa människor till evig frälsning och andra till evig fördömelse. Denna förödande lära leder till läran ”en gång frälst alltid frälst”. Om Gud styr allt blir den logiska följden att han inte ändrar sina beslut. Därför kan de som Gud bestämt till frälsning aldrig gå förlorade, oavsett hur mycket de överträder Guds lag.

Naturligtvis leder denna uppfattning till en falsk säkerhet eftersom de som har denna uppfattning tror att de som är förutbestämda till frälsning blir frälsta i sina synder.

Augustinus trodde inte att det var möjligt att segra över synden. Därför fastställde han arvsyndsläran och, för att stödja sin åsikt, dess närliggande uppfattning – människans fullständiga moraliska fördärv. Denna uppfattning innebär att människan inte bara ärver svagheter och böjelser till synd – utan också att hon bär på skulden från Adams synd. Denna syn förkunnades trots att Bibeln förklarar att var och en skall dö för sin egen synd (2 Mos 32:33) samt att alla dör eftersom alla har syndat (Rom 5:12).

Läran om arvsynden, som är så blint accepterad idag, även bland några av våra egna predikanter, tar bort människans personliga ansvar för synd. Den lär att vi är syndare eftersom vi har en fallen natur – något som vi absolut inte kan styra. I motsats till denna uppfattning undervisar Bibeln om att vi själva är helt och hållet ansvariga för våra synder, eftersom de är styrda av vår vilja.

Den enda definitionen som Gud gett av synd är att: ”…synd är överträdelse av lagen.” (1 Joh 3:4).

E G White påminner oss om att: ”Ingen människa kan tvingas till överträdelse. Hon måste först ge sitt samtycke och avsiktligt utföra synden.” (Testimonies for the Church, del 5. s 177).Tillägg av översättarna: Människans vilja och gärningar är så fördärvade genom syndafallet att endast Gud kan `verka i er både vilja och gärning för att hans goda vilja skall ske` (Fil 2:13). Om människan överlämnar sig helt och hållet i Guds händer förvandlar Gudhenne så att hon, genom den helige Andes kraft, inte kan tvingas till överträdelse.

Jakob fastställer att: ”Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.” (Jak 4:17).

Detta understryker Jesu ord då han försäkrar oss att: ”Om ni vore blinda, skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar.” (Joh 9:41).

Bibeln säger inte på något ställe att vår fallna natur i sig själv gör oss till syndare, till och med innan vi har syndat. Det är besynnerligt att vissa förkunnare hårdnackat håller fast vid en åsikt som de absolut inte kan finna något stöd för i Bibeln, medan de inte bryr sig om Bibelns starkaste texter som säger motsatsen (Hes 18:1-4, 20).

Augustinus arvsynd
Augustinus hade redan från början den uppfattningen att arvsynden är sexualdriften och att det är omöjligt att segra över den. Han blev far till ett utomäktenskapligt barn som en bekräftelse på detta faktum. Senare utvidgade han emellertid begreppet om vad arvsynd är. Denna falska lära påverkade kristendomens tankegångar i grunden.

Kristus kunde naturligtvis inte vara född med arvsynd, eftersom han då skulle ha varit en syndare från födseln och därmed inte kunnat bli vår Frälsare och Återlösare. Därför lanserades uppfattningen inom kristenheten att Kristus hade Adams natur innan Adam föll i synd. Detta blev den rådande uppfattningen inom den kristna världen.

Detta kom att uttryckas ett antal århundraden senare genom att läran om den ”obefläckade avlelsen” blev accepterad inom kristenheten. Denna innebär att Maria skulle ha fötts utan arvsynd så att hon kunde föda en Son med en syndfri natur. (Men Maria var en syndare som behövde en Frälsare även när hon var gravid med Jesus. Hon sade just då att hon fröjdade sig i Gud, hennes ”Frälsare”, se Luk 1:46, 47).

Om Jesus, som det påstås, hade en mänsklig natur som var helt annorlunda än den fallna människans uppstår frågan. Hur kunde Jesus då bli vår medlare? Lösningen på den frågan fann man i Maria-kulten, tillbedjan av helgon och prästers medlartjänst. Prästerna är ju män som med rätta kan sägas ha samma frestelser som vi. Kristus ansågs sakna de nödvändiga förutsättningarna för sin översteprästerliga medlarroll eftersom Bibelns tydliga ord hade förkastats. Men: ”Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud för att försona folkets synder. Eftersom han själv har lidit när han blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas.” (Hebr 2:17 18).

