|
| - som handlar om tron | Åter till översikten |
Var, när och hur om de tusen åren
Av George Vandeman
Det har sagts att ord som en gång blivit uttalade inte kan förändras. Men med vår tids bandupptagare kan det mycket vill låta sig göra. Hur är det med Guds ”bandupptagare”? Visst blir
våra ord och vira liv registrerade på något sätt. När Gud förlåter, utplånar han synden. Men vad skulle hända om dessa anteckningars skulle behöva mer än endast redigeras? Vad skulle hända om
"hela bandupptagningen om våra liv, inte är bra? Skall Gud arrangera det så för oss, att vi kan göra om det igen? Kan vi göra det detta valet någon gång i framtiden?
Människorna rycker om att tänka sig att de får ett andra tillfälle. De älskar att tro der! En man kom in i en affär med ett exemplar av en mycket populär bok under armen. Boken handlade om reinkarnationen. En annan kund frågade honom om han trodde att der fanns något sant i boken. ”Jag vet inte”, svarade han, ”men jag tror hellre på den än på ingenting. Jag vill inte dö. Jag tycker om att få ett andra tillfälle.” Människorna vill ha ett andra tillfälle. De tycker inte om att tänka sig ett ”så är det”. De tycker om att höra om ett tusenårsrike där var och en fullständigt kan förändra liv och karaktär - ett andra tillfälle för alla. Djävulen tycker också om idén. Han vill att vi skall tro att det idag inte är så viktigt vad vi gör, och att vi kan ändra oss i morgon.
Se nu på saken så här: Antingen finns det ett andra tillfälle i ett framtida liv eller också finns det inte. Om vi har trott på ett andra tillfälle, men det aldrig kommer så är vi förlorade. Då är det för sent att andra sig. Om det i andra sidan finns ett andra tillfälle, så har vi inte förlorat någonting på att göra det rätta valet idag!
Men Bibeln uttrycker sig mycket tydligt på den punkten. Vi behöver inte stå och vänta på vad som kommer att ske. Något tusenårsrike nämns inte i Bibeln. En tusenårig period är uttryckligen omtalad i Bibeln - närmare bestämt i Uppenbarelsebokens 20:e kapitel. Vi skall återkomma till den.
Två uppståndelser
Men först läser vi Joh. 5: 28,29 ,,Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort, vad ont er, skola uppstå till dom." Av den texten blir det klart att alla skall uppstå och att det finns två slags uppståndelser - en uppståndelse till liv och en uppståndelse till dom – en uppståndelse där de rättfärdiga uppstår och en uppståndelse där de ogudaktiga uppstår. Sker dessa olika uppståndelser vid samma tidpunkt eller vid olika tider?
För att besvara den frågan skall vi gå till Upp. 20. Läs den sjätte versen mycket noggrant: "Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.” Här är de tusen åren uttryckligen omtalade - som en tid då de heliga skall vara tillsamman med Kristus. Det talas också om den första uppståndelsen. Det miste alltså finnas en andra uppståndelse? Annars skulle ju Bibeln helt enkelt tala om uppståndelsen. Men det finns två! Och den första uppståndelsen är de rättfärdigas uppståndelse, ty det sägs att dessa som har del i den är välsignade och heliga. Om alltså den första uppståndelsen gäller de rättfärdiga, då miste den andra vara de orättfärdigas uppståndelse. Är det inte logiskt?
De rättfärdigas uppståndelse
Läs nu sista delen av vers 4 (ur Upp. 20:e kap.) . . . dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusen år.” Här talas det om de rättfärdiga. Nu till vers 5: "De övriga döda" - är de ogudaktiga - "blevo icke levan förrän de tusen åren hade gått till ända.” Detta (den uppståndelse vi nyss har talat om) är den första uppståndelsen. Den sjätte versen börjar: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen."
I enlighet med detta ser vi att de första uppståndelsen - de rättfärdig uppståndelse – äger rum före de tusen åren. Då måste den andra uppståndelsen äga rum efter den perioden. Texten säger ju att de ogudaktiga inte skulle bli levande igen förrän de tusen åren gått till ända. Och vi skall finna att verkligen är fallet. Av det vi har list vi se att de tusen åren som nämns här begränsas av två uppståndelser - rättfärdigas uppståndelse början av perioden och de ogudaktigas uppståndelse vid periodens slut. Vi har tidigare tala om de rättfärdigas uppståndelse äger rum vid Jesu andra ankomst. De tusen åren börjar sålunda vid Jesu återkomst.
Vad sker med dem som förkastat Gud?
