|
| - som handlar om tron | Åter till översikten |
Har du mottagit den helige ande?
Pastor Olov Stagling
Efter att mycket påtagligt och i hög grad ha behärskats av fruktan och feghet under lång tid, gick Jesu närmaste efterföljare en ny och märklig tid till mötes efter pingstdagen. Allt var annorlunda. Samma människor som i en kritisk situation nyligen hade övergett Mästaren och flytt för sina liv var nu samlade igen fyllda av frimodighet, tro och förtröstan. Petrus, som under eder försäkrat att han inte ens kände Jesus, var nu den mest oförfärade. I själva Jerusalem trädde han utan fruktan fram och talade till en mångtusenhövdad skara.
Vad var det som hade åstadkommit denne markanta förändring? Svaret är, at ett löfte hade infriats. Det löfte som Jesus gav i orden: ”Och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: Sanningens Ande, som världen icke kan taga emot, ty hon ser honom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han bor hos eder och skall vare i eder.” – Joh. 14: 16, 17.
Efter sin uppståndelse hade Jesus sagt till lärjungarna: ”mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar! – Matt 28:18,19.
Mig är given all makt! Är det inte ett märkligt uttalande av en person som blivit korsfäst mellan två rövare, och som hjälplös och livlös lagts i en grav? Nej, mellan graven och talet om allmakt, låg en triumfens och segerns stund, då han uppstod från de döde och förklarade: ”Jag var död, men se, jeg lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och dödsriket!” Och den makt som var hans berörde inte endast jorden och dödsriket utan också himmelen.
Under sin vandring på jorden visade Jesus hur han ägde all makt över naturen. Stormen vågorna och vinden lydde hans röst, i det stora fiskafängst uppenbarade han sina möjligheter att behärska även det liv som fanns i havet. Vid upprepade tillgällen i sin verklighet visade han hur andevärldens furstar var honom underdåniga. Orden från hans läppar:
”Mig är given all makt i himmelen och på jorden,” är alls ingen överdrift. Därför kunde han, när han stod på Oljeberget, beredd att lämna sina lärjungar, med auktoritet än en gång upprepa löftet om Hjälparen. Han sade: ”När den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.” – Apg. 1:8.
Något senare fick lärjungarna se och uppleva hur påtagliga och sanna dessa ord var, ty ”när sedan pingstdagen var inne, voro de alle församlade med varandra. Då kom plötsligt från himmlen ett dån, såsom en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto. Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem. Och de blevo all uppfyllda av helig Ande och begynte tala andra tungomål eftersom Anden ingav dem att tala.” – Apg. 2:1-4.
Når Gud en gång i Gamla förbundet talade till Israel på Sinai och gav dem sin heliga lag, de tio budorden, åtföljdes detta av en mäktig manifestation, då berget ”höljdes i rök, vid det att Herren kom ned därpå i eld; och en rök steg upp därifrån, lik röken från en smältugn, och hela berget bävade storligen.” – 2 Mos. 19: 18. Och når den helige Ande på pingstdagen i fullheten av sin kraft nådde lärjungaskaran visade sig också eldslågor från himmelen. Var och en av dem som var samlade i den övre salen fick del av gudakraften.
Så begav sig dessa enkla män – beklädda med Andens kraft – ut i staden och förkunnade öppet och utan fruktan evangelium om Jesus inför folkmassorna. Till följd av tungotalets gåva fick tusentals främlingar, som under högtiden besökte Jerusalem, för första gången höra evangelium om Jesus. Tretusen människor blev omvända och döpta på en enda dag.
Var ser vi en sådan kraft uppenbarad i vår tid? Var? Om det ibland förefaller som om något stod i vägen för Guds verk, så kan det i alla fall inte vare bristen på utbildade och kunniga män. Alla tänkbara utbildningsmöjligheter står idag till buds för präster och predikanter. Det har aldrig varit så vällbeställt på det området som nu. Inte heller är det fråga om brist på pengar. Det är inte svårt att få fram kyrkor och att i övrigt skapa en i alla avseenden tilltalande fram för verksamheten.
Problemet är avsaknad av kraft! På samma sätt som lärjungarna fordom – måste vi i dag bli beklädda med kraft från höjden. Jesu ord: ”Jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat, måste för oss bli en uppfordran till bön om att den utlovade välsignelse skall bli vår. Mer aktuell än någonsin är den gamla bönesången:
Herre, se vi vänta alla, I allt ledda och behärskade av den helige Ande begav sig dessa första helgade och trogna vitten ut för att över allt förkunna glädjebudskapet om Frälsaren. Deras förkunnelse skakade hela den då kända världen. Det är sant at de mött grym förföljelse, och att många av dem fick lida martyrdöden, men i livet eller inför döden kände de ingen fruktan. Deras liv hade i grunden förvandlats och omskapats, och deras hjärtan var brinnande. Den romerska makten, vars politik käntecknades av våld och förtryck, förmådde aldrig hindra dem. Ty bakom sig hade de den auktoritet inför vilken alla knän måste böja sig när han önskar genomföra sin vilja. Ut till civilisationens yttersta gränsen gick de andefyllda männen med frälsningens budskap.