Arvsynd – barndop
Även andra frågor uppstod på grund av arvsyndsläran. En av dessa handlade om vad vi kan göra åt detta fullständiga fördärv. Slutligen beslutade kyrkan att dopet skulle ta hand om detta problem. Detta ledde oundvikligen till nästa fråga: ”Vad händer med dem som inte är döpta?” Svaret var enkelt – ett evigt brinnande helvete.

Vi kan föreställa oss den förtvivlan tusentals föräldrar kände, vars barn dog i ung ålder av infektioner eller av andra orsaker, eftersom de fått lära sig att barnen på grund av arvsynden skulle plågas i ett brinnande inferno genom hela evigheten. Lösningen blev barndopet. Det finns många bevarade fall av havande mödrar som dog vid förlossningen och vars magar blev bestänkta med ”heligt vatten” av präster. Genom denna bestänkning försäkrade präster både barnet och modern en plats i himlen. I barnets fall blev dess ”arvsynd” renad genom detta ”dop”.

Det råder ingen tvekan om att Augustinus utgångspunkt var felaktig. Den hade sina rötter i hedendomen och ledde den kristna kyrkan till en logisk följd avfalska läror som har påverkat det kristna samhället fram till denna dag. Augustinus skicklighet som debattör övervann det starka motståndet från Pelagius som var hans samtida starke opponent. (Pelagius förkastade arvsynden och hävdade viljans betydelse för att lyda Gud – se ”Svensk Uppslagsbok”, 1951).

Martin Luther – augustinermunken
Det bör noteras att Martin Luther var en augustinermunk. Av Luthers levnadsbeskrivning framgår att han gång på gång läst och helt och fullt tagit åt sig det Augustinus skrivit, innan han ens hade kastat en blick på Guds Ord. Luther förkastade nästan alla falska läror som godtagits efter Augustinus, men det är inte överraskande att han behöll nästan alla augustinska falska läror som arvsynden, människans fullständiga moraliska förfall, det förutbestämda ödet, en gång frälst alltid frälst, Kristi adamsnatur före syndafallet och barndopet.

Några har undrat över varför dagens lutheraner inte tror på människans förutbestämda öde i dag. Svaret är enkelt. Melanchton (Luthers medarbetare) ledde den lutherska kyrkan bort från denna lära efter Luthers död.

Evangelikal ”reform” – till vad?
Vi kan alltså konstatera att den evangelikala reformationens teologi har sina rötter djupt ner i hedendomen och i augustinsk katolicism. Detta borde vara tillräckligt för alla bibeltrogna kristna att ta avstånd från dessa falska läror. Den evangelikala rörelsens läror är inte sjundedagsadventism, eftersom de är oförenliga med det sista budskapet Gud har gett till världen.

Dessa falska läror är byggda på Satans allra första lögn (att det inte går att hålla Guds lag). Det är med sorg i sinnet man hör dem som menar sig tillhöra Israels kvarleva framföra Augustinus idèer helt, eller delar av dem som om de var sanning.

Kristi mänskliga natur – som vår fallna natur
Tre av Augustinus falska läror framhålls ofta inom SDA idag. De är 1 arvsynden, 2 Kristus tog på sigAdamsnatur före syndafallet och att 3 de heliga fortsätter att synda ända till Kristi återkomst.

Hur tragiska är inte konsekvenserna av dessa falska läror för evigheten. Det finns inte en enda bibelvers eller ett enda ord i profetians Ande som stöder tanken att Kristus inte hade en människas fallna natur. Paulus går längst av alla Bibelns författare för att visa att Kristus hade en mänsklig natur som var likadan som vår:

”Det är ju inte änglar han tar sig an utan Abrahams barn. Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att han skulle bli en barmhärtig och trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud för att försona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad kan han hjälpa dem som frestas.” Hebr2:16-18.

”Ty vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.” Hebr 4:15.

”..hans (Faderns) Son, som människai köttet föddes av Davids släkt” Rom 1:3.

”Ty det som lagen inte kunde åstadkomma, eftersom den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han för att ta bort synden sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.” Rom 8:3 (se 1917 års översättning).