Låt oss nu se vad som sker med gen de fyra grupper av människor som finns vid grupper av människor som finns vid tiden för Jesu återkomst – nämligen de rättfärdiga som lever, de rättfärdiga som dött, de ogudaktiga som dött. Vi kommer ihåg att vi tidigare talat om att rättfärdiga som lever skall bli upptagna på himmelens skyar, få en odödlig kropp förvandlas utan att smaka döden. De rättfärdiga döda skall också uppstå och bli upptagna tillsamman med de rättfärdiga som levde då Kristus kom. Till samman skall de tas till den plats som Kristus nu bereder för oss – dvs. himelen. Vi har också funnit att de ogudaktiga som lever vid Jesu återkomst omkommer genom Kristi uppenbarelse vid hans ankomst. De ogudaktiga där. Nu läser vi att de ogudaktiga döda skall förbli döda under tusen år. Om alla de rättfärdiga där i himmelen och om alla de ogudaktiga är döda, hur många människor skall då finnas kvar hvor på jorden under de tusen åren? Om alla de ogudaktiga är döda, hur kan de då få ett ”andra tillfälle"? Dåda människor är inte särskilt lovande objekt för omvändelseförsök. Därför måste var och en göra sitt slutliga val här i livet. Varje människas framtid miste vara avgjord innan Jesus kommer. Det måste vara känt vid denna tidpunkt vem som är frälst och vem som är förlorad, ty alla de frälsta har blivit upptagna till himmelen och alla de förlorade har lämnats döda. Detta leder oss fram till en annan viktig tidpunkt. Vi talar ofta om domens dag då Gud avgår varje människas öde. Vi ser nu, att varje människa som dött måste bli dömd innan hon uppstår, ty de rättfärdiga skall ju uppstå tusen år före de ogudaktiga. Alltså måste de av oss som lever bli dömda innan kommer, så att det är bestämt av oss som skall bli upptagna med Kristus och vilka som skall bli tillintetgjorda genom hans uppenbarelse skulle annars inte något tragiskt misstag kunna bli följden om det skulle ske på ett annat sätt? Låt oss läsa några andra skriftställen som visar att ingen människa, varken god eller ond skall vara på jorden under de tusen åren. Läs Jeremia 25:33 ”De som bliva slagna av Herren på den tiden skola ligga strödda från jordens ena ända till den andra: man skall icke hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.” De som blivit slagna av Herren - det är dem som blivit tillintetgjorda vid hans återkomst - skall lämnas utströdda på marken. Varför skall man inte begrava dem? Därför att det inte finns någon som kan begrava dem! Om någon av de rättfärdiga verkligen vore här på ett uppdrag, skulle de då inte begrava de döda omkring sig? Läs nu Jesaja 24: l-3. Jorden skall vara tom. Jorden har aldrig varit tom sedan Adam och Eva skapades. Det är inte fråga om tiden innan vi blev skapade, ty det ligger döda överallt. Ligg mörke till sista delen av vers 1. Ytterligare en text finner vi i Jeremia 4: 23-27. Det sägs i vers 25: ”Jag såg mig om, och då fanns där ingen människa." Även fåglarna hade försvunnit. Himmelen hade inga ljus. Vilken tröstlös syn! Detta kan inte handla om den tid då skapelsen pågick, ty det talas om städer. Läs i Upp, 16:19 att städerna omstörtas strax före Jesu återkomst.
Under tusen år
"Och jag sig en ängel komma ned från himmelen: han hade nyckeln till avgrunden och hade en stor kedja i sin hand. Och han grep draken, den gamle ormen, det är djävulen och Satan, och fängslade honom för tusen år och kastade honom i avgrunden och stängde igen och satte dit ett insegel över honom, på det att han icke mer skulle förvilla folken, förrän de tusen åren hade gått till ända. Därefter skall han åter komma lös för en liten tid." Upp. 20: 1-3.
Det är en beskrivning hur den totalt ödelagda jorden ser ut under de tusen åren. Kedjan? En verklig kedja som skulle binda Satan lian inte framställas. Kedjan är här en symbol för de omständigheter som binder honom. Anta att någon undrar cm du vill gå med och lyssna till en konsert i kväll. Och du säger: ”Jag beklagar, jag skulle tycka om att följa med, men i kväll är jag redan bunden." Eller anta att du befinner dig i ett ekonomiskt nödläge och du ber en vän om hjalp. Och han säger: ”Jag är mycket ledsen, jag vill gärna hjälpa, men just nu är mina hinder bundna." I inget av fallen är någon bunden med handbojor eller något annat.
De orättfärdigas uppståndelse
Satan har under sex tusen år gjort det till sin uppgift att förföra. Men om han är fängslad, inspärrad på den här jorden under de tusen åren, och om alla de rättfärdiga är i himmelen och alla de ogudaktiga är döda, då är han bunden genom det faktum att han inte har någon som han kan förföra. Han har nu tusen år på sig för att sitta och tänka på allt vad han har gjort. Och just det faktum att Satan inte har någon att fresta och förföra ”binder”, honom. När de ogudaktiga uppstår vid slutet av de tusen åren, kommer det alltså att ”lösa eller befria, honom. Återigen kan han då förföra dessa som redan är förlorade. Läs nu Upp. 20:7-9: "Men når de tusen åren hava gått till ända, skall Satan komma lös ur sitt fängelse. Han skall då gå ut för att förvilla de folk, som bo vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande striden och de äro till antalet såsom sanden i havet. Och de draga fram över jordens hela vidd och omringa de heligas läger och ’den älskade staden’: men eld faller ned från himmelen och förtär dem."