Guds helige Ande kommit över dem, och de hade inte hindrat dess flöde. I Jerusalem, där Jesus blivit dödad, där hans fiender hade hoppats att hans namn aldrig mer skulle nämnas, gick budskapet om honom ut, med en i god mening förödande kraft. Til Judeen och Samrien och till jordens ända gick det vidare. Ibland drogs budbärarna inför myndigheter, konungar och kejsare, men mottagandet av den helige Ande befriade dem också från bekymret av at bygga upp et försvar för sin sak, ty Jesus hade sagt: ”När man drager eder fram inför synagogor och överheter och myndigheter, så gören eder icke bekymmer for huru eller varmed I skolen försvara eder, eller vad I skolen säga; ty den helige Ande säga.” – Luk. 12:11.
Gång på gång fick de enkla männen erfara Guds ledning och uppehållande nåd mitt under svidande nöd. Elden brann, och inte ens när många av dem kastades i fängelser, stenades till döds, halshöggs, brändes på bål eller kastades för vilda djur dämpades lågan. Verket fortsatte, och når Paulus senare stod i främsta linjen, kunde han vittna om att evangeliet hade ”blivit predikat bland allt skapat under himmelen”. – Kol 1:23. Hur var detta möjligt? Genom mänsklig plan och strategi kunde det inte ske. Endast genom den helige Ande mottagen i öppna hjärtan!
Jesus kommer enligt sina egna löften snart tillbaka till jorden. Dessförinnan måste evangelium förkunnas för alla folk. Lika litet i vår tid som fordom kan det ske på annat sätt än genom Guds Andes kraft.
Guds ord skall predikas så länge nådens dag varar. Den kristna litteraturen skall göra sitt segertåg forsättningsvis. Missionärer skall sändas ut till alle delar av världen, Guds budskap skal förkunnas på alla de sätt som det kan ske. Allt detta skall göras! Men likväl finns det något som är mera nödvändigt. Det är den ivriga och uthålliga bönen om den helige Andes utgjutelse! Försummas detta kommer verket att stagnera och helt misslyckas.
Det är riktigt att alle pånytfödda kristna är döpta till Kristus genom den helige Ande. Men inte alla troende är fyllda med Anden. För en speciell uppgift och till att utföra ett särskilt verk blev Petrus och andra vittnen fyllda av helig Ande vid tre olika tillfällen. (Se Apg. 3:4; 4:8-31.)
Om Stefanus står det, att han var en man fylld av ”tro och helig Ande”. - Apg. 6:5. Därför blev också den gärning han utförde andefylld och gav till resultat, att ”Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde." - Apg. 6:7.
När Stefanus fick ta emot Andens fullhet blev han fylld med levande tro. Det är uppenbart att tron åtföljer andeuppfyllelsen. Den som är fylld med Anden går fri från tvivel.
Vår tid kräver andeuppfyllelse om det alls skall vara möjligt att leva det kristna livet och föra evangelium vidare. Det är inte genom lagstiftning eller andra reformer och samhällssanering som vi kan komma till rätta med dåliga vanor och orena livsyttringar. Det är endast den helige Andes kraft som kan föra en människa ut ur det, som i världen håller henne bunden; ut ur hennes egna idéers trånga rum och krossa stenhjärtat.
Om lärjungarna i Antiokia läser vi, att ”de uppfylldes alltmer av glädje och helig Ande. Till Andens fullhet och kraft hör också lyckan och glädjen. Det finns inte plats för missmod eller klagan.
Jesus omnämnde den helige Ande både som ledare och lärare för oss, och såsom den sanningens Ande som vill föra oss fram till hela sanningen. D.v.s. att det är endast den förkunnelse och det evangelium som är i harmoni med Guds ord, som står under Andens inflytande. Det är det ord som inte "framkommit av en människas vilja, utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, talade vad som gavs dem från Gud." - 2 Petr. 1:21. Det finns så. Mycket minniskoteorier och så mycket önsketänkande även i den kristna förkunnelsen idag. Men den som bekänner sig ”vandra i Anden” (Gal 5:16) har en ärlig bekännelse i det avseendet, endast om den gir parallellt med ett efterföljande av Guds ord.
Vandrar vi i Anden? Vår värld är fylld av människor som är "döda” i synder och överträdelser; likgiltiga och gudlösa. Det är ett jordeliv som också leder till det eviga livets förlust. Men i världen finns också dessa som lever för Gud i rättfärdighet och sann helgelse. Det är det liv som leder till evig frid och salighet.
En livsavgörande fråga: Hur har du det, med din själ? Har du låtit Anden få förvandla ditt liv till en ny skapelse i Kristus Jesus? Det ligger inom möjligheternas gränser för alla att av Gud få nåd till hjälp i rätt tid att få kraft till ”seger i allt detta” som slavbinder och leder in i mörker och förtvivlan. Anden säger ”Kom"! (Upp. 22:17.) Och den som vill, han får dricka av livets vatten och öppna sitt hjärta för Andens flöden och ta emot dess helande, läkande och livsförvandlande kraft till välsignelse för själv och för andra.
Välsignade Ande, som Frälsaren sände Ned over sin bedjande lärjungahop Och heliga elden i hjärtat upptände, O giv oss ett pingstens förnyelsedop! Stig neder med kraft till din bedjande skara, Med renande elden till hjärtgrunden gå, Att allt må förbrinna, du intet må spara, Som Skriften benämner för trä, hö och strå.
Kom, Sanningens Ande, med ljuset det klara Och träng till vår innersta varelse in! Den törnkrönte koungens bild oss förklara, och helt våra hjärtan för honom blott vinn! Bryt neder, bryt neder part främmande altar, Var snärjande avgud i grunden nedslå, Upprätta och stärk oss, att det som nu haltar, I rätare spår må mot himmelen gå!
Att du våra suckar hör.
Och att du med oss som fordom,
Än ett pingstens under gör.