”Och Ordet (Kristus) blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.” Joh 1:14.

Bibeln säger tydligt attden som förnekar att Kristus tog på sig vår fallna natur accepterar Antikrists centrala lögn:

”Guds Ande känner ni igen på detta: Varje ande som bekänner att Jesus Kristus har kommit i köttet är från Gud. Men varje ande som inte bekänner att Jesus har kommit i köttet är inte från Gud. Det är antikrists ande, om vilken ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen.” (1Joh 4:2-3, Reformationsbibeln).

”Ty många bedragare har gått ut i världen, vilka inte bekänna att Jesus Kristus har kommit i köttet. En sådan är bedragaren och antikrist.” (2 Joh v 7, Reformationsbibeln).

(”Kristus” är grekiska och betyder den ”smorde” - hebreiska ”mashach”, som betyder ”smörja”, därav ”Messias”. I det Gamla förbundet smordes kungen, översteprästen och helgedomen, vars hela innehåll symboliserade Kristus. Jesus smordes av den helige Ande, se Luk 4:18. Han blev Kung och Överstepräst i den himmelska helgedomen, vilken blev smord på pingstdagen, se Dan 9:24-27; Sak 6:12, 13; Hebr 8:1,2; Apg 2:36. Allt detta har Antikrist kopierat i en jordisk förfalskning. ”Anti” är grekiska och betyder ”i stället för”. Antikrist är alltså den som har intagit Kristi plats, se 2 Tess 2:1-7 – översättarnas tillägg).

Reformatorerna identifierade påvemakten som Antikrist, och det gör även SDA. Påvemakten har den uppfattningen att Kristus hade en syndfri, mänsklig natur (som Adam före syndafallet). Denna uppfattning uppenbarar Antikrists ande. Som vi tidigare sett förde denna lära med sig grundläggande villoläror inom katolicismen, inräknat den obefläckade avlelsen, barndop, bikten, tillbedjan av helgonen, läran om Maria osv.

Bibeln säger inte någonstans att Kristus kom i syndfritt kött eller i en icke-fallen natur. Ellen White använder termerna ”fallen natur” eller ”syndigt kött” ett stort antal gånger beträffande Kristus. Inte en enda gång beskriver hon Kristi natur som icke-fallen eller syndfritt kött.

Olyckligtvis har många förväxlat Kristi natur med hans karaktär. Kristi karaktär var fullkomlig. Inte ens för ett ögonblick lät han sig påverkas av Satans frestelser. Han var alltid i en fullständig och orubblig gemenskap med sin himmelske Fader. Jesus blev frestad på alla sätt som vi kan bli frestade och utmanad på alla sätt som vi kan bli utmanade, men han segrade alltid. Därför är han den ende som kan vara vår Överstepräst. Han är den Ende som kan erbjuda sitt liv i vårt ställe.

SDA:s tro lär med rätta ut att människan har ärvt Adams svagheter och därför oundvikligen går på själviskhetens syndiga stig, i skilsmässa från Gud. Ingen kan bli frälst och stå emot frestelser utan Guds nåd. Genom hans nåd och kraft drar han oss till sig. Genom att överlämna oss till honom blir vi pånyttfödda till hans avbild.

SDA:s tro lär ut attKristuskom i Adams natur efter att han fallit i synd. (Men: ”Gräddmjölk och honung skall han äta till dess han förstår att förkasta det onda och välja det goda.” Jes 7:14, 15).

”Jesus Kristus är vårt föredöme i allt. Han började livet, gick igenom desserfarenheter och avslutade det med en helgad människas vilja. Han blev frestad på alla sätt som vi blir frestade, men ändå visade han aldrig i minsta grad någon böjelse till att göra något ont eller göra uppror mot Gud. Detta kunde han göra eftersom han bevarade sin vilja överlåten och helgad.” (Ellen White, Special Testimonies29 oktober 1894).

Jesus behövde inte bli pånyttfödd som vi. Några har påstått att detta gav Kristus fördelar. Ja, det gav honom alla fördelar som en oomvänd inte har – men ingen fördel som inte enpånyttfödd har. Vi har tillgång till samma obegränsade kraft från Gud som Kristus var beroende av under sitt jordeliv (Joh 5:19, 30; Mark 1:35).

