E F F A T A

Artiklar
                          - som handlar om tron
Åter till översikten





Hur kan en syndare bli frälst?

Edvard Heppenstall

Aposteln Paulus skrev en gång: ”Vi veta ju att lagen är andlig, men jag är av köttslig natur, såld till träl under synden. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?" - Rom. 7:14. 24.

Detta är den fråga som ställs av tusentals människor.

Synden finner väg till nervsystemet blodet. Den sitter sina spår i hjärnan. Den står inristad i samvetet.

En begången synd kan inte göras ogjord. Vi kan inte bläddra tillbaka i tidens bok och börja om igen. Om det vore möjligt skulle vi vara helt annorlunda än vad vi nu är. Den människa som beslutar sig för att börja om och ett bättre liv upptäcker snart att det finns ett förflutet. Om vi kunde släppa det förflutna. dess minnen och dess inflytande över vårt liv genom att bara önska der, skulle det nya liver synas mer tilltalande. Men det är inte lätt att lägga av gamla. vanor. Människan ropar: ”Låt allt det gamla vara glömt!” Men giftet sprider sig genom hela organismen och ger sig till känna som skuldförnimmelse och fruktan för att gå förtappad.

En dyster realitet

Synden är en lika stor realitet som döden. ”Syndens. lön är döden." – Rom. 6;23. Det som är det mest karakiska för oss är att vi är dödliga. Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit .över alla människor eftersom de alla hava syndat.” - Rom. 5: 12

Alla synder är synder mot Gud och endast mot vad som står i människornas lagar. Uppfylld av skuldkänsla och ångest över att gå förlorad, därför att han begått stora synder, ropade psalmisten: ”Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon.” - Ps. 51:6.

Är det möjligt att utsudda det förflutna, att bli befriad från skuldkänsla och ångest för att gå förlorad och att synden ur sitt hjärta? Paulus ger detta svar: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus vår Herre! Si finnes nu ingen fördömelse för dem som tro i Kristus Jesus .-" Rom.7 :25; 8:1.

En likande hand på det förflutna

Endast Gud kan lägga en likande hand på det förflutna. Synd och skuld kan inte fjärmas genom att man försöker bättra sig. Syndare behöver Guds förlåtelse. Vi kan inte ge oss själva syndaförlåtelse eller ändra vårt förflutna. Endast Gud kan lösa det problemet.

"Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." - 1 Joh. 1: 9.

Hur kan en människa frigöra sig från sitt syndiga förflutna? Man kan dö av svält, medan man läser kokböcker. Man kan gå förlorad under tiden man läser religiösa böcker. Man kan ha en plats i församlingen utan att ha rum hos Gud.

”Jag tror på syndernas förlåtelse.” Gör du verkligen det? Tror du att synden är så djupgående och obotlig, att det kostade Guds Son livet att besegra den? Om det fanns någon annan utväg än detta offer för synden skulle den inte tagas allvarligt. Vissa tider frestas man att tro att intet är lättare än att förlåta; att synd och skuld kan utplånas utan att det kostar något. Om man betraktar synden som något ytligt som kan ”torkas av” precis som man dammar en bokhylla då kan man finna en lätt lösning på problemet. För de människor som aldrig har gett sig tid till att granska Jesu liv, kan synden synas som en illusion eller som en dålig social ordning.

Att två sina händer

Det är ett faktum, att människans syndiga natur inte kan skjutas åt sidan med en handrörelse. Vi kan inte undgå att se, att trots all vår kultur, så är människans sinne och hjärta absolut fördärvat. Vi kan inte få bort vår skuld genom att låtsas som om den inte fanns.

Synden försvinner inte för att vi tvättar våra händer. Det försökte Pilatus. Han ”tvådde sina händer” och förklarade sig oskyldig till utgjutelsen av Jesu blod. Han borde ha böjt knä för Jesus och bett om förlåtelse och rening. Det var inte Kristus, utan Pilatus som var anklagad. Till sist kunde han inte stå ut längre utan tog sitt eget liv. Vi gör synden till en parodi när vi lättsinnigt går ut ifrån, att den blir förlåten. ”Ja, om du ock tvår dig med lutsalt och tager än så mycket såpa, så förbliver dock din missgirning oren inför mig, säger Herren, Herren.” - Jer. 2:22 .