Jag kan föreställa mig att Satan omtalar för de ogudaktiga att det är han som har uppväckt dem, att världen genom ett bedrägeri har tagits ifrån honom och om de endast vill stå vid hans sida, kan de inta Guds heliga stad - som i jämförelse med de ogudaktigas stora antal är bebodd av så få - och sedan äga denna värld som sitt rike. Redan förlorade blir de förledda av Satan att marschera mot Guds stad i ett sista desperat försök att omstörta Guds regering.
Men hur kommer Guds stad hit ner? Upp. 21:2,3, 70 berättar det. Gud, staden och de heliga kommer till denna jord vid slutet av de tusen åren. Och Sakarja 14:4 berättar för oss var staden skall vara belägen. Satans sista angrepp kommer inte att bli framgångsrikt. Innan de slutgiltigt tillintetgörs skall Satan och de ogudaktiga härskarorna erkänna att Gud år god, sann och rättfärdig. Orden i Fil. 2:10, 11 skall då gå i uppfyllelse. Alla skall bli övertygade och varje knä skall böjas och varje tunga skall erhålla Guds rättvisa. Inte en enda skall bli tillintetgjord utan att veta varför han går förlorad och veta att det var hans eget val. Med en obeskrivlig dödsångest och medvetna om att glädjen av en evighet tillsamman med Gud kunde ha blivit deras lott, ser de ogudaktiga hur eld faller ned från himmelen och förtär dem. Den bibliska läran om helvetet som ett slutgiltigt straff är här sammanfattad i Upp. 20:9. Straffet är helt enkelt den eld som Gud låter falla ned över människorna. Straffet kommer att drabba dem på denna jord. Men det skall ske efter de tusen åren. Sedan förändras bilden.
Nya himlar och en ny jord
Samma eld som förtär de ogudaktiga används nu av Gud för att rena jorden. Gud går jorden ny och underbar, efter sin ursprungliga plan. Läs om det i 2 Petr. 3: 70-13, där talas om ”Nya himlar och en ny jord”. Lis den levande beskrivningen om den nya jorden i Upp. 21;1-5. Gud själv vill torka bort alla tårar. Jorden skall bli lika härlig, lika underbar som då Gud skapade den. Gud skall själv göra denna värld till sitt hem. Hur kan vi fullt förstå en sidan kärlek? Läs hela kapitlet (Upp. 21). Det är en levande beskrivning av Guds stad med portar av rena pärlor. Läs det 22:a kapitlet lika omsorgsfullt. Detta är verkligt, kära vän, lika verkligt som an världen finns till idag. Och vi skall vara verkliga människor. Vi skall bygga hus och plantera vingårdar. Läs det 55:e kap. av Jesaja och sedan det 35:e. Läs Upp. 22:14 och se vem som är värdig att gå in i den härliga framtid som Gud har berett. Bestäm dig för att vara med bland dem. Det sägs i 1 kor. 2:9 "vad intet öga har sett och intet öra har hört och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom". Jag vill vara redo för detta. Jag vill att även andra skall vara med mig där. Jag vill möta dig där, vid livets träd och att vi skall kunna berätta alla våra erfarenheter om det som Gud har gjort för oss.
Varför vänta tusen år?
Du kanske undrar, som många andra har gjort, varför Gud i sina planer inrymt en period av tusen är mellan sin återkomst och utplånandet av synden och syndaren. Varför tar inte Gud hand om allt detta vid sin återkomst? Det finns ett svar även på det, ett mycket tillfredsstillande svar. Anta att Gud skulle slutgiltigt utplåna syndaren, då han kommer. Anta att någon som du älskar blev utplånad, någon om vilken du menar att han var en fin och ärlig kristen. Skulle du då inte börja ditt eviga liv med en fråga som skulle inverka menligt på din lycka eller på ditt förtroende för Gud? Gud utplånar ingen av dem du älskar förrän du förstår varför. Under de tusen åren skall du ha möjlighet att få insyn i de himmelska böckerna. Läs 1 Kor. 6:2, 3. Du kan få veta hur många gångar Gud försökte att nå dina älskade. Du skall då se att en oändligt tålmodig Fräsare gjorde allt som var möjligt för att frälsa dem. Gud har planerat visligt för att universum skall vara tryggt mot en andra erfarenhet av vad synd innebär.