Att segra
Sannsjundedagsadventisttro lär alltså att vi kan, skall och måste segra över varje tanke, ord och gärning om vi skall bli frälsta i Guds rike. Gud kommer inte att släppa in bristfälliga karaktärer i himlen. Det skulle endast inleda en ny tidsålder av lagöverträdelser. (Det är viktigt att förstå att en ond tanke eller en ond begärelse blir till synd först när vi ger efter för den, se Jakob 1:14-15. En frestelse är i sig själv ingen synd – översättarnas tillägg).

SDA har inte den legalistiska uppfattningen att vi blir frälsta på grund av lydnad för Guds lag. Guds Ord försäkrar oss att endast Kristi offer och översteprästerliga tjänst kan frälsa oss. Men lika säkert upplyser Guds Ord om att Kristi frälsning endast ges till dem som lyder Guds lag.

Några har missförstått detta och trott att endast de som har fullkomlig kunskap kan bli frälsta. Naturligtvis är det bara Gud som har fullkomlig kunskap. Guds fullkomliga kunskapär knutet till Kristi kraft för att vi genom den skall kunnasegra över varje uppenbarad synd.

”Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.” (Jak 4:17).

”Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu bjuder han alla människor, var de än är, att omvända sig. ” (Apg 17:30).

”Hade jag (Jesus) inte kommit och talat med dem skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt gör sin synd.” (Joh 15:22).

”Jesus svarade dem: `Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd`. Men nu säger ni: `Vi ser`. Därför står eder synd kvar.” (Joh 9:41).

När vi förstår detta finner vi att Bibeln är full av texter om Kristi kraft som gör det möjligt attåterupprätta en fullkomlig karaktär i en fallen natur.

”Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, felfria och jublande.” (Judas v 24).

”Han utgav sig själv för oss för att friköpa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, fullt av iver att göra gott. Så skall du tala och förmana och tillrättavisa med stort eftertryck…” (Tit 2:14, 15).

”Det som lagen inte kunde göra, eftersom den var svag genom köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts gestalt och för syndens skull och fördömde synden i köttet. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.” (Rom 8:3,4).

(Guds Son kom ”i köttet”, det vill säga i en syndig människas natur. Men han ”fördömde synden i köttet” genom sitt heliga liv utan synd. Han bevisade att en människa kan hålla Guds lag genom Guds nåds kraft.Guds vilja är att ” uppfylla lagens krav” i dem som vill leva efter Anden i stället för efter ”köttet” (Rom 8:4). Detta återupprättande av människan är frälsningsplanens yttersta syfte – översättarnas tillägg).

”Inga andra frestelser har drabbat er än sådana som vanligtvis drabbar människor. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när han låter frestelsen komma skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.” (1 Kor 10:13).

”Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg. Linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar.” (Upp 19:8). ”Ty Gud är den som verkar i er både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” (Fil 2:13).

”Ni män. Älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen ochgivit sig själv för den, för att helga den och rena den med vattnets bad, genom ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara.” (Ef5:25-27).

”Detta har ni blivit kallade till: Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa honom och vandra i hans fotspår. Han hade ingen synd gjort och något svek fanns inte i hans mun.” (1 Petr 2:21, 22).

Slutord
Om fler av våra predikanter och medlemmar visste varifrån det har sitt ursprung som i allmänhet framförs i våra predikstolar i dag skulle det bli en markant förändring i Guds församling. Skulle de förkunnare som är attraherade av det evangelikala budskapet inse den sanna naturen av sin undervisning, skulle deras förkärlek för detta budskap upphöra.. Det handlar om ett listigt bedrägeri.

I dessa sista dagar av världens historia måste vi vara särskilt noga med att undvika falska läror och hålla fast vid sanningarna som framställs så tydligt i Guds Ord. Det råder inget tvivel om att det evangelikala budskapet är ett av de särskilda kännetecknen på ”Babylon”, och Gud har gett oss i uppdrag att kalla hans sanna efterföljare ut därifrån.

Vi har en kärleksfull Gud – en Gud som vill förlåta oss våra synder och befria oss helt från syndens slaveri.

Anmärkning: Denna artikel är ett kapitel ur Colin & Russell bok ”Keepers of the faith” (Evangelicalism), sid 41-52.

Hartland Publications, P.O. Box 1, Rapidan, VA 22733, USA (1988).

Översättning: Charles Axelsson och Lennart Wiberg