Guds ord skär igenom människans högmod och självtillräcklighet. "Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” - Hebr. 4:12.

Gud frälsar syndare

- inte för att de är respektabla, socialt förfinade och högt kultiverade, men när de förstår att de är syndare och ber om hjälp. Om människan önskar frigörelse från det förflutna, är Jesus den ende som kan hjälpa. "Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.” - Apg. 4:12.

Det kommer en dag då människans hårda hjärta börjar smälta. Hon upptäcker att hon behöver en Gud och att endast Jesus Kristus kan tillfredsstilla detta fundamentala behov. Människan är skapad för att tillhöra Gud. Ingenting blir riktigt förrän människan kommer tillrätta med sin Gud. Våra lekamliga problem kräver fysisk behandling. Våra själsliga problem kräver själslig behandling.

Man han inte mätta själens svält med bröd eller hjärtats fattigdom med ett bankkonto, eller klä själen med diamanter. Dock lever människor som om detta vore möjligt.

Vi syndar och sviker. Vi begår överträdelser och människor blir våra fiender, men Gud tillfredsställer vårt fundamentala behov genom art i oss ingjuta kärlek till Sonen. Kristus kommer till oss med kärlek, försoning och .trygghet. Så kommer förhållandet mellan Gud och människor i det tillstånd det skall vara. Hur förunderligt är det inte med den ro som fyller själen när Gud förlåter och tar emot oss på nytt.

Ett förkrossat hjärta

Kristendomen har blivit kallad ett förkrossat hjärtas religion. Detta är riktigt på ett sätt. Människan måste känna och erkänna sin synd. Många människor vill inte erkänna att de er stora syndare och att endast Gud kan förlåta dem och att Gud måste låta sin Son lida döden för att fräsa människosläktet. Om vi vill erkänna det mirakel som heter frälsning genorn Jesus Kristus, måste vi erkänna syndens ohyggliga natur. Vi frigöra, oss från det förflutna endast genom att överlämna oss helt till Kristus. Medelmåttig kristendom har aldrig varit vägen till frihet. Om en syndare på allvar önskar frigöra sig från det förflutna syndiga livet är en ”ljum" tro på Kristus inte nog. Den som förblir i synden sätter Guds kärlek på spel och finner varken liv eller frihet. Jesus är mer är en stor och beundransvärd människa. Han är vår Frälsare och Herre. I varje konflikt med vår synd och skuld är den ende som kan frälsa! ”Och hon skall föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder.,, - Matt. 7:21

Ett fredsslut

Miljoner människor har vittnat om att Kristus frigör människor från deras synder. Vi skall vara eniga – inte först och främst med en trosbekännelse, utan med honom som kom från himmelen för att, frälsa de förlorade. Människan ha sitt livs rot i Jesus Kristus, ty ”den som har Sonen han har livet; den icke har Guds Son, han har icke livet. - 1 Joh. 5:12. Ge akt på dessa ord: "Men publikanen stod långt borta och ville inte ens lyfta sina ögon upp himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: Gud misskunda dig över mig syndare. Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer än den andre.” - Luk. 18: 13, 14.

Alla människor upplever för eller senare behovet av Guds barmhärtighet. Kristi kors är vändpunkten för alla människor. Där gavs det stora offret för det syndiga människosläktets skuld. Kristi barmhärtighet når till den bland människor och tillfredsställer våra djupaste behov. Den som ångrar sig och vänder sig till Kristus får - utan undantag - Guds fulla förlåtelse.

Här finner vi en kärlek och en barmhärtighet, som är stor nog att frigöra oss från det förflutna. Alla våra synd är synder mot Gud, och det är Gud, som förlåter oss, luttrar oss och oss upp igen.